Naturvårdsverket avvaktar med att fatta beslut om att tillåta jakt med pilbåge, något myndigheten föreslog 2018, följt av stark kritik. Innan beslutet vill man se resultatet av en finsk studie på hur djuren påverkas av jaktmetoden, som väntas vara klar 2022.
Pilbågsjakt förbjöds i Sverige år 1938, men 2018 föreslog Naturvårdsverket att viss jakt med pilbåge skulle tillåtas igen. Som skäl angavs att jaktformen är tillåten i länder som Danmark och på Åland, och att ”erfarenheten visar att bågjakt fungerar väl som jaktmetod”.
Naturvårdsverket benämnde vidare bågjakt som ”en miljömässigt intressant jaktform då den inte bidrar till spridning av bly i naturen, utövas på mycket korta avstånd och inte orsakar ljudknallar, vilket medför mycket begränsade störningar för omgivningen”.
Men förslaget mötte stark kritik från djurrätts- och djurskyddsorganisationer, liksom Svenska Naturskyddsföreningen. Bland annat lyftes risken för skadeskjutning, och att djurskyddsperspektivet saknades i myndighetens konsekvensutredning.
”Att djur dör av pilbågsskott beror på blödning orsakad av att pilhuvudena skär av blodkärl – det är i praktiken jämförbart med slakt utan bedövning, något som är olagligt i Sverige” skrev Djurens rätt angående förslaget.
Enligt jaktlagen ska all jakt bedrivas ”så att viltet inte utsätts för onödigt lidande och så att människor och egendom inte utsätts för fara”.
SLU: Risker för djuren
Med anledning av kritiken i remissvaren fick Sveriges Lantbruksuniversitets (SLU:s) vetenskapliga råd för djurskydd i uppdrag av Naturvårdsverket att sammanställa forskning om pilbågsjakt, med särskilt fokus på djurskyddsaspekter. SLU såg djurvälfärdsrisker (se faktaruta), men konstaterade även att det saknas forskning på området, och beslutet om jakten fattades aldrig.
Nu är den efterfrågade forskningen på gång, skriver Naturvårdsverket i ett pressmeddelande. Finska Jord- och skogsbruksministeriet undersöker effekten av jakt med pilbåge på vitsvanshjort, en vetenskaplig studie som väntas vara klar om ett år. Naturvårdsverket inväntar resultatet, och skriver att intressenterna också kommer att konsulteras på nytt innan beslut fattas.
Den finska forskningen på en enda art är dock inte i linje med vad som bör prioriteras, enligt SLU:s vetenskapliga råd, som vill se experimentella jämförelser för hur olika djurslag påverkas av olika jaktmetoder, liksom ”storskaliga jämförelser i fält av skadeskjutningsfrekvens för olika djurslag och under olika förutsättningar”.
Bågskyttejakten föreslogs av Naturvårdsverket gälla rådjur, räv, bäver, grävling, mårdhund, tvättbjörn, bisam och hare.
SLU: Djurvälfärdsrisker – men forskning saknas
SLU:s vetenskapliga råd för djurskydd skrev följande i sina slutsatser kring djurskydd och jakt med pilbåge:
”I jämförelse med jakt med kul- eller hagelvapen medför bågjakt djurvälfärdsrisker med avseende på framför allt tiden från skott till medvetslöshet och skadeskjutning. En allmän brist på vetenskapliga studier av effekterna på vilt skjutna med pil och båge och en närmast total avsaknad av sådana studier på småvilt (mindre än rådjurs storlek) inklusive vattenlevande däggdjur och fåglar, medför osäkerhet om skadeeffekterna och själva osäkerheten skulle vid ett eventuellt tillåtande av jaktmetoden indirekt innebära en djurvälfärdsrisk.”
Källa: Yttrande från SLU:s vetenskapliga råd för djurskydd om jakt med pil och båge
