De redan enorma sojaodlingarna i centrala och västra Brasilien samt i Amazonas kan växa sig ännu större i framtiden. Detta om planerna på att anlägga nya järnvägslinjer för att transportera mer sojabönor blir verklighet. Kritiken mot planerna är dock hård från miljögrupper och experter.
Den mest kontroversiella av de planerade nya järnvägssatsningarna gäller projektet EF-170. Det är en linje som är tänkt att transportera jordbruksprodukter från Mato Grosso – delstaten som producerar mest majs och sojabönor i landet.
Redan nu ligger den årliga jordbruksproduktionen i Mato Grosso på 70 miljoner ton. Men det är en siffra som ska stiga till 120 miljoner ton inom mindre än tio år, enligt Brasiliens infrastrukturminister Tarcisio de Freitas. Nyligen beskrev han EF-170 som landets ”viktigaste” logistiska projekt.
Tåglinjen skulle minska fraktkostnaderna och kunna ersätta tusentals lastbilar – och samtidigt öka exporten från hamnar i norra Brasilien, och därmed minska trycket på hamnar i andra delar av landet.
Regeringen hade planerat att ta in anbud för järnvägssatsningen i år – men kommer troligen att få avvakta på grund av såväl ekonomiska som miljömässiga skäl.
2400 kvadratmeter skog kan avverkas
En studie gjord av den internationella organisationen Climate Policy Initiative, CPI, som samarbetar med Påvliga katolska universitetet i Rio de Janeiro, varnar dock för att järnvägslinjen skulle leda till att upp emot 2 400 kvadratkilometer skog skulle avverkas bara i Mato Grosso, för att göra plats för nya åkermarker.
I studien har man dock inte granskat effekterna i delstaten Pará, där två tredjedelar av den 93 mil långa järnvägslinjen planeras att gå. Det är även i den delstaten som linjens slutstation, hamnstaden Miritituba, ligger. Från denna hamn är det sedan tänkt att jordbruksprodukterna ska transporteras vidare längs Amazonas- eller Tapajósfloden för att nå fram till exporthamnarna vid Atlanten.
En grupp bestående av ett stort antal ideella organisationer menar att projektet – vid sidan av att leda till en ökad skogsskövling – även innebär ett hot mot urfolkens rättigheter och riskerar att driva på så kallade markrofferier.
Det skriver koalitionen i ett brev som gått ut till de banker som skulle kunna vara intresserade av att finansiera satsningen.
– Det allvarligaste är att man inte har utvärderat några alternativa transportvägar, säger Sergio Guimarães, som är samordnare för en koalition av organisationer som ställt sig bakom protestbrevet.
Han menar att det redan finns fungerande alternativ för att transportera sojabönor från Mato Grosso, via andra järnvägslinjer eller en redan existerande motorväg.
Ekonomen Claudio Frischtak, ordförande för den internationella konsultfirman InterB, säger till IPS att den planerade järnvägslinjen dessutom är en dålig satsning rent affärsmässigt. Detta eftersom projektet kan bli alldeles för dyrt – och ta alldeles för lång tid att färdigställa.
"Vi kan inte begå samma misstag som förut"
– Det finns en risk för att den kommer att möta ett liknande öde som två andra påbörjade järnvägslinjer, som sedan tvingats läggas ner. Något som ledde till att offentliga medel gick förlorade, säger han till IPS.
Claudio Frischtak menar att motorvägen BR-163, som rustades upp så sent som för två år sedan, dessutom kommer att ha fortsatta konkurrensfördelar. Enligt honom vore det därför klokare att satsa mer på redan existerande infrastruktur, både via vägar och vatten.
– Vi kan inte fortsätta begå samma misstag som tidigare, säger Claudio Frischtak.
Tiago Stefanello Nogueira, vid Förbundet för Mato Grossos majs- och sojaproducenter,
AprosojaMT, är dock av en helt annan uppfattning. Han betonar att den planerade tåglinjen skulle ha stora miljöfördelar.
– Utsläppen skulle minska och tusentals nya arbetstillfällen skapas under utbyggnaden – fördelarna är många, säger Tiago Stefanello Nogueira.
AprosojaMT uppger att en dryg tiondel av markerna i Mato Grosso i dag används som jordbruksmarker – och att det finns potential att fyrdubbla den siffran.
Samtidigt är det just dessa ambitioner som oroar kritiker.
Alexandre Sampaio, vid den internationella organisationen International Accountability Project, IAP, menar att en fortsatt utbyggnad av sojaodlingarna bara skulle förvärra den redan skeva jordbruksproduktionen i regionen – som nästan uteslutande består av sojabönor ämnade för export.
Alexandre Sampaio betonar att delstaten samtidigt måste importera mat från andra regioner.
