Ingen har missat att Ryssland startat krig mot Ukraina genom en regelrätt invasion. Jag funderade länge över veckans text i ljuset av detta men kom till sist fram till att jag givetvis inte kan låta bli att kommentera rådande situation.

Inte bara Europa utan hela världen har börjat mobilisera för att hantera och reagera på detta krig, men också på vad det kan få för vidare konsekvenser om Ryssland fortsätter vidare in i fler länder. Att Putin hotar med kärnvapen lägger så klart en extra dimension på det hela.

Det jag vill lyfta är varken oron svenskar känner inför att vi kanske kommer dras in i krig för första gången på flera hundra år, eller den snabbt uppblossade rysskräcken. Det jag vill lyfta är hur rasismens fula nuna inte tar paus ens i krig. Detta genomsyrar såväl internationell medias rapportering om läget som hur ukrainska och polska soldater agerat mot svarta som försöker fly ut ur Ukraina. Ja, jag vet. Närhetsprincipen. Vi bryr oss mer om det som sker nära. Detta är dock varken en förklaring eller ursäkt för mycket av det språkbruk som använts för att rapportera om kriget, eller vad som väljs bort ur bevakningen.

I nyhetsinslag från bland annat BBC nämns hur detta kriget är värre eftersom det sker i ”det civiliserade Europa”, eller hur hjärtat hos reportrar brister lite extra av att se blonda och blåögda människor bland dem som flyr. Att det liksom ”hör till” att det är krig i Afrika eller Mellanöstern, så därför behöver vi inte bry oss så mycket.

I bland annat Irish Times rapporteras det om hur till exempel nigerianska utbytesstudenter är strandade i Ukraina och inte kan lämna landet eftersom de inte tillåts komma ombord på tåg eller bussar på väg till polska gränsen, eller ständigt tvingas ställa sig lägst bak i kön om de faktiskt tar sig till gränsen och därför inte kommer in i relativ säkerhet i Polen. De som ändå tar sig över lämnas att klara sig själv medan ukrainska (vita) medborgare får gratis transport vidare till tillfälliga boenden. I filmklipp som cirkulerar kan man se hur soldater går ombord på tåg och bussar och sliter av svarta individer för att ersätta dem med vita flyktingar. Ja, även svarta barn och kvinnor knuffas undan och hotas med våld för att släppa fram vita barn och kvinnor istället.

Jag inser att någon lär ifrågasätta varför jag blandar in rasism här. Det är krig i Europa och vi behöver hjälpa alla vi kan och så är det bra så. Problemet är ju att ”ras” spelar roll. ”Ras” påverkar människors möjlighet att sätta sig i säkerhet och ”ras” påverkar deras möjlighet att höras i media och få sin upplevelse erkänd. Krig är hemskt oavsett var i världen det sker, men när det når vår egen närhet och det ändå görs skillnad på flyktingar utifrån ursprung blir det skrämmande tydligt att vår möjlighet till ett liv i fred och trygghet är kraftigt villkorad av färgen på vår hy.