Så var Löfven åter statsminister och många undrar vad meningen med de senaste veckorna varit. Vad var poängen med att fälla regeringen om partierna som gjorde det ändå inte kunde samla tillräckligt stort stöd för en annan statsminister? Många ser det också som att det nu är en försvagad regering som riskerar att inte få igenom sin budget som kommer tillbaka. Med tanke på att liberalerna inte längre ingår i regeringsunderlaget och det bara var två röster ifrån att det blev ett nej till Löfven så ligger det förstås en del i det.

Men samtidigt, januariavtalet har fallit och regeringen är nu inte bunden till de 73 punkterna som det innehöll, utan kan agera friare. De behöver förstås samla en majoritet i riksdagen, i de frågor som regeringen inte själva avgör, men det stödet kan komma från olika håll. Och att frågor avgörs i riksdagen istället för i ett framförhandlat oflexibelt dokument ger inte bara regeringen större frihet, utan framför allt stärker det demokratin.

En hel del tyder också på att flera, kanske till och med alla partier förutom regeringspartierna, kommer lägga fram sina egna budgetar i höst. Men i en slutvotering, när deras eget budgetförslag har fallit, bryta praxis och faktiskt rösta på den budget de tycker är bäst (eller i alla fall minst dålig) av de två som är kvar. Får vi den utvecklingen kommer regeringen ha stora chanser att få igenom sin budget, eller stora delar av den. Men framför allt har demokratin vunnit när den budget som i slutet kan samla störst stöd i riksdagen vinner och inte den som flest har förhandlat fram.

En transparent process där alla partier öppet lägger sina förslag och riksdagen sedan röstar om dom är ur demokratisk synvinkel alltid att föredra framför förhandlingslösningar i slutna rum. Därför är oddsen goda för att demokratin är vinnarna i det politiska spel som pågått de senaste veckorna.