Samsjuklighetsutredningen, som tar ett helhetsgrepp kring svensk missbruksvård och som presenterades förra veckan, anser att regeringen ska utreda förbudet mot att ta droger. I maj förra året kom Folkhälsomyndigheten med samma uppmaning, något som fick kalla handen av socialministern.

– Jag ändrar inte uppfattning för att Folkhälsomyndigheten kommer med det här förslaget, sa Lena Hallengren då till SVT Nyheter.

Svensk narkotikapolitik har länge kritiserats, såväl internationellt som nationellt, för att vara repressiv. Den omställning från repression till skademinimering som sedan millennieskiftet ägt rum i omvärlden har inte slagit igenom i Sverige. Även om Sverige i allt högre grad inrättar sprutbytesprogram och tillgängliggör heroin-motgiftet Naloxon kvarstår förbudet att vara drogpåverkad som riksdagen klubbade igenom sent 1980-tal.

FN har tidigare uppmanat världens länder att avkriminalisera narkotika för eget bruk. När frågan nu åter aktualiseras i och med Samsjuklighetsutredningen – en rapport Lena Hallengren förra veckan var med att presentera – väljer hon att inte kommentera saken alls till TT.

"Faktaresistens"

Markus Heilig, professor i psykiatri vid Linköpingsuniversitet och engagerad i Svensk förening för beroendemedicin ställer sig frågande till tystnaden.

– Faktaresistensen borde någon gång ge vika, säger han och konstaterar:

– Man kan lite syrligt säga att om nu socialministern tycker att nuvarande lagstiftning är så himla bra så blir man ju extra fundersam varför hon inte vill att man ska få undersöka det och få belägg för det. När folk inte vill att en fråga besvaras så brukar det vara för att man är orolig för svaret.

Efter att TT under tre dagar har sökt Lena Hallengren lämnar hon till sist beskedet att hon avböjer kommentar. Hennes statssekreterare Tobias Lundin Gerdås lämnar i stället en skriftlig kommentar. Men den rör inte Samsjuklighetsutredningen, utan en annan utredning – som ska utvärdera narkotikapolitiken – som regeringen hoppas kunna presentera inom kort. Lena Hallengren var dock 2020 tydlig med att rapporten skulle exkludera en översyn av konsumtionsförbudet.

Att man är ovillig att ens ta i frågan förklarar Tobias Lundin Gerdås så här i sin skriftliga kommentar:

”Att öppna upp för lagligt bruk eller avkriminalisering av narkotika samtidigt som kriminella gäng kontrollerar en stor del av distributionen av narkotika skulle kunna öka de kriminella gängens brottsvinster samtidigt som polisen förlorar viktiga verktyg i arbetet mot narkotika.”

Han tillägger att utredningen också ska ”se över hur påföljderna fungerar”.

För- och nackdelar

Markus Heilig har som expert på beroendeproblematik suttit med i den vetenskapliga referensgruppen som Samsjuklighetsutredningen utgått från. Den analys som skulle behöva göras menar han bör utgå från den utsatthet människor i narkotikamissbruk lever i:

– För de individer som redan är i ett bruk eller ett beroende så tror nästan alla experter att en avkriminalisering har stora fördelar.

Mot det får sedan risken vägas att fler personer börjar använda droger och dras in i beroende som i slutändan överväger fördelarna på befolkningsnivå.

– I de länder där man har haft möjligheten att göra den analysen, till exempel Portugal och Tjeckien, har den balansen tydligt fallit ut positivt, säger han.

De fördelar Heilig nämner kan förstås som minskade dödstal, snarare än att färre människor tar droger. Portugal avkriminaliserade 2001, och Tjeckien 2010. År 2018 dog 566 människor i Sverige av narkotika, i Tjeckien var motsvarande siffra 39 och i Portugal året före 51, enligt EU:s narkotikaorgan EMCDDA.

"Inget rakt samband"

Men enligt Peter Moilanen, chef på nätverket Narkotikapolitiskt center, håller inte det portugisiska exemplet.

– Dödligheten gick mycket riktigt ner i början men sedan ungefär 2008 har den gått upp igen. Nu är den på ungefär samma nivå som innan avkriminaliseringen, säger han.

Enbart en avkriminalisering innebär inte självklart minskad narkotikarelaterad död, konstaterar han. Generellt bland de länder i Europa som avkriminaliserat narkotika (vilket kan betyda olika saker i olika länder) visar några på en minskning av konsumtion och dödlighet och andra på en uppgång.

I stället verkar det vara förebyggande insatser, god vård och behandling som har effekt, enligt Peter Moilanen.

– Det vi borde göra i Sverige just nu är att försöka få ner konsumtionen och få ner dödligheten. Då är avkriminalisering inte ett verktyg, säger Peter Moilanen.

"Saknar förtroende"

Samsjuklighetsutredningen framhåller också att personer som lever med problematiskt narkotikabruk omgärdas av negativa attityder från samhällets och vårdens sida.

En som har direkt insyn i detta är Niklas Eklund, ordförande i Stockholms brukarförening och med egen erfarenhet av problematiskt bruk i det förflutna. Han minns den verklighet brukare levde i före kriminaliseringen 1988.

– På den tiden hade gatupolisen och brukarna en ganska bra kontakt. Då hade man en möjlighet att gå fram till en polis och säga ”nu orkar inte jag längre”. Då hade man ett carte blanche rakt in på avgiftningen. Polis och sjukvård samarbetade på ett helt annat sätt.

Dagens verklighet för människor på drogscenen är radikalt annorlunda, menar han:

– Jag hör ett par gånger i veckan om folk som blivit grovt misshandlade, rånade eller våldtagna. Men de vet att det inte är någon idé att gå till polisen, för polisen är motståndare, säger Niklas Eklund och tillägger försiktigt att även människor i ett narkotikaberoende behöver polisens hjälp ibland, men att de saknar förtroende:

– Att bli visiterad och behöva lämna urinprov i en port är fruktansvärt förnedrade.

Utred kriminaliseringen

Niklas Eklund tror inte att det här strukturerna skulle förändras på en kvart om bruket avkriminaliserades, men att de successivt skulle försvinna.

– Man kan stillsamt undra: En lag man haft i 30 år, bör man inte undersöka om den har någon nytta? Det gör man med andra lagar, men så fort det gäller narkotika har det varit tabu, säger han och tillägger:

– Jag förstår inte varför man är så fruktansvärt rädd för att se över det här.

Peter Moilanen anser att det vore mer relevant att utvärdera kriminaliseringens effekter, som inte enbart varit positiva.

En sak är att personer kan dra sig för att ringa 112 vid överdoser av rädsla för att polisen ska komma.

– Där har vi föreslagit en ”god samarit”-lag, som innebär att vid just det enskilda tillfället tittar polisen åt ett annat håll, säger Peter Moilanen.

Polisen borde även kunna dela ut andra typer av påföljder än böter för personer som är inne i ett djupt drogmissbruk, exempelvis behandling eller stödinsatser. Urinprov skulle också kunna utmönstras till förmån för mindre integritetskränkande salivprov.

– Jag tror inte att en avkriminalisering skulle gå igenom, även om en utredning skulle säga det. Det finns ingen politisk majoritet för det och frågan är då varför vi ska hålla på med det, säger Peter Moilanen.