Deras intressen är exkluderade i valkompasser och partiledardebatter, men de utgör den enskilt största samhällsgruppen. Gruppen består av långt över 100 miljoner individer i ett land där det bara bor 10 miljoner människor. Jag talar om djuren.

Politik är fortfarande extremt människocentrerat. Uteslutningen av djur kan kopplas till Hobbes, Lockes och Rousseaus idéer om samhällskontraktet. De ansåg att djur saknade förmåga till rationellt tänkande och därför skulle samhället inte ha några skyldigheter gentemot dem.

En berättigad kritik mot denna idé är att förmåga till rationellt tänkande inte är avgörande för vilka rättigheter någon ska ha. Istället handlar det om att en varelse kan lida och framför allt om att djur, i egenskap av kännande varelser, har ett egenvärde oavsett den nytta någon annan har av djuret. Det grundläggande skälet för varför djur bör ha samhälleliga rättigheter är helt enkelt att de är kännande varelser som kan uppleva glädje, smärta och rädsla, inte huruvida de kan förstå lagen eller delta i politiskt beslutsfattande.

Om man utgår från att alla som påverkas av politiska beslut också ska ha möjlighet att få sin talan förd kan man tänka sig att såväl framtida generationer som djur bör inkluderas innan beslut fattas. Statsvetarduon Sue Donaldson och Will Kymlicka argumenterar i den banbrytande boken Zoopolis för att djur bör erkännas som medborgare i mänskliga samhällen. Av det följer att djur bör vara representerade politiskt. 

Hur skulle politisk representation för djur kunna se ut? Det går att tänka sig att skydd av djurs intressen kunna skrivas in i grundlagen och att politiska beslut som fattas måste ta hänsyn till hur djuren påverkas. Vidare skulle en djurombudsman och en djurskyddsminister kunna se till att det efterlevs i praktiken. Ytterligare ett förslag på hur mänskliga samhällen kan ta tillvara djurens intressen kommer från statsvetaren Alasdair Cochrane som föreslår att en kvot i riksdagen ska vikas för riksdagsledamöter som väljs in för att representera djuren.

Det går att argumentera att vi har en djurskyddslag och att väljarna får se till att rösta på djurvänliga partier om de tycker att djurskydd är viktigt. Men med tanke på djurens osynlighet i medier och hos svenska partier (denna tidning och Miljöpartiet undantagna) talar mycket för att djurens liv inte kan lämnas åt moralisk välvilja. Kanske är det dags att börja se djuren som en svårt diskriminerad grupp som har rätt till rättvisa. Ett första steg vore att skydda djurs intressen i grundlagen.

Avsaknaden av medvetande om djurfrågor hos de medier som sätter samman valkompasser och partiledardebatter tyder på att vi måste tänka nytt om djuren. Jag är medveten om att förslag om politisk representation för djur kan uppfattas som vilt orealistiska. Å andra sidan var det inte länge sedan som även kvinnor uteslöts från politiska rum med hänvisning till att de inte var rationellt tänkande.