Pandemi följd av krig i Ukraina och sanktioner mot Ryssland har slagit hårt mot elförsörjningen i Europa. Det tror jag ingen missat, om inte annat för att det så tydligt märks på fakturorna från elbolagen. Högern gick också till val på att svenska familjers jul skulle vara räddad genom ett högkostnadsskydd/Sverigepris på el.

Nu blev det inte alls så, istället får vi en form av skatteåterbäring, men framför allt de som haft högst elkosnumtion. Dit räknas företag som kanske inte ens lagt så mycket mer på el än de brukar eftersom de i egenskap av just företag kunnat förhandla till sig låga elpriser medan vi privatpersoner fått öppna plånboken på vid gavel.

De ökade elpriserna har fått elkonsumtionen att minska tydligt. När vi helt enkelt inte har råd att använda el som om det vore en obegränsad källa har åtgärder vidtagits för att minska konsumtionen. Ur ett miljöperspektiv är detta något fantastiskt! Men inte ur ett kapitalistiskt perspektiv, och kanske är det därför högerns elbonus kommer ge störst utdelning till dem som gjort minst för att minska sin elkonumtion?

Många privatpersoner har dragit ner värmen i bostäderna, och om de kunnat investerat i mer energismarta sätt att värma huset, till exempel luftvärmepumpar eller pelletskaminer. Investeringar de nu kan tacka för att de får minst del av regeringens paket för att väga upp de höga elpriserna som följer på att andra länder än Sverige har kraftig elbrist. Enligt kalkyl ska vissa privatpersoner kunna få tillbaka uppemot 16 000 kr. För att nå upp i de summorna som krävs behöver man antingen bo i ett hus där absolut inget är gjort för att få ner energiförbrukningen eller i ett mindre slott med uppvärmd pool …

Är det verkligen rimligt att indirekt belöna människor för att leva på som om inget behöver förändras för vår gemensamma planets skull? Tydligen, om man frågar högern. Egentligen är jag inte förvånad. Vad mer kan vi vänta oss när företrädare för ett regeringsparti kan äga aktier i oljebolag, förneka klimatkrisens existen och samtidigt få vara aktiv i formandet av energi och bränslepolitiken i Tidöavtalet?