Vi bestämde oss för att semestra i Sverige det här året. Höstens val närmade sig med ljusets hastighet och fick man tro det politiska surret befann sig konungariket i ett så eländigt tillstånd att det var tveksamt om det skulle hålla ihop fram till valet. Så vi tänkte att det kanske var bäst att passa på att se oss omkring, innan landet helt havererade och allt som återstod av den svenska folkstammen var några beklämmande och håglösa varelser som släpade sig fram och utstötte melankoliska läten – förföljda av feminister, hbtq-extremister och mordiska miljöpartister.

Vi hade inte hunnit färdas många mil där ute i verkligheten innan vi blev lite förvirrade. Det var ingen större skillnad från förra gången vi var ute. Samma röda stugor, samma skogar och ungefär samma småstäder. I de vägrenar som enligt somliga skulle kantas av havererade elbilar, växte det älggräs, skogsklockor och fibblor som aldrig förr. Det låg inga horder av döda fåglar under vindkraftverken, åkrarna låg inte alls i träda och så vitt vi kunde se var allt precis som vanligt. Det enda som var nytt var alla dessa skyltar som kantade vägarna.

Stora, små, tryckta eller handmålade – många av skyltarna förkunnade att vi borde stanna till i just den här trakten – de lockade med kaffe med dopp, bed-n’-breakfast, antikviteter, loppmarknader, konstupplevelser, ja till och med konserter. Vi tänkte att de kanske var lite sällskapssjuka så här post-covid, men så fick vi syn på en handmålad skylt som berättade att det någonstans i just den här bygden fanns ett geni som konverterade Epa-traktorer till el-traktorer – allt för att göra kärrorna ”grönare och billigare i drift”. Andra skyltar antydde ett lokalt näringsliv som tar klimatkrisen på allvar och ägnar sig åt att utveckla klimatsmarta lösningar. 

Det pågick makalösa saker överallt! I hagarna söder om Mjölby var ett gäng som kallar sig Slåttergubben i farten. De anordnar tydligen kurser i slåtterteknik, hur man slår med lie och räddar mångfalden i våra värdefulla ängsmarker. I den stunden stod det alldeles klart att landet är fullt av folk med idéer.

Den här driftigheten måste formligen ha exploderat under pandemin.  Det är som om folk har ägnat tiden åt att utveckla sina kunskaper. Det ploppar upp små webbutiker på vischan där man kan köpa alla tänkbara sorters växter, fröer, knölar och svampar. Andra säljer BBQ-doningar – grillsåser, kryddor, grillar – och ger lättbegripliga råd om hur man grillar miljövänligt. De delar med sig av sina erfarenheter, sprider kunskap och inspiration och delar frikostigt med sig av sin glädje och passion. Vad som förr var en passionerad och nördig hobby måste ha växt till en drömsk möjlighet.

Den mörka legenden om Sverige, landet som sägs ligga i träda, ingår i en lång rad av högerextremistiska standardbanaliteter. Den har ingenting med verkligheten att göra och var den än i historisk tid har använts som politiskt vapen har den alltid inneburit ofärdsår. Det är viktigt att bekämpa den.