Det var när Eva Goës stod på torget i Umeå och delade ut flygblad 1969 som den politiska kampviljan väcktes på allvar.

– Jag tyckte det var förfärligt att man utnyttjade Norrland och skickade allt söderut. Elen, metallen och skogen togs utan att kompensera oss som bodde här. När man sedan skickade människorna också så fick jag nog och sa ”vi flytt’ int’”, säger Eva Goës.

Första kontakten med Miljöpartiet var i början av 1982 i Härnösand, dit hon hade flyttat med sin man Stefan. Hon hade tagit barnen med sig till biblioteket för att kolla in det nya partiet som var på besök, men dörren var låst. Hade de inte sett henne och sprungit efter för att släppa in henne hade det kanske inte blivit ett liv inom politiken. När hon läste de hundra punkterna i idéprogrammet var det som en aha-upplevelse för henne och hennes man Stefan.

– Jag tänkte oj, här hör vi hemma. Värderingarna stämde så väl med hur jag kände inombords. Det var tillåtet att vara kvinna och politiker.
Stor skandal

Intresset för miljön var redan väckt med kärnkraftsfrågan som hon hade engagerat sig starkt för och demonstrerat med barnen i famnen för att linje 3 skulle vinna. Besvikelsen var enorm när det inte blev så.

– Jag tyckte att det inte fanns något annat parti än Miljöpartiet som man kunde lita på i kärnkraftsfrågan.

Inför valet 1982 fick hon frågan om inte hon ville stå på listan för partiet, men det höll på att sluta illa i valkampanjen. Någon hade saboterat och slängt alla Miljöpartiets utskick bakom en trappuppgång. Det blev en stor skandal och bra reklam för miljöpartisterna i Härnösand, som fick plats i kommunfullmäktige, berättar Eva Goës.

Renen som valuta

Det nybildade partiet hade haft kongress i Sundsvall samma år och kommande år hölls den i Uppsala.

– Man ville ha med någon representant som kom norrifrån och då blev det så att jag kom med i politiska utskottet. Jag minns att det var tal på vår första ekonomikonferens som hölls i Härnösand redan då om medborgarlön och ekologisk ekonomi. Det var till och med någon som föreslog renen som valuta, säger Eva Goës och skrattar.

Många projekt

Hon beskriver stämningen som positiv och fylld av energi. Miljöpartiet i Härnösand höll sommarläger, organiserade andelar i jordbruk och samlade olika typer av människor som ville starta ett alternativt samhälle.

– Vi trodde inte att något kunde gå fel. Vi skulle rätta till allt. Vi bara körde på med olika projekt, säger Eva Goës.

Bakgrunden som mellanstadielärare kom väl till pass som politiker. Det pedagogiska tänkandet och vanan att tala med människor hjälpte henne. Att det blev just i Härnösand hon valde att bo beror på intresset för segling som hon delade med sin man Stefan. Höga kustens natur lockade.

Hon berättar att hon var yngst bland fem syskon. Mamma var norska och somrarna tillbringades i norra Norge hos mormor på hennes lantgård långt bortom de allmänna vägarna. När hennes morbror ordnade fotbollsmatcher kom hela byn för att spela på den största ängen. Hon och hennes bror var idrottsintresserade och tränade starter och löpning.

– Min mormor blev tidigt änka och fick ta hand alla barnen på egen hand. Min mamma blev också tidigt änka. Jag är uppväxt med starka kvinnor som förebilder, säger Eva Goës.

Språkrör 1986

Det styrkan tog hon med sig när det var dags för nästa utmaning, att föra in Miljöpartiet i riksdagen. 1986 blev hon vald till språkrör och 1988 var hon med och förde in partiet i riksdagen.

– De andra ledamöterna trodde att vi var ett gäng töntar med träskor när vi kom in i riksdagen. Men de märkte fort att vi var duktiga. Många av oss var professorer och högt utbildade. Vi gjorde ett fantastiskt arbete i riksdagen men var dåliga på att kommunicera utåt. Det var nog därför vi åkte ut kommande val 1991, säger Eva Goës.

Kungen på besök

Förutom att sitta med i partistyrelsen blev det också flera decennier i lokalpolitiken i Härnösand. Innovationer och att samarbeta med Härnösands kreativa ”uppfinnar-Jockar”, tycker hon mycket om. På 1980-talet ledde det till att Härnösand blev den första norrländska kommunen som uppförde vindkraftverk. Det fanns även tidiga projekt där man satsade på vindkraft i kombination med vätgas, något som är högst aktuellt i dag.

– Vi hade Birgitta Dahl och kungen på besök och erbjöd honom att dricka vattnet som kom ur avgasröret från vätgasen, men det ville han inte, säger Eva Goës.

Förbjudna zonen

När den franska presidenten Jacques Chirac meddelade att Frankrike skulle utföra kärnvapentester på Mururoa, en atoll i Franska Polynesien, ledde det till massiva internationella protester. Eva Goës kände att hon ville vara med. Som enda kvinna på båten La Ribaude följde hon med en liten grupp demonstranter in i den förbjudna zonen som franska militären hade satt upp.

– Det blev riktigt dramatiskt för det blåste nästan storm när kommandosoldaterna bordade oss och förde över oss till sitt skepp. Men jag tror att protesterna tillsammans med bojkottandet av franska varor fick Chirac att ändra sig, säger Eva Goës.

Ett värre bakslag för henne var under flyktingkrisen 2015. Trots hjärtefrågan för Miljöpartiet med rättigheter för migranter och asylrättens helgande stod språkröret Åsa Romson framme vid podiet tillsammans med statsminister Stefan Löfven och meddelade att regeringen ville stänga gränserna för att begränsa flödet av flyktingar.

– Det var en nådastöt. Det var så pass allvarligt att det inte gick att försvara. Det kändes hopplöst, säger hon.

”Visionslöst”

Hon och åtta andra före detta språkrör skrev en gemensam debattartikel 2016 i Dagens Nyheter där de kritiserade dåvarande ledningen av Miljöpartiet för att driva ett ”visionlöst etablissemangsparti”.

– Den hårda linjen mot flyktingarna fortsätter. Nu talar man inom EU om att ta bort asylrätten och slänga ut folk. Hur kan Sverige skicka människor till Afghanistan? Jag kan absolut inte ställa upp på det, säger Eva Goës.

Peter Al Fakir

Fakta: Eva Goës

Född: I Umeå 1947 och är utbildad mellanstadie­lärare. 
Familj: Maken Stefan Goës och sex barn, samt nio barnbarn. Mamman kom från Norge, där Eva tillbringade alla somrar under barndomen.

Politisk karriär: Språkrör för MP 1986–1988, riksdagsledamot 1988–1991 och 1994–1998. Ledamot i Härnösands kommunfullmäktige 1998–2010 och i landstingsfullmäktige i Västernorrland 1998–2006. Ersättare/delegat under nio år för Miljöpartiet de gröna i EGP, Europeiska gröna partiet och ledamot i Miljöpartiets internationella kommitté.

Intressen: Sång, körsång och segling. 
Övrigt: För närvarande är hon vice ordförande i Hemab, Härnösands Energi och miljö AB, samt insamlingsledare för Global green och ledamot i Global greens coordination.

Hon har även varit ordförande i 12 år för Green forum, som är en internationell biståndsorganisation knuten till Miljöpartiet.