Att klara Parisavtalets mål om att hålla uppvärmningen en bra bit under 2 grader och sträva mot 1,5 grader kan enkelt beskrivas som att ta sig från punkt a till punkt b. På vägen till koldioxidneutralitet måste vår energimix bli grön och det som inte blivit det till dess måste kompenseras med koldioxidinlagrande teknik. Problemet är att den teknik som ska hjälpa oss kompensera bort det vi inte hinner med, kanske inte kan hålla vad den lovar. Det vill säga  – det kan visa sig att den inte går att skala upp. OK – men låt oss plantera en massa träd. Samma brasklapp där, det kanske inte går att skala upp i tid – eller så brinner de upp.

Läs mer: Sex risker med att låta naturen lösa klimatkrisen

Så låt oss då se till att så mycket av vår energimix är grön till 2050. Vid en första anblick ser det trots allt lovande ut. Gång på gång slås prognoserna för hur snabbt den förnybara energin växer. Bara de senaste fem åren har vind och solkraft mer än fördubblats.

Men det finns smolk i bägaren. Eller för att tala klarspråk. Tjockflytande olja, fossilgas och kol. För det är inte bara den förnybara energin som växer så det knakar. Det gör också fossilindustrin, som för varje år med undantag för pandemiåret 2020 och den ekonomiska krisen 2008/2009, ökat sin produktion av fossil energi ur marken. Därför står andelen förnybar energi i den globala energimixen i princip still sedan flera år tillbaka, samtidigt som den totala energiförbrukningen fortsätter att öka.

Det är den hårda faktan bakom att utsläppen och uppvärmningen fortsätter att stiga, trots att den vid den här laget borde börja minska. Så kan inte vi fortsätta. Det är alla överens om. I alla fall på pappret. För bakom kulisserna har det visat sig att många länder gärna hade velat se en omställning som inte går fullt så snabbt. Saudiarabien, Japan och Australien hör till de länder som nyligen avslöjats med att lobba för att få FN att tona ned behovet av att snabbt fasa ut fossila bränslen. Man kan undra varför.

Och samtidigt som många länder säger sig värna det gröna, värnar de också det svarta. Otaliga miljarder plöjs varje år ned i att subventionera fossil energi.

Men lika viktigt som att vi verkligen menar det vi säger, är att bli bättre på att hushålla med vår energi. Det är International energy agency glasklara med. Lär vi oss att inte slösa med den energi vi använder kan det kunna bidra med fyrtio procent av den minskning som krävs för energirelaterade växthusgasutsläppen de två närmsta årtiondena, enligt IEA. Men vi gör myrsteg framåt. Samtidigt som nyheterna spreds i slutet av 2020 om att oljeproduktionen störtdykt under pandemiåret, kom en annan nyhet från IEA som fick betydligt mindre uppmärksamhet. Att vår energieffektivitet ökat med den lägsta hastigheten på ett årtionde. Endast en procent bättre än det föregående året. Det rör sig om alltifrån att vi inte investerat tillräckligt i att se till att våra hem inte läcker värme till någras faiblesse för energikrävande SUV:ar. Det oavsett om de är drivna av el eller fossila bränslen.

Otillräckligt, säger tillväxtkritikerna. Det räcker inte att hushålla med elen –vår förbrukning måste också minska. Det vill säga, så länge vår livsstil ständigt suktar efter mer energi, har den gröna energin ingen möjlighet att hinna ifatt, än mindre ersätta den svarta.

Läs mer: Så kan vår törst på mer energi bli vårt fall: ”Man famlar i blindo”

Förhoppningsvis hittar Cop26 en lösning. Klart är vi behöver ta oss från punkt a till b och göra vår energimix grön, med planeten i behåll. Hur det ska gå till är desto mer oklart.