Perspektiven är hisnande. Någonstans ska vårt farligaste avfall från kärnkraftsindustrin förvaras i minst 100 000 år, utan att radioaktivitet läcker ut i miljön. I ett fyrtiotal år har Svensk Kärnbränslehantering Aktiebolag (SKB) klurat på en lösning som nu kan komma att avgöras de närmsta dagarna av regeringen. Fem hundra meter ner i urberget utanför Östhammar ska kopparkapslar med avfallet sänkas ned – omgivet av ett tjockt lager bentonitlera.

Det är i alla fall den plan som kan få grönt ljus av regeringen.

Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni har kallat det historiens ”bäst beredda fråga”, när hon meddelade sina planer på att fälla regeringens miljö- och klimatminister, Annika Strandhäll (S), om regeringen inte fattar ett beslut före Lucia.

Men alla ser det inte lika enkelt. Där Nyamko Sabuni ser det som oansvarigt att inte trycka på gaspedalen, ser bland annat miljörörelser och flera forskare det som oansvarigt att hasta.

– Ska man ta ett beslut som riskerar att skapa en radiologisk zon likt den i Fukushima i Östhammar om 1000 år – eller ska man inte göra det? Det är vad det handlar om, i det perspektivet är det oansvarigt att säga att det är bråttom, säger Johan Swahn, kanslichef på Miljöorganisationernas kärnavfallsgranskning (MKG).

Att man ändå arbetat med en lösning i 40 år – är inte det tillräckligt?

– Om man under tjugo års tid vetat om att det funnits problem och undvikit att forska om dessa, så hjälper inte det, säger han.

"Vi tror att det är annat än syre"

För att förstå Johan Swahns invändningar måste vi först ge en bild av vad som är tänkt att hålla radioaktiviteten borta i minst 100 000 år. Förutom urberget är det fem centimeter tjocka kopparkapslar inbäddade i bentonitlera. Kapslarna ser till att det radioaktivt strålande avfallet inte smiter ut och bentonitleran gör att ämnen som kan få kapslarna att rosta håller sig borta. Fallerar kopparen och lerlagret finns fortfarande urberget att hålla radioaktiviteten stången.

En metod som funkar i teorin. Men det finns goda skäl att tro att den inte kommer att visa sig överensstämma med verkligheten, när den väl sätts på prov. Det menar Johan Swahn, som lutar sig på en grupp forskare vid KTH som ifrågasatt hur kapslarna klarar förhållandena i urberget.

– Vi tror att det även kan vara syret i det vatten som finns nere i urberget som orsakar korrosion, säger han.

Att kopparkapslarna rostar snabbare än tänkt skulle vara ett hårt slag mot SKB:s metod, enligt Johan Swahn som tillsammans med KTH-forskarna pekat på försök som tyder på att så kan vara fallet. Bland annat SKB:s egna undersökningar för att studera bentonitleran. När nergrävda testkapslar av koppar som omgivits av leran grävdes upp 2019 efter runt tjugo år i urberget vid Äspölaboratoriet i Oskarshamn, visade de på korrosionsskador. Men det var väntat och inget att oroas över enligt bolaget själva – som fick medhåll av Strålsäkerhetsmyndigheten som bedömt resultaten.

Att kapslarna var rostskadade kan förklaras med att det funnits syre instängt i försöket från början, enligt SKB. Men eftersom syret förbrukas när kopparen rostar i början, är det inte avgörande för kapslarnas hållbarhet på längre sikt.

Undersökning kan råda bot på tvivlen

Men Johan Swahn och forskarna vid KTH anser att SKB:s rapportering av undersökningen saknar viktiga bitar. Bilder i rapporten visar på korrosionsskador som är betydligt större än vad forskarna menar att det instängda syret kan förklara. Samtidigt som det för de delar där skadorna är som störst saknas en detaljerad redovisning i SKB:s rapportering, enligt Johan Swahn.

– Nere i urberget finns det alltid vatten och förmodligen är det syret i vattnet som gett korrosionsskador som orsakar problemet, säger han.

SKB:s presschef Simon Hoff har tidigare sagt till Syre att de är trygga med metoden med kapslarna, leran och urberget.

Men Johan Swahn är inte övertygad. En förhållandevis enkel kompletterande undersökning hade kunnat råda bot på tvivlen, menar han. 6-12 månader skulle räcka för att kontrollera hur snabbt syret försvunnit i försökspaketen – och om korrosionen fortsätter efter det. Men något gehör för sina krav har Johan Swahn och forskarna från KTH inte fått.

Ändå är Johan Swahn hoppfull om att frågan kommer att få sitt svar, innan en anläggning byggs. Det även om regeringen ger grönt ljus i närtid.

För fler än Sverige tittar på kopparkapslar som en möjlighet vid slutförvar och Johan Swahn tror inte att de kommer att nöja sig med den kunskap som finns kring koppar och korrosion idag. Han hoppas också att om regeringen går vidare med den lösning som ligger på bordet, så kommer de att villkora det med att det sker fler tester av kapslarna – och att forskningens fortsätter.

– Men vi vill att man gör det innan beslutet, säger Johan Swahn, som även vill att SKB börjar undersöka andra metoder, som att borra djupa borrhål, som en möjlig väg att förvara det uttjänta kärnbränslet.

Han är nämligen övertygad om att historien kommer att ge honom rätt.

– Kapslarna kommer att korrodera mycket snabbare än vad som är sagt.

Syre har sökt SKB för en kommentar kring Johan Swahns kritik om att rapporten från försöket som grävdes upp 2019 saknar en detaljerad redovisning av de delar där skadorna är som störst på kopparkapslarna. Men SKB har inte återkopplat före den här artikelns pressläggning.