Det är märkligt hur långsamt vi människor verkar lära oss. Eller kanske snarare hur långsamma vi är till förändring. Det kan verka konstigt att påstå med tanke på hur enorma förändringar som skett bara de senaste hundra åren med teknikens utveckling. Samtidigt har väldigt lite skett i hur vi organiserar samhället, ser på våra tillgångar eller människors roll i samhället förändrats.

Vi pratar fortfarande om att ”göra rätt för sig” genom arbete, trots att tekniken tagit över allt fler sysslor och därmed arbetstillfällen. Vi förväntas ändå spendera våra 8h om dagen, 5 dagar i veckan på en arbetsplats. Inte sällan är övertid inte ovanligt och trots teknikens framsteg ska vi göra mer på färre personer.

Att tekniken inte råder bot på arbetslinjen är inte märklig. Det handlar om kapitalism. Sedan människan blev bofast har vi i någon mån praktiserat kapitalism. Den som haft mycket har fått makt över de som haft lite. Den som kunde jaga och göra bra verktyg kunde göra de bästa bytesaffärerna. Den som inte kunde saker av värde hamnade utanför, beroende av andras nåd.

Idag har det bytt skepnad, men principerna är densamma. Den som har fallenhet för saker av värde får makt. De andra blir beroende av omvärldens nåd. I tider där vi vill ta hand om varandra funkar det ganska bra. Människor oavsett förmåga kan leva rimliga liv och hela samhället mår bättre av det.

Sen får vi i cykler för oss att den som kan ta för sig är lite bättre, lite mer värd än andra och skall belönas för det. Man börjar med illa dolt förakt titta ner på dem som har mindre och söker aktivt att straffa dem för sina ”misslyckanden”. Förr med skampåle, idag med höjda krav om oanmälda hembesök för att kolla så människor inte har mer mat i kylskåpet än deras bidrag ger dem rätt till.

Det är också kapitalismen som gör att vi aldrig verkar lära oss av larmen om klimatkrisen. Trots att det talats om år ut och år in fortsätter vi i stort i samma spår. Vi ska konsumera konsumera konsumera och inget är viktigare än ständigt ökade vinster. Trots att vi lever på en ändliga planet fortsätter vi köra hårt med ett system som förutsätter oändliga resurser av såväl naturtillgångar som mänskliga liv.

Vi kan såklart köra på in i kaklet. Eller ta oss ur vår komfortzon och testa något nytt. Jag hör ofta att kapitalismen är det enda som fungerar. Men hur vet vi det om vi aldrig prövat något annat?