Är det rimligt att du, beroende på nettoinkomst, måste lägga mellan 25 och 50 procent av din lön bara på hyra och värme? Är det rimligt att Sverige inte kan erbjuda alla sina medborgare tak över huvudet? Är det rimligt att behöva ha rika föräldrar för att överhuvudtaget kunna överväga att köpa en bostad? Unga medborgare och utsatta grupper blir i dag diskriminerade på bostadsmarknaden.
DEBATT. Varje kommun strävar efter att öka befolkningen och kommunkassan så att skatten kan sänkas ytterligare och kommunen locka till sig ännu fler invånare. Det är endast så kommunpolitikerna kan säkra den egna framtiden och fortsätta driva sitt partis politik.
För att göra sig attraktiv som kommun försöker man locka till sig nya familjer genom att ha ett bra utbud av arbete, vård, skolor och god infrastruktur. Många försöker även locka familjer genom att lägga många miljoner på elitsatsningar så att ett idrottslag ska kunna befinna sig i toppskiktet i någon av landets högsta divisioner.
Men en viktig del i att vinna över nya familjer till sin kommun är att erbjuda vackra områden och attraktiva boenden, oavsett om det rör sig om dyra villaområden eller överkomliga bostadsrätter.
Och det många kommuner och politiker glömmer bort är också att det finns andra boendeformer än dessa som mycket väl skulle kunna uppfylla villkoren för att få folk att flytta in och hjälpa till med samhällsbygget.
Det är en stark efterfrågan på bostäder som har drivit på bostadsbyggandet de senaste åren. Boverket bedömde att byggtakten skulle öka med cirka 15 procent under 2021 då 66 000 bostäder påbörjats. Och takten förväntades öka något även under 2022 då byggandet av hyresrätter minskar samtidigt som byggandet av bostadsrätter och småhus ökar.
Det finns cirka 580 000 personer mellan 20 – 25 år i Sverige i dag och antalet är detsamma för de som går i pension i Sverige i år. Även om många bor tillsammans som par är det inte svårt att se att boendeekvationen inte håller för vare sig förstagångsflyttarna eller de som söker boende i nyare eller mer anpassade lägenheter.
En orsak till detta till synes avsiktliga negativa netto på hyresrätter kan vara att byggandet av hyresrätter potentiellt skulle öka skuldsättningen i fastighetssektorn mer än vad bankerna med dagens kreditrestriktioner förmår bära. Ökade krav på eget kapital och stora renoveringsbehov begränsar allmännyttans möjligheter att öka byggande.
Samtidigt har de flesta kommuner många tomma fastigheter i ytterkanter av tätorten, närmare glesbygd. En del hus finns ute på landsbygden och skulle därför kunna upprättas som hyresfastigheter passande unga vuxna och nyblivna familjer till hyrespriser avsedda för individer med lägre ekonomiska möjligheter.
De omedelbara vinsterna blir att:
1. Fler får råd att flytta hemifrån, vilket skapar utrymme för mer efterfrågan av förbrukningsartiklar och inredning som på så vis bidrar till ökad BNP.
2. Fler nyblivna familjer får möjlighet att lämna trångbodda bostäder i områden som eftertraktas av ensamstående, vilket i sin tur möjliggör att fler etablerar sig och stannar i kommunen.
3. Fler individer ges alternativ till boende med tillgång till natur och en lugnare ”puls”. Det leder till bättre hälsa och välmående som ger lägre vårdkostnader.
4. Fler äldre får möjlighet att komma till bättre rekreationsområden. Närbutiker och annan lokal verksamhet attraheras att etablera sig på orten.
Allt ovan ger också nya arbetstillfällen!
Dessa åtgärder kan också generera långsiktig avkastning i stället för att kommunen får en engångsintäkt vid försäljning av mark som bara ger ett tillfälligt plus i budgeten det aktuella året.
Då kan intäkterna läggas på andra åtgärder som ytterligare får fler att söka sig till kommunen och samtidigt behöver inte staten öka den enskildes skulder som kompensation då byggherrar inte anpassar sina produkter efter oss unga, äldre eller utsatta medborgares betalningsförmåga.
