Ett säkert vårtecken vart fjärde år är att de politiska utspelen inför valet drar igång. Även om partierna hävdar att valrörelsen aldrig vilar är det ändå tydligt att det är de sista månaderna fram till valet som krutet läggs på att vinna nya röster.

Detta år verkar vi redan kunna se hur M, KD och SD tävlar i att vinna populistiska poäng från högerkanten. Framför allt KD och SD verkar tävla inbördes om vem som kan komma med det mest chockerande utspelet som rör framför allt invandrares position i samhället. Senast är SD:s förslag om gryningsräder. En idé som doftar Nazityskland långa vägar men som få verkar reagerat nämnvärt på.

Men det är knappast bara högern som börjat med sina utspel. S trappar just nu upp lobbandet för ett Natomedlemskap. Något allt fler verkar se som en bra ide på grund av Rysslands krig i Ukraina. Få verkar fråga sig om vi verkligen ska sälja ut vår neutralitet och alliansfrihet på impuls och rädsla…

Media då? Ja, media hakar på. Valår! Klicken ska in! Lena Mellin kritiserar Ebba Buschs föräldraskap med att rakt ut skriva att Ebba har fel prioriteringar som vill gå på gala istället för att vara hemma med sina barn. Vi hoppas att hon inte fått sätta tonen för resten av valrörelsen och medias bevakning av densamma. Vi behöver inte mer av varan att kritisera person istället för sak.

Att föreställa sig att politiker skulle vara mer än bara människor är inget nytt. Det tankesättet har nog funnits lika länge som det funnits politik. Samtidigt är det något vi behöver komma ifrån. För i det idealiserade tankegodset att politiker ska vara bättre och mer moraliskt korrekta än oss andra lägger vi också grogrunden för de osakliga påhoppen. Varje sten skall vändas på för att hitta något som ens tangerar att vara klandervärt. Allt för att kunna peka ut politiska motståndare som lite mer vanlig människa och därmed en sämre politiker.

Det sägs att folket saknar politiker som är ”som oss”, vilket säkert stämmer, men när vi får dem ser vi snabbt till att just det där ”som oss” blir en nackdel. Ta som exempel hur Stefan Löfven ständigt hånfullt kallats för ”svetsarn” av politiska motståndare. Trots att den bakgrunden gjort att han var en vanlig knegare som vet hur knegarna har det innan han blev toppolitiker användes det nu mot honom för att antyda att han var obildad.

Sanningen är att vi aldrig kommer nå perfektion. Vi kommer aldrig bli nöjda med de politiker vi får. Kanske är det också så det ska vara för att vi ska tvingas påminnas om att politiker är som oss, det vill säga människor. Så kan vi släppa det och fokusera på ideologiska skillnader och faktiska politiska förslag istället för att gnabbas om vem som hade den snyggaste klänningen.