Rutiner, trygghet och en viss grad av förutsägbarhet och kontroll över den egna livssituationen är något de allra flesta behöver för att må bra. Något som det inom vetenskapen och psykologin finns mycket stöd för. För den som bär på ett trauma eller har varit med om händelser som skakat om dem på djupet är det ännu viktigare med trygghet. Inte minst för barn och unga.

Men sedan 2015 har människor som kommit till Sverige som flyktingar, varav många från oroshärdar som Syrien, Irak och Afghanistan, inte erbjudits någon trygghet. Det blev ett tydligt skifte efter den stora flyktingvågen, menar läkaren och professorn Henry Ascher som under många år arbetat med både barn och vuxna som kommit till Sverige som flyktingar, idag arbetar han som läkare på en barnflyktingmottagning och Rosengrenska stiftelsen, som ger vård åt papperslösa.

– Både som läkare och i min roll som professor, där jag forskar kring migration och hälsa, kan jag se att man sedan 2015 gör precis tvärtemot vad forskningen säger om framgångsrik rehabilitering av traumatiserade barn och vuxna. Grunden för att kunna lägga trauman bakom sig är trygghet, säkerhet och förutsägbarhet, säger Henry Ascher, och fortsätter:

– Jag har sett att många ungdomar har kommit hit med trauman men också med en massa energi. De vill göra något gott för landet som tagit emot dem – men spelreglerna har hela tiden förändrats för dem.

På den mottagning för flyktingbarn som Henry Asher jobbar på i Göteborg har han märkt av ett skifte. På mottagningen finns både läkare och psykologer, att barnen kan få olika hjälp på ett och samma ställe skapar trygghet och bygger tillit. Henry Ascher beskriver hur de vill hjälpa de barn som kommer till mottagningen – men att det är svårt utifrån de politiska förutsättningarna och osäkerheten som många upplever.

– Jag möter familjer som är traumatiserade trots lång tid i Sverige. Det tar mer än ett år att komma över ett trauma. På flyktingbarnmottagningen kunde vi förut hjälpa dem – idag är det är både tuffare och svårare även om det delvis går. Så mycket av vårt arbete har tvingats att bli att vi hjälper dem att kunna hantera livet till nästa återbesök om en vecka, säger Henry Ascher.

Deportationer fortsätter

Ungdomarna som Henry Asher nämner är de ensamkommande ungdomarna från framförallt Afghanistan som kom till Sverige som barn 2015 och 2016, men som sedan dess hunnit bli vuxna.  Den här gruppen kom ofta till mottagningen men har nu blivit för gamla. Många fyllde 18 under asylprocessen och prövades istället som vuxna – trots att de anlänt som barn. Gymnasielagen, som i själva verket är två lagar varav den ena klubbades 2017 och den andra 2018, har varit ifrågasatta från dag ett.

Det är lagen från 2018 som är den mest omdebatterade och som har gett upphov till krav på amnesti från civilsamhälle och ett antal politiker. Kampanjen Håll ihop Sverige, som Henrik Ascher är en av flera ambassadörer för, startade för ett år sedan och överlämnade under tisdagen en namninsamling med 16 622 underskrifter till riksdagen. Nästan 200 organisationer och företag runt om i Sverige har givit sitt stöd, allt från stora civilsamhällesorganisationer till lokala frisörsalonger och större företag. Kampanjens krav är att alla ensamkommande ungdomar som varit i Sverige i mer än ett år ska få permanent uppehållstillstånd – både de som anlände då, och de mycket färre unga som anländer idag och bland annat drabbas av långa handläggningstider på Migrationsverket.

– Kampanjen har ett enda syfte: att de ensamkommande ungdomarna oavsett nationalitet ska få amnesti, det vill säga permanenta uppehållstillstånd. Många av ungdomarna har kommit att bli svenska familjers nya familjemedlemmar, idrottskamrater och församlingsmedlemmar. De är idag etablerade i det svenska samhället, säger Eva-Märta Granqvist som är en av kampanjens initiativtagare.

Sverige genomförde så sent som förra tisdagen en tvångsutvisning till Afghanistan. Precis en vecka innan Håll ihop Sverige lämnade över namninsamlingen till riksdagen. Åtta personer ska enligt uppgifter som cirkulerar bland aktivister ha anlänt i Kabul. Abdul Ghaafor, som i Kabul driver organisationen Afghanistan Migrants & Support Organisation som ger stöd till de som deporteras, bekräftar uppgifterna.

