När jag var sju år hörde jag Sabeldansen för första gången. Det är ett ganska känt stycke av den ryske kompositören Aram Chatjaturjan. Jag hade just läst en Kalle Anka där en serie – kanske av Carl Barks – handlade om hur Hannibal gick över Alperna med stridselefanter.

Jag var så inne i tanken på elefanterna som gick över bergskedjan att jag tycke att de på radion sa att musikstycket hette Snabeldansen. Jag satt klistrad framför radion, helt fascinerad. Så har det berättats för mig. Och visst kan musiken mycket väl uttrycka hur de stora pansarklädda djuren steg för steg tog sig fram.

Som sagt, jag var sju år när missförståndet uppstod. Och föreställningen om elefanterna satte sig. Än i dag ser jag för mitt inre Hannibals stridselefanter när jag hör Sabeldansen. Trots att jag vet att stycket härrör från en opera som handlar om livet på ett jordbrukskooperativ i Sovjet.

Föreställningar är intressanta. Och när de sätter sig så är de svåra att få ur huvudet även för den som intellektuellt begriper att det bara är en … föreställning. Som liksom etsat sig in. Det må vara hänt om en sjuåring skapar föreställningar. Men när föreställningar dominerar i den ekonomiska och politiska debatten är det besvärande, rent av destruktivt.

Föreställningar kan vara oerhört starka när de upprepas och tråcklas in i en verklighetsuppfattning för att vävas in i en norm. Föreställningen att det är ekonomisk tillväxt som gett oss allt det goda vi har är stark. Ses som en självklarhet i den ekonomiska och politiska debatten. Vi matas med bilden. Inte av onda människor, utan av människor som har anammat en föreställning. Som när någon föreställer sig elefanter när de hör Sabeldansen.

Men det är inte tillväxt som gett oss allt det goda. Det är strävan efter bättre liv som gett oss det goda. Folkskola, bibliotek, sjukvård, mat på borden, hyggliga bostäder … människor ville skapa bättre liv. Och detta gick hand i hand med att vi också fick ekonomisk tillväxt.

I varje tidevarv måste vi ställa oss frågan: Vad är bättre liv? Föreställningen att frågan i stället ska vara ”Hur får vi ekonomisk tillväxt?” är lika bisarr som att fråga efter elefanter när Sabeldansen spelas.

Svaret på frågan – vad är bättre liv? – är förstås individuellt, men till stor del beroende på i vilket skede i samhällsevolutionen vi befinner oss. Många länder lever i den fas där ekonomisk tillväxt och ökande livskvalitet med bättre liv går hand i hand. Så är det. Men i takt med samhällsevolutionen förändras förutsättningarna. Bättre liv kan vara något helt annat än sådant som ger ekonomisk tillväxt. Bättre liv kan vara mer fri tid, mer social närvaro, mer delaktig kultur. Inte ökande konsumtion, inte mer stress, inte fler gallerior, inte ökande varuströmmar för att hålla i gång tillväxten.

Svårare än så är det inte. Dessvärre inte lättare heller. Vi behöver förstå skillnaden mellan sablar och snablar.