En syrisk man sitter lutad mot ett träd på gränsen mellan Litauen och Belarus. Han är kraftigt nedkyld, kan inte resa sig och har ont. Ett team från aktivistgruppen Sienos får kontakt med honom och tillsammans med Läkare utan gränser undersöks han, får värmefiltar och te. Det är julafton.

Mannen är illa däran, aktivisterna kontaktar sjukvård och gränsbevakningen VSAT och mannen förs till sjukhus i Vilnius. Personalen från Läkare utan gränser däremot bötfälls för att ha tagit sig in i gränsområdet utan tillstånd, enligt public service-bolaget LRT.

– Oftare och oftare säger gränspolisen att vi är illegala volontärer som hjälper illegala migranter, säger journalisten Ewa Wolkanowska-Kolodziej, som varit med och startat Sienos.

– Jag tror att vi någon dag kommer att hamna i domstol för att regeringen inte gillar det vi gör.

”Måste lämna er här”

Sienos Grupe startade i Litauen under hösten 2021. Då hade situationen med asylsökande som försökte ta sig in i grannlandet Polen från Belarus kulminerat och tusentals hade samlats vid gränsen och fastnat där – i kyla och ofta utan tillgång till mat, vatten och vård.

Trots att Litauen täppte till sin gräns redan i somras har människor fortsatt att försöka ta sig in i landet genom skogen. Hjälporganisationer har inte tillstånd att vistas i området och Sienos, som är ett nätverk av volontärer, arbetar för att ge människorna i skogen akut hjälp. Oftast får de kontakt med migranterna via sociala medier eller krypterade appar.

Vintern i Litauen har varit sträng med temperaturer som ofta legat kring 10–15 minusgrader. Det är vanligt att migranterna bara har på sig mjukisbyxor och sneakers, enligt Wolkanowska-Kolodziej som berättar om en grupp från Irak som försökte korsa gränsen i november.

– Deras fötter var blöta och helt vita. Männen hade mycket ont.

Sienos hjälpte dem med varma och torra kläder och gav dem mat och sovsäckar. Gruppen, där den yngsta var en kille på 17 år, berättade att de blivit slagna av belarusiska gränsvakter och flera av dem hade synliga sår i ansiktet, på armarna och på fingrarna.

– Det enda de sa var: ”Inte Belarus, snälla inte Belarus”. Jag var tvungen att förklara att om vi ringer ambulans eller gränsvakter kommer de att skicka dem tillbaka dit, säger Wolkanowska-Kolodziej.

– Om och om igen försökte jag förklara: ”Vi kan inte ta med er, det är ett brott. Vi måste lämna er här”.

”Utslagna tänder”

Läkare utan gränser bekräftar bilden att många av de migranter och flyktingar som försökt ta sig in i Lettland, Polen och Litauen från Belarus varit skadade och att de vittnar om att ha blivit slagna, antingen av belarusiska gränsvakter, eller när de tryckts tillbaka av gränsvakter i Polen och Litauen.

– Jag träffade personer som blivit utsatta för ganska brutalt våld och blivit slagna och sparkade. Jag såg bland annat skador i ansiktet. Många var väldigt skärrade och chockade över behandlingen de fått, säger Anna Sjöblom, medicinsk humanitär rådgivare för Läkare utan gränser, till TT.

Hon var medicinskt ansvarig i ett akutteam på plats i Belarus i december som försökte ge vård till migranter. De träffade människor som varit i gränsområdet och som gömde sig eller gav medicinsk hjälp över telefon till personer, bland annat till dem som vistades i den stora förläggningen som uppförts i Belarus – dit Läkare utan gränser inte tilläts inträde.

– De människor som är kvar är väldigt utsatta och har inte tillgång till humanitär hjälp eller den sjukvård man förväntar sig i ett krisområde, säger Sjöblom.

Migrantströmmen från Belarus till grannländerna Litauen, Polen och Lettland, har förändrats radikalt sedan i höstas.

Färre korsar gränsen

Antalet personer som försöker ta sig in från Belarus har minskat drastiskt sedan länderna började trycka tillbaka människor i gränsområdet – så kallade ”pushbacks”. Från att gränspolisen i Litauen stoppade personer som försökte korsa gränsen över 2 300 gånger i november har antalet minskat till runt 400 i december. I januari låg siffran på runt 100 stycken, enligt inrikesdepartementet. I Litauen förstärker man samtidigt gränsen med ett högt stängsel och Polen gav nyligen klartecken att bygga en mur mot Belarus.

Regeringen i Litauen har visserligen hävt det undantagstillstånd som infördes i november, vilket begränsade den fria rörligheten kring gränsen. Men ett tusental soldater fortsätter hålla sina posteringar i gränsområdet och det kontroversiella beslutet att man ska fortsätta trycka tillbaka asylsökande som vill ta sig in i landet ligger kvar.

Premiärminister Ingrida Simonyte motiverar beslutet med att det i nuläget beräknas finnas mellan 1 500 och 2 000 personer i Belarus som är benägna att försöka ta sig in i landet.

”Han var så rädd”

Sienos Grupe fick så sent som i januari samtal från personer som befann sig i nöd i skogen. Gruppen har sin bas i ett hus i närheten av gränsen där de har ett lager med förnödenheter, kläder och sovsäckar. Minst två personer ur nätverket är alltid på plats. Ibland är det familjer med barn som hör av sig, ibland grupper med män som befunnit sig i skogen i flera dagar utan sovsäckar eller tält.

Ewa Wolkanowska-Kolodziej minns de fem irakiska männen och hur svårt det var att lämna dem – särskilt 17-åringen som inte kunde sluta gråta när han fick en kram av en av volontärerna.

– Han var bara ett barn och var i en väldigt svår situation. Han var så rädd.

Gruppen tog sig sedan till Polen där de greps av gränspolis och fördes tillbaka Belarus.

– Jag vet inte vad som hände sedan. Vi har förlorat kontakten med dem, säger Wolkanowska-Kolodziej.