– Enligt mina källor på det afghanska ministeriet för flyktingar och återvändande var det åtta personer från Sverige som anlände i Kabul, skriver Adbul Ghaafor i ett meddelande skickat till Syre.

Eva-Märta Granqvist menar att tvångsutvisningarna av unga slår mot hela samhället. De som tvångsutvisas sätts ofta i förvar av oro för att de ska ”försvinna” innan deportationen. En plats på Migrationsverkets förvar kostar 6000 kronor om dygnet. Riksrevisionen sågade förra året maskineriet kring tvångsutvisningar och menade att det rent ekonomiskt inte fungerar att ha det som idag.

– Bortsett från det mänskliga lidandet är det en ekonomisk förlust. Vi som stått vid de här ungdomarnas sida tappar också tilliten för såväl politiker som svenska myndigheter, säger Eva-Märta Granqvist, och påpekar också att skuggsamhället idag växer snarare än det motsatta – som politikerna vill.

Läkaren Henry Ascher, som i sina båda yrkesroller följt utvecklingen, är också kritisk. De snabba svängningarna, osäkerheten och den restriktiva politiken har fått konsekvenser – som Henry Ascher menar att han med fler varnade om redan när förändringarna startade.

– Jag tycker att man kan se det tydligt på den grupp ensamkommande som kom 2015 och 2016. De faller ur samhället på ett sätt som slår mot samhället – de blir av med trygghet och boende och kan inte lägga flykt och andra trauman bakom sig. Många är idag luttrade, en del har blivit hemlösa eller tvingats in i småkriminalitet eller drogmissbruk.

Riskabel utveckling

Gymnasielagen från 2018 har gjort det möjligt för en del av de som tidigare fått avslag på sina asylansökningar att få tillfälligt uppehållstillstånd på grund av gymnasiestudier. Givet att de anlänt före den 24 november 2015 och fått vänta i minst 15 månader på sitt första avslag, som ska ha kommit när personen hunnit fylla 18. Det är många av de som anlände då, för omkring sex år sedan, som nu deporteras. Nästan alla har gått i skolan, studerat till ett yrke, lärt sig svenska och är på väg ut i arbetslivet. Somliga rycks upp från sin nya familj – då de skaffat barn med någon i Sverige. En stor rättsosäkerhet har också uppdagats i och med de snabba förändringarna i de senaste åren.

Utöver gymnasielagen så har Sverige sen den 24 november 2015 tillämpat en av EU:s striktaste asyllagar, något som började gälla retroaktivt efter ett beslut sommaren 2016. Lagen har varit tillfällig och ska ersättas av en permanent asyllagstiftning sommaren 2021. Det slutgiltiga förslaget är ute på remiss och har ännu inte kunnat godkännas då partierna är fortsatt oeniga.

Men klart är att den nya lagen kommer vara strikt. Klart är även att förändringarna de senaste åren har gått snabbt – vilket både bidrar till en ökad känsla av osäkerhet och de facto otrygghet när möjligheter till skydd rycks undan.

Henry Ascher ser stora risker med utvecklingen.

– Det finns väldigt mycket forskningsstöd för att det som har hänt inom svensk flyktingpolitik de senaste åren, och de förslag på ny politik som den migrationspolitiska kommittén tagit fram, inte kommer funka om målet är att förbättra integration och ha en hållbar flyktingpolitik. Man har inte råd att bortse från evidensen.

Han menar att politikerna har svängt från att först inte ha lyssnat på forskningen om migration och hur barn påverkas av krig och flykt, till att återigen inte lyssna, eller i alla fall lyssna i mindre grad än för några år sedan.

– På senare år finns det från politiskt håll minskat intresse för att ta hänsyn till forskning och evidens. Det får negativa konsekvenser för barn och unga men också för hela samhället, säger Henry Ascher och fortsätter:

– Som forskare tycker jag vi har en skyldighet att ge beslutsfattare underlag och inte sitta på våra universitetskontor och hålla på kunskapen. Kunskap som forskningen tar fram ska kunna användas som underlag för att fatta välavvägda politiska beslut.