Världsnaturfonden, WWF, ger ut Living planet report vartannat år. Det är en rapport som granskar tillståndet på planeten och årets upplaga visar att bestånden av vilda ryggradsdjur – däggdjur, fiskar, fåglar, groddjur och kräldjur – i genomsnitt har minskat med ungefär två tredjedelar mellan 1970 och 2018. Det är en utveckling som går oroande snabbt, säger WWF:s generalsekreterare Gustaf Lind vid en presskonferens på torsdagsmorgonen.

– Rapporten visar en brant kurva som tyder på att vi står inför en naturkris. Naturen kan försvinna, och detta har hänt under min livstid.

Det som är nytt med årets rapport är att den kopplar samman naturkrisen och utarmningen av den biologiska mångfalden med klimatkrisen. Studien omfattar nästan 32 000 populationer ur fler än 5000 arter, vilket är drygt 11 000 fler än 2020. Nedgången syns i alla regioner, men värst är det i Sydamerika.

– Det här ger en indikation på en kraftig förändring i ekosystemet, någonting dramatiskt händer i våra ekosystem. Det är så stora minskningar att det är svårt att ta in, säger Olle Forshed, doktor i tropisk regnskogsekologi på WWF.

De största drivkrafterna bakom nedgången är mark- och vattenomvandling, överexploatering, föroreningar, invasiva arter och klimatförändringar. Och bakom dessa finns i sin tur vårt sätt att leva som en orsak. Olle Forshed konstaterar att det ser illa ut i alla regioner men värst är det i tropikerna; i Sydamerika har de studerade populationerna minskat med i genomsnitt 94 procent och Amazonas riskerar att förvandlas till en savann när ekosystemen förändras. Det kan i sin tur förändra hela den sydamerikanska kontinentens förutsättningar för att finnas till.

Vad allt det här innebär för oss människor är att sådant som vi tycker är helt naturligt och är helt beroende av kommer att ändras drastiskt.

– De lokala klimaten och nederbördsmönstren ändras. Det kan i sin tur ändra hur man kan bedriva jordbruk i regionen. Detta påverkar miljoner av människor, säger Olle Forshed.

Ointresse hos politiker

Utöver detta avslöjar rapporten också att kommande klimatförändringar blir en tydligare drivkraft vad gäller påverkan på biologiskt mångfald. Når vi över 1,5 grader kommer temperaturen vara den mest drivande kraften som påverkar arter, till exempel tropiska koraller som vid 2 graders uppvärmning i stort sett kommer att dö ut. Hur det skulle påverka ekosystemen är svårt att förutse men det är något vi måste tänka på, menar Olle Foshed – biologisk mångfald och klimatförändringar är två sidor av samma mynt.

WWF föreslår en rad åtgärder för att mota dessa scenarier i grind. Enligt Åsa Ranung, policyrådgivare biologisk mångfald på organisationen behövs ökade naturvårdsinsatser, men det krävs också att man tar itu med grundorsakerna.

– Vi överutnyttjar idag jordens resurser med 75 procent. Vi måste minska fotavtrycket som produktion och konsumtion lämnar, och snabba på omställningen i de sektorer som har stor påverkan, säger Åsa Ranung.

FN:s möte om biologisk mångfald, Cop 15, som äger rum i höst, är ett tillfälle där det finns hopp om att få till ett avtal för biologisk mångfald. Riksdagen uppmanas också att ta fram en nationell utsläppsbudget, men Sverige behöver också agera internationellt, understryker Åsa Ranung.

– Vi upplever det politiska intresset alltför lågt. Vi behöver politiskt stöd i Sverige, och att Sverige driver på EU och resten av världen.

Tydlig koppling

En av dem som kommer delta i Cop 15 är Torbjörn Ebenhard, doktor i ekologisk zoologi på Centrum för biologisk mångfald på SLU. Han lyfter fram några konkreta exempel på hur minskade artpopulationer påverkan människor. Gamar spelar en viktig roll som renhållningsarbetare, men sedan mitten av 1900-talet har 90 procent av beståndet i Afrika försvunnit, i Indien 99 procent. Till stor del beror det på förgiftning från exempelvis läkemedelsrester, men också avsiktlig förgiftning.

– Istället ökar antalet tamhundar som inte kan inte hantera de sjukdomar som sprids via as vilket gör att rabiessmitta ökar. Där ser vi direkt kopplingen mellan nedgången och vad som händer med naturen och sen med oss själva, säger Torbjörn Ebenhart.

Att vi är beroende av ett stort antal arter, både direkt och indirekt, är ingen nyhet.

– Det är väl belagt av vetenskapen sedan decennier. Och vilka drabbas värst? Inte vi som sitter här, utan människor i fattiga länder. Hur vi värderar den biologiska mångfalden handlar om rättvisa, och det är globalt problem som kräver en global lösning.

Svagt avtal bättre än inget?

Vid internationella förhandlingar är det viktigt att få med sig länder som har nytta och behov av ett starkt avtal. Det återstår att se om Cop 15 kan resultera i ett starkt avtal.

– Hur långt är vi villiga att gå? Är ett avtal eller ett starkt avtal viktigast? frågar sig Torbjörn Ebenhart.

Att frågan om den biologiska mångfalden inte får den uppmärksamhet den förtjänar tror han kan bero på att det kanske är lättare att ta till sig larmen som rör klimatförändringar, med tydliga siffror som 1,5 grader att hänvisa till.

– Biologisk mångfald är svårare att förmedla till något greppbart.

Här finns en svensk sammanfattning av rapporten.