Kritiken mot Magdalena Anderssons städhjälp har de senaste dagarna varit omfattande och ganska förvirrande. För att sammanfatta så handlar det dels om att Andersson tog hjälp av ett städbolag som inte hade kollektivavtal och dels om att en i städpersonalen var efterlyst eftersom hon saknar tillstånd att vistas i Sverige.

Detta blev polisen varse efter att någon ur personalen av misstag råkat utlösa ett inbrottslarm i huset. Det här har fått många politiker och säkerhetsexperter att gå i taket och ifrågasätta säkerhetsrutinerna kring statsministern. I efterhand har det dock framkommit att Magdalena Andersson redan hade flyttat från bostaden flera dagar innan städningen. Det är inte heller helt klarlagt om kvinnan verkligen var inne i huset.

Man kan givetvis tycka att det borde göras noggranna säkerhetskontroller av vilka som städar hemma hos Sveriges statsminister, inte minst med tanke på de ministermord som vi har haft, samt att man verkligen kollar upp att de som anlitas har kollektivavtal. Men diskussionen avslöjar också en obehaglig syn på papperslösa. Att tonen har blivit så hård verkar i hög grad handla om att städbolaget hade en anställd som var efterlyst. Hon var dock inte misstänkt för något brott. Det enda hon har gjort sig skyldig till är att inte åka tillbaka till det land hon har flytt ifrån.

Varken jag eller andra som har uttalat sig om det här vet särskilt mycket om kvinnans situation, men i ett brev riktat till kungen, som Expressen har publicerat, skriver hon själv att hon blivit offer för hot och förföljelse i sitt hemland Nicaragua.

I mediebeskrivningen och politikernas kritik av händelsen är det dock lätt att få intrycket att det rör sig om en förhärdad brottsling. Det talas om att hon skulle ha kunnat varit anlitad av främmande makt för att spionera på statsministern, trots att det är något hon själv förnekar och trots att det inte finns några som helst sådana indikationer. Hade Ryssland eller något annat land velat skicka in en person för att spionera hade de nog också varit smarta nog att ta en person som har uppehållstillstånd i Sverige, istället för någon som lätt skulle kunna åka fast i en kontroll.

När Ulf Kristersson (som för övrigt inte heller hade koll på om hans städhjälp hade kollektivavtal) intervjuades av SVT tog han också tillfället i akt att kritisera att det finns tiotusentals personer med avvisningsbeslut som är kvar i landet, som om det var det som var det grundläggande problemet. Inte att papperslösa utnyttjas på arbetsmarknaden.

Kristersson är inte ensam. Det finns många politiska krafter som gärna vill framställa alla flyktingar, och i synnerhet dem som inte frivilligt återvänder sedan de har fått avslag på sin asylansökan, som kriminella. Men att fly för sitt liv och söka trygghet där man har möjlighet kan aldrig vara ett brott.

Det finns bra skäl till att det ska finnas en stark säkerhet kring statsministern, men att en person på städfirman råkade vara papperslös gör henne inte automatiskt till ett säkerhetshot. Det som skulle kunna innebära ett hot är om personen på något sätt vill hämnas för att hen anser att hen har blivit orättvist behandlad av det svenska samhället, men det finns i så fall också många andra som skulle kunna känna så, exempelvis utförsäkrade, personer som blivit orättvist dömda för brott med flera.

Det är så klart rimligt att det görs säkerhetskontroller, och då kommer sannolikt de här personerna att sållas bort, men att det är papperslösa som återigen hamnar i skottgluggen är ingen slump.