Att skog och strandskydd hör till svensk politiks mest svårlösta konflikter har Syre redan skrivit flera artiklar om. Ska regeringen få igenom sin budget måste frågorna snart lösas. Men sen då? Hur ser miljöstriden ut i valrörelsen 2022 att döma av de budgetförslag som partierna nu lagt på bordet?

Moderaterna hoppas på tystnad och fred. Så skulle partiets förslag om laddstolpar, koldioxidlagring och industriomställning under rubriken ”grön höger” kunna tolkas av illvilliga betraktare som ser politiken som ett spel.

Även om Moderaternas förtroende ökat bland väljarna i miljö– och klimatpolitiken det senaste året, är partiet betydligt mer populärt bland väljarna för sina hårda tag i kriminalpolitiken. Alltså är det där man söker konflikt med S och MP, medan man lägger sig nära regeringen i klimatpolitiken. När det gäller satsningar på industrins omställning ser man till att övertrumfa regeringens förslag med en halv miljard.

Den gamla stämpel Moderaterna har på sig som miljöbov vill man tvätta bort, i synnerhet som mätningar visar att väljarna uppfattar klimatfrågan som allt viktigare efter en sommar av klimatkatastrofer runt om i världen.

Men hallå?! utbrister frustrerade miljöaktivister. Om Moderaterna vill framstå som gröna, varför lägger sju miljarder på sänkta bensin– och dieselskatter? Förmodligen för att man vet att det är ett populärt förslag bland potentiella M-väljare. Och de som inte älskar förslaget hoppas man ändå ska köpa argumentationen om att man för en ”effektiv” klimatpolitik som siktar in sig på de riktigt stora utsläppen.

Hur som helst sätter den sänka bensinskatt som lär bli verklighet vid ett maktskifte fingret på vilken typ av klimatåtgärder partierna helst befattar sig med. Alla gillar elbilar och fossilfri ståltillverkning. Men förslag för att minska människors köttätande, shoppande, flygande, och bilåkande lyser med sin frånvaro. Man ska kort sagt kunna leva på som man gör, trots klimatkris. Den inställningen är Moderaterna långt ifrån ensamma om. Vänsterpartiet på den andra sidan av det politiska spektrat har samma inriktning på sin klimatpolitik, även om partiledaren Nooshi Dadgostar får ta emot en del spott och spe för det från interna kritiker.

För Miljöpartiets del vore en rejäl miljö– och klimatdebatt i valrörelsen ovärderlig. Kanske helt nödvändig för att överleva som riksdagsparti. Men för att tävla om uppmärksamheten när andra partier gör utspel om att låta brottslingar bli lejonmat eller vad som nu är att vänta i valspurten, då krävs mer än ytterligare förslag om laddstolpar.

Förslag som siktar in sig på att radikalt förändra människor levnadsvanor skulle sannolikt öka Miljöpartiets chanser att sticka ut i en högljudd valrörelse. Men så här långt har den gröna partiledningen dragit sig för det. Inte heller syns tecken på omprövning i förslaget till politiskt handlingsprogram för nästa mandatperiod som den stundande partikongressen ska besluta om. Visserligen finns skrivningar om höjd flygskatt, men med tillägg om att det främst gäller sträckor med bra järnvägsförbindelser. Och förslag från ungdomsförbundet och andra om köttskatt och andra styrmedel för att minska köttkonsumtionen får tummen ner från partistyrelsen.

Sverigedemokraterna då? De tycker nog moderata partistrateger att vi kan låta bli att prata om i sammanhanget. Moderaternas tilltänkta samarbetspartner är nämligen inte ett dugg intresserade av att bli någon ”grön höger”. Utöver att avskaffa så väl flygskatt som trängselavgifter i storstäderna drämmer de till med en sänkning av miljöbudgeten på runt nio miljarder jämfört med regeringens förslag. Ulf Kristersson lär bli påmind av de politiska motståndarna så fort han säger ”laddstolpe”.