Thomas Bergfeldt, vd på Kalmar vatten, kräver att all anställd personal tränar minst en timme i veckan vid två olika tillfällen. Det bör helst ske på arbetstid, men en anställd kan även utföra det på kvällstid och ta kompensation i ledig tid.

– Arbetar du på Kalmar vatten, oavsett din roll, behöver du träna två gånger i veckan varav en gång på gym. Det är ett krav för att arbeta här, liksom att delta på vissa möten. Det innebär att alla har friskvårdskort och antingen tränar tillsammans eller gör det på eget ansvar, säger han.

De som inte tränar kan få ett löneavdrag.

Hur tränar du själv?

– Nu under pandemin har jag sprungit ett par gånger i veckan, tränat squash och provat utegym. Jag är i grunden inte en träningsfrälst person men kunskapsmässigt förstår jag att träning är bra och gör en starkare.

”Problematiskt ur integritetssynpunkt”

Thomas Bergfeldt berättar att systemet med motion på arbetstid fanns på plats när han tillträdde för drygt fyra år sedan men att Kalmar vatten utvecklat konceptet tillsammans med satsningar på psykisk hälsa.

– Inledningsvis tyckte ett par personer att det var problematiskt ur integritetssynpunkt att arbetsgivaren lade sig i träningen, men det har helt försvunnit. När vi har följt upp det var ingen negativ längre, säger han.

Saco har varit positiva men fackförbundet menar att det inte går att omplacera en person som inte tränar, enligt Svenska dagbladet. Då kan det leda till en tvist i Arbetsdomstolen.

– Den största vinsten är minskad sjukskrivning, som de senaste fyra åren gått ned från 6,4 till 2,3 procent i dag. Men jag ser också andra resultat, att träningen bidrar till gemenskap, det hörs mer skratt i korridoren, det skapar syre. Man blir mer stresstålig genom träningen.

Han säger att personalen sällan tränar gemensamt för tävlingar men att det finns gemensamma aktiviteter som badminton eller personlig tränare för de som behöver stöd i att komma igång.

Det kommunala bolaget Kalmar vatten, som sköter kommunalt vatten och avlopp, har cirka 110 anställda.

– Målet är att pensionera friska medarbetare och det var tydligt att orsaken till sjukskrivningar bland våra rörläggare var tunga lyft. För att förebygga det behövs styrketräning men går personalen inte på gym kommer du inte åt problematiken, säger Thomas Bergfeldt.

Hur kontrollerar ni att medarbetarna motionerar?

– En gång per år gör vi utdragsstatistik och då kan medarbetarna få godkänt eller inte godkänt. Får en person inte godkänt tar vi samtal för att hitta gemensamma lösningar. Vill man ändå inte träna får man slutligen litet löneavdrag på grund av det.

Finns en risk att det blir en homogen arbetsplats?

– Jag tror att för en träningsentusiast är det är plus i kanten men jag har inte märkt att det är avgörande åt något håll. Vi har ett helhetsperspektiv och vill ha en mix av olika personer och kompetenser.

”Vissa höjs upp och andra blir utanför”

Janet Johansson, universitetslektor vid Linköpings universitet, intervjuade 24 idrottande toppchefer i Sverige för sin doktorsavhandling som publicerades 2017. Hon menar att en generell risk är att anställda som inte idrottar i ett företag där det är önskvärt antingen åsidosätts eller inte blir påtänkta för tjänster.

– Sportiga chefer vill gärna påverka andra att idrotta och bli lika hälsosamma som dem. Det skapar lätt en urvalsprocess som kan göra att vissa personer höjs upp och andra blir utanför, säger Janet Johansson.

Hon säger att arbetsplatser som ställer hälsokrav ofta attraherar personer som redan är hälsosamma. De som är mindre hälsosamma antingen anpassar sig eller söker sig inte dit.

– Till exempel en person med tydlig övervikt känner sig ofta inte trygg i en elitidrottande arbetskultur och värderas ofta också kompetensmässigt lägre. Det kan vara uppfattningen; har du tappat kontrollen över din vikt, har du kanske dålig koll på ditt jobb.

– I bästa fall blir anställda som inte motionerar som normen bjuder något som chefen arbetar med. Men de blir ofta utanför gemenskapen och inte sedda som en förebild, vilket kan få betydelse för karriären, säger hon.

Janet Johansson säger att för 30–40 år sedan kunde manliga ledare med stor mage signalera pondus men med dagens kroppsideal har en smal figur blivit symbol för sundhet och en del av den framgång som en del chefer vill lyfta fram.

– Bland de chefer jag intervjuade tog många sportigheten med sig i sitt ledarskap och byggde in det i sin identitet som chef. Idrottandet blev också en del av de normer som cheferna använde i marknadsföringen av sitt team eller företag.

Medan vissa trivs med stegräknare, gemensamma träningar och motionslopp uppfattar andra det som sätt att visa vilka som inte tränar och som för arbetsgivaren riskerar att kosta mer i sjukfrånvaro, menar hon.

Vad får en idrottsnorm för konsekvenser?

Enligt Janet Johansson använder både manliga och kvinnliga chefer idrottsinsatser i skapandet av bilden av sig som chef. Men det finns olikheter.

– Såväl män som kvinnor skapar en förstärkt ledarskapskultur genom att prata om sin upplevelse kring sportandet. Manliga chefer skapar en ny typ av maskulin idealbild genom att demonstrera hur de själva springer, åker skidor eller cyklar. För många kvinnliga chefer innebär idrottsinsatsen ett tillstånd där de kan ses som ”lika bra” som manliga chefer.

Hon menar att det är viktigt att analysera vad en idrottsnorm kan få för konsekvenser på arbetsplatser.

– Det är etiskt problematiskt med arbetsplatser där chefer använder en elitidrottande livsstil för att skapa normer. Det betyder att många behöver följa deras beteende för att passa in vilket kan leda till konsekvenser för andras livssituation och hur vi ser på varandra, säger hon.