Högerns slottsavtal riskerar att lägga en våt filt över utbyggnaden av havsbaserad vindkraft. Det är dåliga nyheter för klimatomställningen. Om Stockholm ska kunna öka sin del av Sveriges elproduktion är vindkraft till havs den lägst hängande frukten.
DEBATT. Havsbaserad vindkraft är minst sagt en het potatis. När det blåser haglar diagrammen från ena sidan på sociala medier, och när det mojnar svarar kritikerna med sina egna dagsfärska staplar över kilowattimmar och spotpriser.
Men bortom sandlådan pågår teknikutvecklingen för fullt. Med vätgasanläggningar, solcellsbatterier och nya lösningar där elbilsbatterier inte bara kan laddas utan även förse hushållet med el kan frågan om planerbar kontra icke planerbar elproduktion få minskad betydelse.
En sak är dock klar: politiken kan göra mycket mer för att främja utbyggnaden av grön elproduktion.
All form av elproduktion, oavsett om det är vind, sol, vatten, fossilt, kärnkraft eller något annat, innebär störningar i närområdet. Det kan handla om buller, negativ påverkan på djur och natur eller att anläggningen helt enkelt är ful och förstör utsikten. Det måste vi som samhälle självklart respektera och väga in när beslut fattas.
Samtidigt måste vi i landets största stad just av den anledningen se till att vi drar vårt strå till stacken. I Stockholm är det havsbaserad vindkraft som har störst potential att öka elproduktionen i regionen, och det är också där vi bör lägga krutet.
Runtom i landet har högerpolitiker, ofta med hjälp av kraftigt överdrivna fotomontage, försökt sätta krokben för planer på havsbaserad vindkraft de senaste åren.
Även i Stockholm har moderater agerat bromskloss. Men när företaget Njordr Offshore Wind visade upp sina planer på 300 nya vindkraftverk i Östersjön fem mil utanför Sandhamn för lokalbor i Värmdö kommun i våras var det inte oro över förstörd utsikt som präglade mötet. I stället undrade deltagarna hur elproduktionen, uppskattningsvis 20 terawattimmar per år, skulle gynna de som bor och verkar i skärgården.
Här har politiken en läxa att göra. För vattenkraft finns redan en obligatorisk bygdepeng, men för vindkraft är liknande ersättningar förhandlingsbara, något som går att rätta till med en lagändring.
Trots att Energimyndigheten har pekat ut flera områden utanför Stockholms skärgård som riksintressen för havsbaserad vindkraft finns fortfarande många hinder kvar för att planerna ska bli verklighet. Med politisk vilja kan vi göra mycket för att underlätta.
Försvarsmakten, som ofta säger nej till utbyggd vindkraft, kan få i uppdrag att se över sin verksamhet för att kunna genomföra militärövningar utan att det krockar med vindkraftsplaner till havs.
Det kommunala vetot kan avskaffas. Anslutningsavgifter för att koppla ihop vindkraftverk med det gemensamma elnätet kan flyttas från elproducenten till Svenska kraftnät.
Vi befinner oss mitt i såväl en klimat- som energikris. Sverige kommer att behöva mer elproduktion framöver och vi kan inte sitta på händerna i Stockholm och förvänta oss att andra delar av landet ska dra hela lasset.
Med mer havsbaserad vindkraft kan vi bidra mer. Men om det ska bli verklighet måste politiken också våga slå klubban i bordet och fatta beslut som skyndar på utvecklingen. Vänsterpartiet är redo att ta det ansvaret.
