Uppgifterna om antalet svenska barn i de kurdkontrollerade lägren i nordöstra Syrien har sjunkit från upp emot 100 till 20. Föreningen Repatriate the children kräver nu svar från UD. ”De måste förklara vad som har hänt med siffrorna och beskriva vilka ansträngningar man gör för att säkerställa att inga svenska barn lämnas kvar”, säger talespersonen Beatrice Eriksson.
När Beatrice Eriksson från föreningen Repatriate the children var i nordöstra Syrien i maj i år mötte hon ett krigsskadat område och krigsskadade människor. Både barn och vuxna i regionen bär spår och minnen av krig. De pratade med så många personer de kunde: allt ifrån politiker och beslutsfattare inom det kurdiska självstyret, lokala journalister, lokala biståndsarbetare, jurister, religiösa ledare och lokalbor.
– Det finns en väldigt stor sorg över vad som har hänt i regionen. Man har förlorat familjemedlemmar och närstående. Men också en stor frustration över att omvärlden vänder folket i nordöstra Syrien ryggen, efter allt de har offrat. Och representanter från det kurdiska självstyret uttrycker att det är en enorm börda för dem att ta hand om alla de internationella fångarna och att de inte har den kapaciteten. Det pågår jättemycket våld, rymningar, kidnappningar. IS är också mycket aktiva i regionen och striderna pågår fortfarande.
Sverige hänvisar gång på gång till att kurderna vill ställa de utländska IS-resenärerna inför rätta. Det låter inte som att du delar den bilden?
– Det kurdledda självstyret är intresserade av erkännande eftersom de gör anspråk på att vara en stat. Vi träffade bland annat Ilham Ehmad, som är ledare för ett av de största politiska partierna inom det kurdiska självstyret. Hon beskrev hur lokala rättegångar kräver ett internationellt samarbete, att de länder som har medborgare i lägren och fängelserna behöver erkänna rättegångsprocesserna och påföljderna, men också bistå med annan typ av support, bland annat legal expertis och observatörer. Efter ett och ett halvt års försök till samarbete ser hon nu att inget av de närmre 60 länderna vill ingå ett sådant samarbete, och därmed finns det heller inte förutsättningar för lokala domstolsprocesser för de utländska kvinnorna. Så Sveriges regering kan inte använda det som ett argument för att låta barnen och deras mammor vara kvar.
Beatrice Eriksson har tidigare varit i regionen, men inte i de kurdkontrollerade lägren i nordöstra Syrien. Den gången var det för att hämta hem sju föräldralösa barn, vars föräldrar Amanda och Mikael Skråmo båda anslutit sig till IS. Alla sju barnen mår idag bra – de har återhämtat sig och fått mycket bra stöd från socialtjänst, sjukvård, sina nya familjehem och sin biologiska morfar Patricio Galvez. När de först kom ut ur lägret al-Hol var de svårt traumatiserade.
Sverige vill inte hämta medborgare
Den gångna veckan har debatten om vad som ska hända med de svenska IS-resenärerna och deras barn åter blossat upp, efter att tre kvinnor och deras totalt sex barn utvisats av den kurdiska administrationen i nordöstra Syrien. En konsekvens av kurdernas vilja att bryta dödläget.
Socialdemokraterna och UD hävdar att de bara gjort det Sverige har skyldighet att göra: ta hem sina medborgare som ett annat land, eller i det här fallet administration, inte längre vill låta vara kvar. Moderaterna, med den rättspolitiska talespersonen Johan Forssell i spetsen, har å sin sida gått hårt åt hela processen och anklagat UD för att skicka en ”välkomstkommitté” åt de svenska IS-kvinnorna och deras barn. Inrikesminister Mikael Damberg har i flera intervjuer betonat att Sverige, trots att svensk personal varit med under resan, endast har gjort det man har skyldighet att göra. I det aktuella fallet har man hjälpt till att planera resan, då det inte går reguljärflyg från Syrien till Sverige. Sveriges linje är, och har hela tiden varit, att de som åkt ner inte aktivt ska hämtas hem.
UD måste ge svar på tal
Repatriate the childrens agenda är den totalt motsatta: barnen ska hem. Främst för sin egen skull, men också ur ett säkerhetsperspektiv.
– Om barnen blir kvar i lägren så finns det ingen annan väg än att de radikaliseras in i destruktiva miljöer. Det stora säkerhetshotet handlar om att lämna människor kvar och det gäller både barn och vuxna. Det finns en brist på input från omvärlden och barnen lever väldigt isolerade från omvärlden. De är utelämnade till ett antal personer som ska bygga barnens hela världsbild.
Hon påpekar också att uppgifterna om hur många svenska barn som finns i lägren utan vidare förklaring har reviderats. Repatriate the children har varit i kontakt med UD, men utan att få något svar på frågan.
– Nu har Sverige tagit emot sex barn till, och Sverige säger att det finns ett 20-tal svenska barn till som de har kännedom om. Men vi menar att det finns anledning att tro att det finns fler barn än de som UD har på sin lista, eftersom när vi var på plats 2019 och de första sju barnen togs hem så pratade UD om att det kunde handlar om upp till 100 svenska barn. Året efter det pratade UD om ett 50-tal svenska barn. Och nu pratar men om 20 svenska barn, säger Beatrice Eriksson.
Det har bekräftats att sex kvinnor med elva barn har tagit sig hem till Sverige på egen hand sedan 2020. SVT har rapporterat om att det skulle finnas fler som gjort det, men som inte kommit till Sverige.
– Men även om man tar bort de familjerna så är ändå diskrepansen i siffrorna för stor för att inte kräva en förklaring från UD. Finns det svenska barn som har dött, kidnappats, försvunnit, som har smugglats ut under den tid de varit i lägren? Alltså under den tid som Sverige kunde och borde ha räddat dem genom att ta dem till Sverige. Det är något vi kräver svar på, säger Beatrice Eriksson, och tillägger:
– De måste förklara vad som har hänt med siffrorna och beskriva vilka ansträngningar man gör för att säkerställa att inga svenska barn lämnas kvar.
UD letar inte efter försvunna människor och hänvisar enligt Beatrice Eriksson till de officiella listor som kurderna har över vilka som sitter i lägren. Men på plats i lägren är det totalkaos, menar Beatrice Eriksson. Kurderna har själva sagt till henne att de inte har kapacitet för att hantera alla dessa fångar. När Beatrice Eriksson var på plats besökte delegationen ett ungdomsfängelse där det satt en föräldralös 16-årig pojke som påstod att han var svensk medborgare, men som enligt vad han berättade aldrig blivit uppsökt av UD. Något övriga svenska medborgare blivit under något av de totalt tre konsulära besök som gjorts. Pojken ska däremot ha fått besök av svensk säkerhets- eller underrättelsetjänst, han berättade att det senaste besöket hade ägt rum så sent som i april i år.
Syre har kontaktat UD, som i skrivande stund inte har återkommit med svar.
