DEBATT. I mitten av södra mellan-Sverige ligger en oersättlig djupblå juvel; Vättern. Sjön har varit livsnerven i ett stort område som spänner över fyra landskap sedan urminnes tider.

Vättern har många fler funktioner än vi i vanliga fall tänker på. Varje sommar förundras jag över hur sjön ger svalka, inte bara när jag kunnat bada i dess kalla, kristallklara vatten utan också hur den kyler ner den av solen uppvärmda luften nära sjön och gör det lättare att andas.

Jag tänker på vintrar när vädersystem kommer ifrån öster och far över sjön västerut och hur det bildades en snökanon på västra sidan efter att vädersystemet passerat över Vättern. 

Jag tänker på hur snabbt sjön ändrar karaktär, ena stunden ligger hon blank som en spegel och nästa stund fräser vitt skum ifrån stora böljande vågor när vinden snabbt ökar.

Vi fick alltid förmaningar om att vara försiktiga och visa respekt för sjön, när vi växte upp. Det var samma antingen det var sommar, höst, vinter eller vår – Vättern gav så mycket glädje och skönhet till oss, men där fanns alltid faror med att bli för våghalsig. Hon har varit en lärare för så många av oss den vackra livgivande sjön. Det finns så många exempel på Vätterns betydelse för vår bygd. Utan sjön står vi oss slätt.

Nu kämpar vi sedan flera år tillbaka för att få stopp på en miljöfarlig gruva som ett bolag vill öppna, 1500 meter ifrån Vätterns branta strandlinje på 120 meters höjd över sjön, strax norr om Gränna.

Produktionen av sällsynta jordartsmetaller är inte någon vacker historia. Verksamheten har orsakat miljöförstöring och hälsoproblem på de ställen där den förekommer. Framställning av sällsynta jordartsmetaller har varit förknippat med offrade vattendrag och jordar där den pågått.

Enligt experter vi pratat med finns det i dag ingen ofarlig, säker metod att producera de här metallerna med. Det finns bara mer eller mindre farliga metoder.

Vi hör ständigt att Sverige har så stränga miljöskyddslagar och att det är mycket bättre att vi bryter de här metallerna i Sverige än i andra länder, men samtidigt jobbar gruvindustrin för högtryck med lobbyarbete i regering, riksdag och i EU för att snabba på gruvetableringar i Sverige och Europa och försvaga miljöskyddet.

Svensk gruvnäring propagerar till exempel nu i EU och säger sig vara unik i meningen att man ”är ledande på att främja biologisk mångfald”. Svensk hybris vet inga gränser. Hur i all världen kan man påstå något sådant, när vi fortfarande har havererade gruvprojekt i landet, som läcker gifter och tungmetaller?

Norra Kärr ligger på kanten av en tektonisk platta och området befinner sig i en så kallad ”kross-zon”. Det betyder bland annat att det i området finns berggrund som både är krossad och full av sprickbildningar. Sprickorna leder regn och smältvatten ner igenom berggrunden både till grundvattenmagasin som står i förbindelse med sjön, bäckar som rinner igenom och ifrån området och utmed klipphällarna på markytan, ner till Vättern åt väster och mot Adelövs-ån och Svartåns vattensystem, åt öster.

Man finner även förkastningslinjer i området och vi som vuxit upp med sjön minns att det förekommit jordskalv som känts av under årens lopp.

Som namnet Norra Kärr antyder är området fullt av våtmarker som myllrar av liv. Våtmarker fungerar ju också som kolsänkor, som ni säkert vet, och de filtrerar nederbörden som rinner igenom området innan den når sjön. Djur- och växtlivet är också mycket rikt i området, som gränsar till ett UNESCO-biosfärområde.

Människor har bott i området sedan inlandsisen smälte och då sjön blev själva livsnerven i ett stort område.

Turistnäringen är omfattande i närområdet. Människor från hela världen besöker Gränna och Visingsö. De tilltalas av de vackra omgivningarna, Vätterns kristallklara rena, kalla vatten som ger svalka under heta sommardagar och de många spåren som finns i området efter en rik och levande kulturhistoria. På Visingsö bodde gamla tiders folk kungar och historierna är många och spännande om öns historia.

Min farmor växte upp på Visingsö. Hennes släkt livnärde sig på jordbruk och fiske och en aldrig sinande uppfinningsrikedom som man var tvungen att ha, när man bodde på en liten ö, för att livnära sig. Det var ur den här innovationsivern som remmalagen föddes – jag vet inte vem det var som kom på att man kunde spänna hästarna framför en vagn med soffor på och skjutsa turister på ön, men det var en genialisk ide, som fortfarande håller!

Östra Vätterbranterna och Visingsö har även länge varit en gynnsam plats för fruktodlingar och fortfarande ser man rader av äpple och päronträd längsmed sluttningarna ner mot sjön.

Jag minns hur vi barn klättrade i bigarråträden på Visingsö och åt av de stora söta bären tills vi fick ont i magen.

Nej vi kan inte riskera Vättern. Det är omöjligt.

Den förändring vi behöver genomföra i samhället, kan inte göras till priset av att miljö och viktiga sötvattenreserver förstörs.
 
Av allt vatten på vår planet är endast tre procent sötvatten. Så många platser på planeten saknar rent dricksvatten. Vi har en skyldighet att skydda vårt livsviktiga vatten!

Satsa mycket mer på återvinning av metaller. Av de jordartsmetaller som i dag är i omlopp återvinns knappt en procent. Gruvindustrin subventioneras med miljarder, medans återvinningsindustrin får nöja sig med miljoner. Det är en skev och ohållbar fördelning.

Vatten är viktigare än metaller. Och det är mycket som står på spel.