Magdalena Andersson är vald till partiordförande för sosseriet. Hon är rapp i repliken och lurvar inte in sig i otydliga ordmassor som sin föregångare. Hon säger att klimatet ska bli en av socialdemokratins stora frågor.

Jag önskar jag kunde lita på henne. Men hon är ändå sosse. Ingår i bunkern. Under mina sista år som språkrör för Miljöpartiet pågick budgetsamarbete med Socialdemokraterna.  Jag valde att ändå hålla sossepolitiker på armlängds avstånd. Av många skäl. Bland annat för att bunkersossar ser politiken som ett spel. Där det mesta är tillåtet.

Nu när Magdalena Andersson talar skarpt och tydligt påminns jag om en av de fulaste politiska manövrar som skett i svensk politik. Då talades också skarpt och tydligt.

När Miljöpartiets opinionssiffror rasslade i höjden 1987 – och partiet som första nya parti på 70 år tycktes vara på väg in i riksdagen – reagerade statsminister Ingvar Carlsson (S) flyhänt. Han flyttade energifrågorna från industridepartementet till miljödepartementet. Och lät Birgitta Dahl bli statsråd för både miljö och energi.

Den 4 mars 1988 – Miljöpartiet hade då tagit sig över tioprocentsvallen i opinionsmätningarna – presenterade Birgitta Dahl en samlad miljö- och energiproposition. Ordet omställning nämndes 64 gånger! Sverige skulle bort från såväl kärnkraft som fossila bränslen. Sverige skulle ställas om! Fantastiskt!

Så blev det val. MP kom in i riksdagen. Och plötsligt befann sig den socialdemokratiska ledningen i knipa. Det fanns nämligen majoritet i riksdagen för att genomföra den där omställningen. Centern med Olof Johansson hade blivit alltmer miljöradikalt, Vänsterpartiet hade hakat på. Så hur man än räknade, hade Socialdemokraterna tillsammans med dessa en betryggande majoritet.

Men bunkern hade aldrig menat något med den där propositionen som handlade om omställning. Så knappt 18 månader senare avsattes Birgitta Dahl som energiminister. Bunkern flyttade tillbaka energifrågorna till industridepartementet.

Ny energiminister blev LO:s vice ordförande Rune Molin. En ny energiproposition utarbetades. Talet om omställning försvann. Den gröna retoriken var som bortblåst. Omställningen inställdes. Och allt blev som förut.

Hela manövern hade varit till för att hålla MP borta från riksdagen. Manövern misslyckades. Men från bunkern kom ingen ursäkt.

Den där bunkern ursäktar sig aldrig. Givetvis inte för hur den agerade för att få bort Håkan Juholt, än mindre för hur den manipulerade folkomröstningen om kärnkraft och definitivt inte för hur en ärligt syftande Birgitta Dahl missbrukades som spelpjäs i ruttet spel.

Glöm aldrig detta, ni som känner tilltro till sossarna i klimatfrågan. Ska dom ta klimatfrågan på allvar krävs tryck utifrån. Hårt tryck. Så luta er inte tillbaka. Gå inte på fagra löften så pass att de politiska vapnen – oavsett om de består i demonstrationer, civil olydnad eller krav i förhandlingar – tonas ner. Vi har att göra med bunkersossar även om partiledarbyte skett.