Omkring 20 personer som adopterats till Sverige från Sydkorea gör nu en anmälan för att få klarhet i hur adoptionerna gick till.
– Vi vill att en utredning ska slå fast vem som var ansvarig, säger Hanna Johansson, som är en av anmälarna.
Kraven riktas i första hand till Sydkoreas sannings- och försoningskommission, som utreder brott mot mänskliga rättigheter under landets militärstyre fram till 1987. Anmälningarna lämnas in i Seoul i slutet av nästa vecka.
– Vi vill att kommissionen ska rekommendera parlamentet att det ska göras en utredning. Det är det första, säger Hanna Johansson, som är koordinator i Svenska Koreaadopterades nätverk.
Den svenska aktionen följer upp ett initiativ från adopterade koreaner i Danmark. Under hösten har anmälningar från nästan 400 personer i olika länder lämnats till sanningskommissionen, i flera omgångar.
Olika byråer
Omkring 200 000 barn har adopterats från Sydkorea till främst Europa och USA efter 1960, enligt nyhetsbyrån AP.
Adoptionerna har skett genom fyra olika adoptionsbyråer, och anmälningar måste riktas mot varje byrå för sig. Adoptioner till Sverige gjordes genom en annan byrå än den som den danska aktionen handlar om.
Det har under lång tid rests frågetecken runt adoptioner från Sydkorea före 1987. Var barnen verkligen övergivna och föräldralösa, eller fanns andra intressen bakom adoptionerna?
Landets dåvarande myndigheter anklagas för att i vissa fall ha lurat, eller tvingat, föräldrar att lämna ifrån sig sina barn.
Motstridiga uppgifter i handlingar om barnen har väckt misstankar.
– Det kan finnas olika uppgifter om samma sak. Födelseår, födelsedatum eller vilken stad man är född i, säger Hanna Johansson.
Hittad – med födelsetid
Hon är ett av de barn som bara angetts vara hittad, eller lämnad, någonstans i Sydkorea.
– Det står att man inte vet nånting alls om mig, och att jag hittades av en polis i Seoul. Men det finns en exakt födelsetid, påpekar Hanna Johansson.
I andra fall finns föräldrarnas namn och adress på vissa papper – men i den koreanska folkbokföringen anges föräldrarna vara okända. Fenomenet kallas ”paper orphan”, alltså ”föräldralös på pappret”.
En del i anmälarnas krav är att de ska få tillgång till alla handlingar med koppling till adoptionen genom den koreanska adoptionsmyndighetens offentliga arkiv.
– De ska inte finnas på något barnhem, eller sjukhus, eller i någons privata arkiv, säger Hanna Johansson.
De svenska anmälningarna kommer att lämnas in av personer i Sydkorea som representerar nätverket.
Fakta: Svensk utredning
I Sverige pågår en utredning som ska granska hur vårt lands internationella adoptionsverksamhet fungerat.
Utredare är Anna Singer, professor i civilrätt vid Uppsala universitet.
Singer ska inte gå in i enskilda ärenden, men däremot i alla former av adoptioner från 1950 och framåt.
Adoptioner från Chile och Kina pekades särskilt ut i uppdraget. Men dåvarande socialministern Lena Hallengren (S) framhöll vid tillsättandet att utredningen får granska vilka adoptioner den vill.
Syftet är att klarlägga eventuella missförhållanden och hur olika svenska aktörer förhållit sig till dem. Myndigheter, ideella organisationer och andra privata aktörer ska granskas.
Utredningen ska vara klar i november 2023. Målet är att den ska ge förslag om hur olika regelverk och processer kan förbättras, för att stärka barnrättsperspektivet och rättssäkerheten.
