SD är igång med sitt klimatförnekande igen. Jag hade gärna skrattat åt alltsammans, om det inte var för att tokstollarna i allt väsentligt styr landets klimatpolitiska inriktning.

Nu senast är det Mattias Karlsson (SD) som tycker att man ska ta FN:s klimatlarm med en nya salt.

– Att jorden blir ett helvete tror jag inte det finns vetenskaplig konsensus kring. Sedan ska man inte vara naiv och blunda för att det finns politiska intressen i den här frågan, säger han.

Karln måste ha sovit under en sten. För många har klimatförändringarna redan gjort livet till ett helvete. Fråga bara dem som bor i Pakistan. Efter översvämningarna i somras stod en tredjedel av landet under vatten. Månader efter översvämningarna ser många byar fortfarande ut som sjöar.

Vattnet lockar till sig mygg, och de för i sin tur med sig diarrésjukdomar, denguefeber och malaria. Tusentals människor har dött. De politiska intressen Karlsson pratar om är i deras fall ganska enkla: att överleva. Och att de rika länder som orsakat krisen städar upp efter sig.

Dessa extrema väderhändelser blir allt vanligare och klimatforskare konstaterar nu kallt och kort att klimatförändringarna redan är här.

Hur blir det i framtiden då?

Ja, något det finns stor vetenskaplig konsensus kring, vad herr Karlsson än säger, är att det kommer bli mycket värre. Vi har i princip redan intecknat oss för två graders uppvärmning. Även om vi lyckas få ned våra koldioxidutsläpp till nära noll, så kommer jordens medeltemperatur inte att sjunka, utan ligga kvar på en förhöjd nivå i tusentals år. Vi har påverkat jordens klimat för generationer framåt.

Det är dock helt sant att FN:s klimatpanel IPCC inte är ofelbara. De får ofta kritik från andra klimatforskare – för att just dölja sanningen, av politiska skäl.

Det är bara det att denna kritik kommer från motsatt håll än vad herr Karlsson föreställer sig. Många menar nämligen att IPCC underskattar riskerna med klimatförändringarna, för att inte hota nuvarande ekonomiska och politiska system.

Den vanligaste kritiken handlar om att IPCC räknar med stora negativa utsläpp på teknisk väg (det är mycket osäkert om detta kan fungera i stor skala), systematisk underskattning av hastigheten i klimatförändringarna och det forskas för lite kring tippningspunkter och katastrofala scenarion.

Om det bara är riktigt illa ställt med klimatet eller helt-fullständigt-jävla-nattsvart råder delade meningar. Osäkerheten hänger ihop med om temperaturen ökar linjärt i förhållande till våra utsläpp eller om det kan ske ”plötsliga hopp” när temperaturen plötsligt ökar mycket mer och oförutsägbart. Att den kommer öka råder det dock inget tvivel om.

Mattias Karlsson är relativt ung. Han kommer troligen att ha oturen att uppleva hur klimatförändringarnas konsekvenser blir plågsamt uppenbara. Jag undrar vad han kommer tänka då, när skiten träffar fläkten?

När klimatflyktingarna står vid dörren, när skogsbränderna blir fler och väderrelaterade katastrofer följer på varandra. Kanske kommer han uppleva den fruktansvärda känslan av förlorad kontroll, att inte veta vart vi är på väg eller vad han kan göra åt det. Oron för de nära, som kommer leva kvar när man själv är borta.

Jag känner faktiskt med honom. Klimatkrisen slår orättvist, men till slut kommer vi alla påverkas. Såväl sverigdemokrat som miljökämpe. Mattias Karlsson kommer inte ens ha trösten att veta att han gjorde allt han kunde.