Den 9 oktober högtidlighålls avskaffandet av den transatlantiska människohandeln som pågick i den svenska kolonin Sankt Barthélemy fram till 1847. Runt detta datum arrangeras sedan några år afrosvenska historieveckan, och i anslutning till detta lanserar i år Black archives Sweden projektet Familjearkiv för allmänheten.

Black archives Sweden är ett framväxande arkiv som utgår från afrosvenskars erfarenheter och omvandlar dessa till konstnärliga uttryck. Upprinnelsen är erfarenheten att afrosvenskars och svarta personers närvaro är begränsad i de statliga arkiven i Sverige, och när de väl påträffas är de oftast skildrade och dokumenterade på sätt som reproducerar rasistiska och exotifierande föreställningar. Och vad som finns i officiella och gemensamma arkiv påverkar hur vi ser på och talar om vår historia, och det är också en del i vår konstruktion av framtiden.

– Mycket av det vi jobbar med här handlar om att rikta ljuset mot den vardag som vi kanske ofta missar. Men det är just det som vi uppfattar som oviktigt som kräver vår uppmärksamhet, säger Jonelle Twum, grundare och konstnärlig ledare för Black Archives Sweden.

Fotografier ur vardagen

Familjearkivet kommer att finnas tillgängligt på hemsidan och består av material som allmänheten skickat in. Det är framförallt fotografier, men kan även vara brev, dagböcker, posters, video-och ljudinspelningar.

– Vi uppmuntrar att folk att lämna in det de tolkar som sitt eget familjearkiv. Det är väldigt öppet, och det bidrar också till definieringen av vad arkiv är och kan vara, en definiering som en del av befolkningen inte varit delaktig i.

Urvalet från allmänhetens bidrag har blivit till en fotosamling med korta bildbeskrivningar. Parallellt med den presenteras också en intervjuserie, som innehåller reflektioner kring bilderna och betydelsen av ett Svart arkiv.

– Många tänker på familjealbumet som ett arkiv; och det innehåller både banala men samtidigt också många speciella fotografier som tillhör en kontext och som väcker minnen och känslor. För många marginaliserade grupper blir dessa vardagsfotografier bekräftande, men det är också en praktik som är synliggörande och konfronterande – när man tar fotografierna in i det offentliga – för dem som tidigare inte sett dem. Jag tror att det kan ha en transformativ potential, säger Jonelle Twum.

Fler berättelser

Avsaknaden av dessa bilder och berättelser bekräftar även en viss bild av Sverige.

– Det är otroligt viktigt att vi är fler som berättar historien om Sverige nu och då, speciellt nu när vi förflyttar oss i en specifik riktning politiskt.

Jonelle Twum hoppas att fler generationsöverskridande berättelser ska bidra till att väcka känslor hos individen.

– När man börjar tänka på bilderna, vilken kontext de skapas och skapats i, så väcker det frågor och leder till samtal, det väcker något i redan existerande relationer och kanske skapar nya.