Telefonlinjerna mellan Ankara och Washington DC har gått varma de senaste fyra åren. Relationen mellan Recep Tayyip Erdogan och Donald Trump har gått upp och ner – men överlag varit bra när deras intressen överlappat.

USA:s president har i stort sett mellan fingrarna när det gäller den allt mer auktoritäre Erdogans regionala aktiviteter och på många håll aggressiva utrikespolitik.

Mot den bakgrunden är det kanske inte konstigt att Joe Bidens seger i presidentvalet först möttes av tystnad från Erdogan. Efter ett tag framförde han dock gratulationer och förhoppningar om närmare relationer mellan de båda Natoländerna.

Hårda ord

När Biden för omkring ett år sedan intervjuades av The New York Times hade han en mindre försonlig ton. Han kallade Erdogan envåldshärskare, sade att USA behövde förändra sin inställning till den turkiske presidenten, stödja oppositionen och med allierade i Mellanöstern jobba för att isolera Erdogans Turkiet.

– Men det är för tidigt att säga hur relationerna mellan USA och Turkiet faktiskt kommer att se ut under Biden, i synnerhet i en postpandemisk värld, säger journalisten och författaren Cengiz Candar på ett seminarium.

Internationellt är Erdogan på offensiven och använder militära muskler för att expandera sitt inflytande. Ankaras regionala stormaktsambitioner kan skapa spänningar mellan USA och Turkiet, enligt Candar.

– Bidens regering kommer att ställas mot ett Turkiet som är aktivt och agerar aggressivt från södra Kaukasus hela vägen till Nordafrika. Och Turkiet har blivit så pass självsäkert med hjälp av Ryssland.

Kurdisk optimism

Om Erdogan har varit avvaktande kring maktskiftet vädrar kurder i Mellanöstern optimism. Många hoppas på en mer prokurdisk amerikansk president, vilket kanske kan förklara den senaste tidens flitiga delande av en video från 2002. I den gör dåvarande senator Biden inför de irakiska kurdernas parlament klart att ”bergen inte är era enda vänner”, vilket anspelar på ett ordspråk rörande kurdernas av svek kantade historia.

Biden har också sagt att han skäms för Trumps beslut att lämna USA:s kurdiska allierade i sticket genom att dra tillbaka soldater från nordöstra Syrien, där Turkiet sedan inledde en offensiv. Erdogans agerande kommer att stå honom dyrt, enligt Biden – men det återstår att se hur retoriken kommer att avspeglas i praktisk politik.

I Turkiet har företrädare för HDP och civilsamhället sagt att man hoppas att Biden ska driva en linje som kommer att leda till en mer försonlig hållning gentemot kurderna. Det prokurdiska partiet har hamnat i fokus för regeringens kampanj mot oppositionen.

Hundratals partimedlemmar har fängslats, anklagade för terrorism genom påstådda kopplingar till PKK-gerillan. Men regeringen går också hårt mot civilsamhället.

– Situationen är negativ för all opposition och ohållbar för både Turkiet och regionen i stort, säger Helin Sahin, Turkietkännare vid Palmecentret.

– Men HDP:s stöd hos folket ligger fortfarande på omkring tio procent, trots förtryck, gripanden och att de i princip är oförmögna att bedriva politik på hemmaplan.

Bakbundet EU

Sahin beskriver ett Turkiet som hela tiden tänjer på gränserna, inte bara för inrikespolitiska poäng utan också för att regeringen och dess allierade har stora gränsöverskridande ambitioner. Och eftersom de inte stöter på något större motstånd fortsätter de framåt utan broms.

– Turkiets agerande på hemmaplan och i regionen har absolut underlättats av Trump. EU är bakbundet i och med migrationsöverenskommelsen, säger hon.

– Med Biden kanske Erdogan tvingas till ändringar i sin utrikespolitik. Det ska bli intressant att se hur USA väljer att agera i Mellanöstern, sedan tidigare har Biden goda relationer med KRG i Irak och han förväntas även stödja kurder i Syrien. Kurder jag har kontakt med i Turkiet känner hopplöshet men hoppas på förändring på längre sikt.

"Tvingande åtgärder"

Förhandlingarna för att få ett slut på konflikten mellan Ankara och PKK har sedan länge kollapsat. Men USA skulle kunna ta initiativ i frågan om att återuppta fredsförhandlingarna, menar Sahin.

– Situationen är ohållbar, det måste ske en förändring, säger hon.

– Tyvärr är Turkiet inte intresserat av dialog. De har skrivit under flera internationella konventioner, men följer dem inte och EU gör ingenting. Det krävs tvingande åtgärder och jag tror att USA har den makten i Turkiet.