DEBATT Parallellt med OS verkar SM i värdelös klimatpolitik ha dragit igång. Parti efter parti lägger förslag som, om de blir verklighet, kommer leda till miljöförstörelse såväl som ökade utsläpp. Socialdemokraterna försöker öppna en gruva i Gállok, Moderaterna brinner för att slakta utbyggnad av billig och klimatsmart el och Centerpartiet vill privatisera bort allemansrätten. Senaste nytt i tävlingen kommer från Vänsterpartiet som krokar arm med de blåbruna och lägger fram förslag om bensinbidrag och att öka andelen fossilt i tanken.

Inför förra valet var det många partier som äntligen började prata om klimatet. Nu visar det sig dock att det inte var något mer än en kortlivad trend. Deras ord var lika tomma som spökplanen som just nu flyger över Europa. Det finns, tyvärr, fortfarande bara ett grönt parti i Sverige. 

I takt med att bränslepriserna nu stiger ställs principer på ända. Ska vi helt sluta försöka minska utsläppen från transporterna som står för en tredjedel av Sveriges klimatpåverkan, för att på kort sikt kompensera för prishöjningarna med bensinbidrag? Eller ska vi stå fast vid principen om att det som släpper ut mycket också ska betala för det, och kompensera för prishöjningarna på annat vis?

Att sänka priset på fossila bränslen för att landsbygden ska leva är att försöka släcka en eld med bensin. Att fortsätta låsa fast stora delar av landet i oljeberoende är inte att göra de bilburna landsbygdsborna en tjänst. Tvärtom. Politikens ansvar måste vara att avskaffa oljeberoendet. Om inte för klimatets skull, så av den enkla anledningen att oljan i världen kommer ta slut.

Låt mig vara tydlig: Det är ovärdigt att så många människor har svårt att få lönen att räcka till slutet av månaden i ett av världens rikaste länder. Men lösningen på absolut och relativ fattigdom är fördelningspolitik – inte fossila subventioner. 

Det vi borde göra är att höja de lägsta lönerna så att alla arbetare kan leva gott på sin lön, återbygga trygghetssystemen för dem som har det allra tuffast och sänka skatten på landsbygden för att kompensera för bristen på service och kollektivtrafik. Det vi däremot inte borde göra är att vända kappan efter populistiska vindar och eskalera den pågående klimatkrisen. 
Vi måste kunna prata om klimatpåverkan från vår konsumtion, utan att andra partier – istället för att ta tag i problemet – beskyller oss för att skambelägga människor. De enda som borde skämmas är de politiker som vägrar göra det som krävs för att minska utsläppen – antingen för att de är för fega eller för att de inte bryr sig om min generation.

När till och med Vänsterpartiet nu backar på sin klimatpolitik och lägger fram egna förslag för att öka fossilberoendet blir det tydligare än någonsin. Det finns bara ett parti som bryr sig om klimatet och vill att samhället ska ta ansvar för den systemförändrande omställningen. Det stavas Miljöpartiet de gröna.

Alternativet till att styra om systemet genom att beskatta utsläpp och tvinga företag att ställa om är att förlägga allt ansvar på oss som individer. Så länge vi gräver nya gruvor i Gállok, bygger ut raffinaderier och kör med tomma flyg, blir snabbt alla privata ansträngningar för att minska utsläppen i vardagen som bortblåsta. Man kan inte med ena handen applådera min ungdomsgeneration som gör vad vi kan för att leva klimatsmart, samtidigt som man med den andra handen dränker fossillobbyn och storföretagen som vägrar ta sitt ansvar med miljard efter miljard.

Det är min generation och världens fattigaste som kommer få ta smällen för det. För när uppvärmningen väl är ett faktum finns det inga subventioner i världen som kan rädda oss. Det viktigaste miljövalet är det som sker på valdagen.