På kort tid har den iranska regimen avrättat två människor till följd av de intensiva protester som pågår i landet.
Oron ökar för vad som kommer att ske med dem som sitter fängslade i väntan på dödsstraff.
– Läget är extremt oroväckande, säger Maja Åberg vid Amnesty Sverige.
Den senaste avrättningen ägde rum i måndags, då Majidreza Rahnavard avrättades offentligt genom hängning.
– Alla avrättningar är avskyvärda. Men att avrätta någon offentligt är de styrandes sätt att skicka starka signaler till landets befolkning om att de ska leva i fruktan, säger Maja Åberg, som är policyrådgivare vid människorättsorganisationen Amnesty Sverige.
Majidreza Rahnavard dömdes ”för att ha dödat två säkerhetsvakter med en kniv och skadat fyra andra människor”, enligt den regimtrogna nyhetsbyrån Mizan, som drivs av domstolsväsendet.
– Majidreza Rahnavard dömdes till döden efter att han tvingats ”erkänna” under förhör, och filmklipp där han utpekas som mördare har visats på statlig TV. Det här är helt emot internationella regler för hur rättegångar skall gå till. Eftersom han inte fått en rättvis rättegång är det omöjligt att veta om han ens är skyldig till det han anklagas för, säger Maja Åberg.
Avrättning som politiskt verktyg
”Fiendskap mot Gud” och ”korruption på jorden” är två vanliga brottsrubriceringar som ofta används när det gäller dem som döms till döden i Iran, påpekar Maja Åberg.
– Avrättningarna används som ett politiskt verktyg för att visa folket att det är makthavarna som bestämmer och ingen annan. Det här visar vad vi har befarat, nämligen att avrättningarna och dödsstraffet används som ett sätt att hota dem som protesterar och skrämma dem till tystnad.
Majidreza Rahnavard dömdes till döden den 29 november, i en domstol som tidigare fått hård kritik från omvärlden. Enligt kritikerna får de anklagade inte välja sina egna advokater eller se vilka bevis som används mot dem.
Skenrättegångar, kallar Amnesty dessa snabbt undanstökade processer för.
– Det är naturligtvis helt fruktansvärt att avrätta dessa personer så kort tid efter de här gravt orättvisa rättegångarna, säger Maja Åberg till TT.
Salt i de anhörigas sår
Myndigheterna använder också av en annan metod för att strö salt i de anhörigas sår, berättar Maja Åberg.
– Ett av hoten som de styrande använder sig av är att de anhöriga inte får tillbaka sina döda släktingars kroppar, om de anhöriga inte går med på att hålla tyst och att inte tala högt om dödsfallen.
Den första avrättningen med koppling till protesterna ägde rum i torsdags. Då avrättades 23-årige Mohsen Shekari som hade dömts för att ha blockerat en gata och för att ha skadat en säkerhetsvakt i början av protesterna. Avrättningen ledde till omfattande internationell kritik.
"Inga tecken på att ge upp"
De iranska myndigheterna uppger att de har utfärdat dödsdomar mot elva personer i samband med protesterna, rapporterar AFP. Enligt FN har minst 14 000 människor gripits i samband med de omfattande demonstrationer som rasat i landet under de senaste tre månaderna, och som inleddes med att 22-åriga Mahsa Zhina Amini avlidit i den iranska moralpolisens förvar den 16 september.
– Det som är anmärkningsvärt är att dessa protester har pågått så länge. Om man jämför med tidigare demonstrationer som myndigheterna också slagit till hårt mot, tycks de som protesterar nu inte visa några tecken på att ge upp, säger Maja Åberg.
Hon fortsätter:
– Från att ha börjat som protester mot moralpolisen och mot strikta klädkoder för kvinnor har protesterna fått ett allt bredare perspektiv som omfattar alltifrån demokrati till mänskliga rättigheter. I det här läget är det oerhört viktigt att omvärlden fortsätter att upprätthålla ett hårt tryck mot den iranska regimen. Både bilateralt och via EU och FN.
Bakgrund: Historisk proteströrelse i Iran
Den största protestvågen som skakat Iran på många år startade med 22-åriga Mahsa Zhina Aminis död.
Amini, en kurdisk kvinna från nordvästra Iran, greps av moralpolis i Teheran den 13 september för att hon inte ansågs bära sin huvudsjal på korrekt vis.
Amini fördes till sjukhus efter att ha segnat ner och fått vad polisen hävdar var en hjärtattack – något som bestrids av 22-åringens familj, som hävdar att hon utsatts för kraftigt våld mot huvudet. Den 16 september avled Amini på sjukhus efter att ha legat i koma.
Vid Aminis begravning i hemorten utbröt spontana protester, som därefter utvecklades till en demonstration där kvinnor tog av sig huvudduken och skanderade slagord mot regimen. Protesterna spred sig snabbt över landet och har sedan dess kommit att handla om mycket mer än bara den obligatoriska slöjan.
Vid många tillfällen har demonstrationerna slagits ned med brutalt våld från regimens säkerhetsstyrkor.
Hundratals har dödats och tiotusentals har gripits. Ännu fler av de gripna riskerar att dömas till döden för sin medverkan i protesterna.
