JO Katarina Påhlsson, som gjort granskningen, kallar situationen för synnerligen allvarlig.

– Vi ser att den maximala tidsfristen om 30 dagar som en intagen enligt strafftidslagen får stanna kvar i häkte i ett flertal fall har överskridits, trots att det inte finns några lagliga förutsättningar för detta, säger Katarina Påhlsson.

Till exempel fanns det 1 januari 2022 totalt 248 intagna som vistades i häkten och som väntade på en anstaltsplacering. Av dessa hade 160 väntat mer än 7 dagar och 27 mer än 30 dagar.

Slutat rapportera

– Det finns dessutom ett mörkertal eftersom vi vet att alla inte redovisar allt. Jag var på häktet i Göteborg i september och de berättade att de hade så många som satt så de slutat att rapportera in det som avvikelser. Det blir också värre vilket är allvarligt, säger Katarina Påhlsson.

Den främsta anledningen till att dömda personer blir kvar i häktet är helt enkelt att det saknas tillgång till lämpliga anstaltsplatser. En annan anledning är att det kan ta flera månader för Kriminalvården att slutföra de utredningar som har betydelse för vilken anstalt den dömde ska till.

Enligt fängelselagen ska tiden i fängelse utformas så att den intagnes anpassning i samhället underlättas och att negativa följder av att vara frihetsberövandet motverkas.

– I svenska häkten sitter man i princip i sin cell 23 timmar om dygnet. Det finns ingen kriminalvård eller några återfallsbyggande program. Det är en förvaring i väntan på att man ska få sin sak prövad och antingen bli frikänd eller komma till en anstalt. När intagna blir kvar i häkte under lång tid, ibland under hela strafftiden, motverkar det syftet med fängelselagen, säger Katarina Påhlsson.