I USA finns ju konceptet late-night, där en komiker pratar politik, i regel under vardagskvällarna. Vi minns nog alla Jay Leno och David Letterman. Skämten var ibland brutala – Leno var ledande i Monica Lewinsky-mobbningen och har senare bett om ursäkt för det. Men under årens lopp har showerna lutat alltmer åt vänster. För oss européer är det kanske inte konstigt. Amerikansk höger var extrem långt innan Trump fick Republikanska partiet att flippa ur fullständigt.

Själv började jag följa Jon Stewart i The daily show för något tiotal år sedan, och efter att han slutade har jag fortsatt med Seth Meyers, Stephen Colbert, Trevor Noah och ibland James Corden, Jimmie Kimmel och Jimmy Fallon. Jag vaknar tidigt, ungefär samtidigt som de läggs ut på Youtube, och det är ett rätt bra sätt att börja dagen på. Man får reda på vad som hänt i amerikansk politik och ges möjlighet att skratta åt eländet. Och humorn är elegant. Alla har en bunt smarta ”writers” som hjälper till att producera skämt, och alla ovan nämnda är skickliga på att leverera.

Och högersidan, med Fox News i spetsen, har ofta noterat obalansen. De gjorde några försök att skapa egen late-night, men misslyckades – tills nu. Greg Gutfeld heter deras stjärna. Han har suttit med i deras paneler och varit co-host i The Five ett tag, så de gav honom en show på lördagskvällar där han fick skoja om politik, och förra året bestämde de sig för att ge honom en egen late-night vardagskvälls-show, som heter Gutfeld!. Och nu är den populärast. Det är i sig inte konstigt. Halva landet röstar på Republikanerna och medan det finns en uppsjö late-night-shower som har en kraftig slagsida mot Demokraterna att välja mellan är han ensam på sin planhalva och han får fritt utrymme i en kanal många republikaner aldrig stänger av.

Han är inte egentligen en typisk republikan. Liksom Bill Maher är han libertarian och ateist. Men till skillnad från Maher som slår lite åt alla håll finns ingen kritik mot Trump eller andra republikaner någonsin. Enbart demokrater.

Och det är sorglig humor. Jag har verkligen försökt ha ett öppet sinne, men han är liksom bara elak och inte nog med att skämten saknar finess – de är ofta inte ens skämt.

Här är några exempel:

– Putin har både cancer och parkinson, men han är ändå friskare än Joe Biden.

– Kathy Griffin (vars Twitterkonto stängdes av Musk) kan få sitt ansikte tillbaka genom att injicera alger som äter plast. Är du ledsen att hon är borta från Twitter och saknar hennes sorts komedi kan du pröva att smälla ditt huvud i en bildörr.

Nu tror du kanske att jag valt ut de sämsta alternativen. Nej. Snarare de enklaste. De flesta ”skämten” är så komplicerade att det är svårt att begripa vad han är ute efter. Typ ”ingen läser Twitters regler, men de har ändå fler läsare än Brian Kilmeades bok”. Brian Kilmeade är hans Fox-kollega. Så. Obekvämt skratt i rummet.

Medan de andra komikerna känner varandra och har en historia i tidigare generationers shower, där de liksom lärt sig jobbet som en sorts gesäller hos Jon Stewart eller i SNL innan de till slut fick egna shower, har Gutfeld aldrig ägnat sig åt stand-up och aldrig jobbat med andra komiker och spånat med dem, fått feedback, testat nya grepp, varit en del av sfären, byggt på andras tankar. Så rå hånfullhet utan tydlig poäng är liksom hans enda gren. 

Och jag har funderat en del över detta. Dels undrar jag varför late-night är så stort i USA men inte existerar här. Och dels över huruvida man måste vara vänster för att producera rolig stand-up. Det enkla svaret är förstås nej. Det borde gå att skoja från höger också, om man nu gör det utan att hånfullt sparka nedåt.

Vi har skickliga komiker i Sverige, men de pratar inte politik – förmodligen för att de inte vill tappa väljare som inte håller med dem. Det är synd. Jag saknar Parlamentet, men det var ju på låtsas. Jag skulle älska att höra Betnérs, Gustafssons och Glans tankar om dagens politik. Babben är förmodligen vänster, och Batra uppenbarligen höger, så varför inte låta dem alla få varsin vardagskväll? Med ett skickligt team, som lyfter dem? Jag tror vi alla skulle bli både gladare och mer upplysta av det, och kanske skulle det ta bort en del av hatet och polariseringen som breder ut sig.

Avslutar med att bjuda på Dorsins imitation av partiledarna 2014. Det kunde ju ha varit ett första steg mot svensk, politisk komedi.