Adhd-screena alla barn i utsatta områden, föreslår Moderaterna i Region Stockholm. De tänker sig att om barn med odiagnostiserad adhd fick diagnos och behandling skulle det bli lugnare i skolorna, och färre elever skulle riskera att hamna i kriminalitet.

Första tanken är: Ännu en gång ska de lösa problem genom att särbehandla och peka ut istället för att gå till botten med dem. Att ett område är utsatt handlar ju om att människor lever i utsatta situationer. Många är fattiga, blir diskriminerade och känner att de lever i ett samhälle som hellre vill hota än bjuda in. Det är det vi måste göra något åt.

Ingenting i Moderaternas politik hittills har antytt att de är intresserade av att lösa grundproblemen. Tvärtom vill de sätta press på just dem som bor i dessa områden. Just de ska när som helst kunna visiteras av polisen utan misstanke om brott. Just med dem och deras barn ska man styra och ställa, det ska vara extra hembesök från bvc, obligatoriska förskolor och extra adhd-screening.

Moderaterna motiverar sitt förslag med att elever som får adhd-behandling är underrepresenterade i de områden som kallas utsatta. Dessutom är obehandlad adhd vanligt bland intagna på fängelser, och tillsammans med andra faktorer kan det öka risken för att någon börjar begå brott – men med betoning på “tillsammans med andra faktorer”.

Sven Bölte, professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Karolinska institutet, säger till Expressen:

– Man jämställer adhd med kriminalitet vilket är problematiskt – ett kriminellt beteende kan ju ha väldigt många orsaker. Adhd kan vara en risk men det är inte samma sak som den huvudsakliga anledningen till att någon blir kriminell.

En screening som den Moderaterna föreslår skulle öka problemen med missuppfattningar om adhd, och dessutom, säger han till Expressen, är metoden ineffektiv.

– Det blir lätt väldigt många falsk-positiva och sen vet man inte vad man ska göra med alla, det blir jättestort och man har inte kapacitet att ta hand om alla.

En adhd-diagnos kan vara en väg till en lösning för en individ. Om kontakten mellan vården och familjen är bra, om man lyckas ge en rimlig bild av vad adhd är och inte är och om man inte tror att diagnos och medicinsk behandling är en kollektiv kvickfix. Det är det nämligen inte.

Adhd-mediciner är till hjälp för cirka 80 procent av alla med adhd, men inte 100. Även med medicin behövs mindre klasser, mer personal, flexibilitet och kontinuitet. Sådant som alla elever behöver, men i all synnerhet elever med exempelvis adhd. Därför vore det klokt att börja med skolan – överallt. Och satsa på barn- och ungdomspsykiatrin istället för att skära ner den.

Men Moderaterna börjar hellre i andra änden, med att peka ut bostadsområden, diagnoser och grupper som ska specialbehandlas, medan det gemensamma får förfalla. Kan man screena partier för sånt?