Ukraina ligger i vårt geografiska närområde, och då har Sverige tydligen ett högre moraliskt ansvar att ta emot människor därifrån. Men det politiska etablissemanget av i dag hade knappast haft samma inställning till en flyktingvåg av bosniska muslimer som också råkar finns i vårt närområde.

De menar att det inte handlar om hudfärg och att ukrainarna är riktiga flyktingar från grannlandet till skillnad från andra flyktingar, som de anser är fullvuxna män som låtsas vara små pojkar.

Men närhetsprincipen är vag och abstrakt och jag sväljer inte snacket.
Inte en enda av dem som gör skillnad på flykting och flykting hade hänvisat till Tyskland som ett geografiskt närområde till Sverige om Berlin, Köln, Frankfurt eller Stuttgart hade bombats och den stora muslimska befolkningen som bor där hade tvingats fly norrut mot Sverige. 

Det kallas selektiv humanism – när Tobias Billström publicerar bilder på sig själv som gigantisk tecknad gränsvakt, partiledare ställer sig i kors och gapar ”stärk gränsen! #AldrigMer2015” eller maktpartiet Socialdemokraterna, som gärna säljer sin gamla morsa nerför floden för makten för att sedan köpa tillbaka henne, behandlar flyktingar från krigets Afghanistan eller Syrien som ett stort problem. För att sedan ha en helt annan inställning när det handlar om ett grannland de kan se sig själva i.

Det politiska etablissemanget har precis deklarerat att Sverige inte är fullt längre.

Den människokärleken och omtanken är genomfalsk.

Det är svårt att tro på politik som utger sig för att ha medkänslan för människor i utsatthet som utgångspunkt, samtidigt som de stänger dörren för andra. De gör sitt bästa för att beskriva situationen i Ukraina som värre än andra krig och ukrainska flyktingar som i större behov av skydd än de syriska flyktingarna.

Nej, topplocket har gått. Nu kan alla sluta tramsa runt i vackra omskrivningar och istället säga exakt det är de vill säga.

För fem månader sedan ville inte sossarna i Eskilstuna, med över 100 000 invånare, ta emot 16 flyktingar. Nu menar det socialdemokratiska kommunalrådet Jimmy Jansson att det visst finns plats och att det är skillnad på dem som kom vid förra flyktingvågen och dem som kommer nu.

Christian Sonesson (M) gör i en SVT-intervju citattecken i luften runt ordet ”flyktingar” när han beskriver alla flyktingar före Ukrainakriget, och stoltserar med sin godhet när han menar att det nu finns kapacitet att bistå med. Även Ulf Kristersson, som menar att ”det är en annan sak” när människor från Mellanöstern eller Afrika söker sig till Sverige, inbillar sig att han hjälper ukrainare när han ställer dem mot en annan grupp. Skadan, när vissa får fribiljetter direkt in till det svenska systemet och andra misstänkliggörs, är enorm.

Det kommer en dag då de selektiva humanisterna, som står upp för Ukrainas flyktingar så länge som det passar dem själva kommer att få se ett Sverige som återvänder till vardagen. Svenskukrainare kommer att bli en del av den nya stadsbilden. 

De kommer då att anses vara färdiganvända som politiska argument och uppmuntras till återvandring av deras tidigare flyktingvänner, oavsett situation i Ukraina. Hit men inte längre. 

Det är inte en människas religion, geografiska närhet eller hudfärg som ska vara avgörande. Det är skyddsbehovet som ska avgöra. 
Det är bra att vi välkomnar flyktingar från krig igen, men låt det gälla alla krig.