Det finns mer än tusen maskrosarter i Sverige och det är nu som de vaknar till, i vårsolen. För den som är noga med sin gräsmatta är det kanske inte så roligt, men för oss som gillar chansen till lite självhushåll är maskrosor en resurs att ta vara på. I synnerhet maskrosens blomma är en liten smakbomb, men också bladen och rötterna går att ta hand om.

Många som har maskrosor i sin gräsmatta kämpar en ojämn strid mot dem. De verkar överleva allt. De är ju maskrosbarn på riktigt. Jag har upptäckt att det bästa är att ge upp i såna lägen. När jag bodde i ett torp på landet lät jag maskrosorna vara och klippte bara gräsmattan och det funkade bra.

Maskrosor är inte bara livskraftiga, de tål förhållanden som andra växter inte gillar. De kan med hjälp av sin kraftiga rot tränga ner i lerig, kompakt jord som andra växter inte gillar och de luckrar under processen upp jorden. De tål låga PH-värden, sur jord, bland annat genom att deras långa rötter tränger ner i lerlagren under myllan och hämtar kalk därifrån.

Det betyder att ställen med mycket maskrosor har andra underliggande problem än själva maskrosorna. Åtgärdar man dem kommer maskrosorna att begränsas i och med att andra växter kan ta över. Att plocka upp dem med rötterna ger tillfällig lättnad, men det går inte att få bort hela roten och hålet den lämnar blir till en uppmaning för nya maskrosor att etablera sig. Det betyder också att bladen är näringsrika också i näringsfattiga miljöer.

Sallad

Det enklaste sättet att använda maskrosor är att plocka bladen till sallad. Stammarna innehåller en vit vätska som lämnar märken på hud och kläder och den vätskan är rätt bitter. Den som inte gillar bitter smak kan ha lite svårt för maskrosor, men genom att plocka späda blad och ta bort de kraftigaste stjälkarna kan man minska beskan.

Traditionellt brukar man sätta en hink eller liknande över en tuva maskrosor en tid för att bleka dem, det gör inte bladen särskilt mycket mindre bittra, men ger en mer salladslik smak i övrigt. En senapsdressing med lite sötma gör beskan mera integrerad också. Om det har hunnit komma blommor är det vackert att strö en näve blomblad över salladen också. Ryck loss dem ur blomman, det gröna är inte kul att äta.

Solskensmarmelad

Det är lika gott som det låter. Apelsinmarmelad med maskrosblomblad. Det är ett pul att plocka ut dem ur blomman, men det är värt arbetet. Lätt. Det går åt en massa blommor. Hur mycket är svårt att säga för jag har aldrig lyckats ha i för mycket.

Jag brukar börja med att låta apelsinerna, ekologiska så klart, ligga i vatten minst över natten, helst ett par dygn. Det drar ut den värsta beskan ur apelsinerna. Även om jag gillar besk marmelad tycker jag att beskan döljer eller konkurrerar med maskrosornas finstämda solighet.

Skär sedan apelsinerna i fina strimlor. Det går naturligtvis att koka som vanligt, men jag smälter sockret först i en kastrull och låter det karamelliseras lite och blandar i apelsinstrimlorna direkt i sockret. Sen späder jag med lite kokande vatten Det är lite bökigt eftersom sockret stelnar snabbt då, men det löser sig efter ett tag. Koka sen ihop helheten och blanda i blombladen först när marmeladen är färdig och har tagits från spisen.  Blanda ordentligt och fyll på i glasburkar med lock medan blandningen är rykande het.

Vanligaste och enklaste metoden är att koka frukten i vatten 45 minuter för att sedan blanda i sockret, koka en kvart till och sedan ha i blombladen.

Ingredienser:

En massa maskrosor
1 kg apelsiner
12 dl socker
8 dl vatten

Maskrosvin

Ingredienser:

10 liter vatten

7 liter maskrosblommor, rensade

1 kg russin eller torkade aprikoser, finhackat

2,5 kg socker, eller mer

Vin- eller öljäst

Egentligen är det inte så noga med receptet. Egentligen är det inte så noga med jästen, det går bra med brödjäst om det kniper eller till och med vildjäsning. Men för att det ska bli riktigt bra är det klokt att följa ett recept och använda riktig vinjäst. Arbetet med att samla ihop tillräckligt med maskrosor och rensa dem gör det dumt att inte gå hela vägen.

Maskrosvin är som solsken på flaska. Rätt bryggt är det bland de godaste viner jag smakat. Det får gärna vara överdrivet sött och måste lagras några år. Eftersom jäst arbetar tills sockret är slut eller tills alkoholhalten blir så hög att den dör själv rekommenderar jag att hitta en jäst som inte tål så höga alkoholhalter så att det jäser ut innan allt socker försvinner. Öljäst är en bra idé eftersom många sorter dör tidigare än vinjäst.

Det sägs att det går att göra gott maskrosvin utan att rensa bort det gröna fodret på blomman, man jag har inte vågat testa, jag rensar noga bort allt grönt.

Koka ihop vattnet med sockret och frukten och häll över blommorna i en damejeanne eller en noga rengjord hink med lock. Se till att den är till för mat och tål kokande vatten, bara. Låt blandningen svalna och blanda i jästen. Lös gärna upp den i lite kokt, avsvalnat vatten först. Blanda ordentligt, sätt på lock eller vattenlås och låt det jäsa i 4-5 dagar. Peta ner blommorna då och då, de har en tendens att flyta upp och bilda ett lock på vätskan som hindrar syretillförsel och gör att mindre smak tas upp av vinet.

Sila sedan av frukt och blomblad och jäs igen. Syret som tillsätts när man silar ger jästen nytt liv till brygden. Hur lång tid huvudjäsningen tar beror på jästen och sockerhalten. Detkan göra skillnad på många veckor. Titta till vinet då och då och skaka om kärlet så att koldioxiden kan försvinna. När vätskan klarnat är den färdig att buteljera. En del har i vinsvavla eller något annat ämne för att stabilisera vinet och konservera det, men jag kör utan. I synnerhet om vinet är ordentligt sött fungerar sötman som skydd tillsammans med alkoholen

Låt sedan vinet stå minst ett år, gärna tre. Avnjut sedan flytande sommar en mörk vinterdag tillsammans med lite ost och ett gott bröd. Eller använd som fördrink. Självklart går det att göra alkoholfri saft med maskrosor också till den som inte dricker sprit.

Medicinalväxt och mer

Maskrosor kallas ibland medicinalväxt och den har faktiskt medicinska användningsområden. Framförallt används de i naturläkemedel, men de förkommer också i skolmedicin. De motverkar gasbildning och stärker magen överhuvudtaget. De driver vätska utan att dränera kroppen på kalium eftersom de innehåller en hel del av ämnet. Och de kan öka produktionen av galla och till och med användas för att göra röntgenbilder tydligare. Inom örtmedicinen talar man om ännu fler användningar.

För den som inte gillar koffein, men gärna dricker kaffe är torkade, rostade maskrosrötter ett riktigt gott surrogat. Te på färskade eller torkade blomblad från maskros är inte det smakrikaste teet, men tillsammans med andra örter ger det en mild honungssmak.

Sen gör du väl tutor av maskros? Ta en kort bit maskrosstjälk, splittra den i fyra centimeterlånga strimmor i ena änden. Blås i den andra. Inte saxofon direkt, men kul.