Det verkar vara en ständigt återkommande debatt. Frågan om vilken kamp som ska få förtur. Den har diskuterats i årtionden och varje ny grupp som upptäcker politiken verkar behöva stöta frågan igen. Är det miljön, antirasismen, klasskampen eller feminismen som behöver få fokuset?

”Vänta, bara vi gör detta tar vi er kamp sedan” har i princip alla engagerade aktivister fått höra. ”Vänta” sa männen till kvinnorna när rösträtten kom på tal, först behövde klasskampen lösas. ”Vänta” sa majoritetssamhället när rasismen började synas, först behövdes det tas itu med skillnader mellan könen. Vänta … vänta … vänta … Alltid ska någon annan vänta, men på vad?

Kan det vara så att vi faktiskt inte behöver rangordna alls? Svaret på vilken kamp som ska föras kallas intersektionalitet. Det är en förklaringsmodell som visar hur makt påverkas av annan makt. Miljön är viktig, men för att komma åt problemen med klimatet måste vi också komma åt problem med klassklyftor, sexism och rasism. För att komma åt rasismen behöver vi komma åt sexism, klassklyftor och ett skenande miljöproblem. För att komma åt klassklyftorna måste vi granska klimatkrisen, rasism och sexism.

Ja, ni fattar poängen. Jag har bara nämnt några av alla de saker som hänger ihop och som vi behöver granska från olika vinklar, i olika kamper, samtidigt. Där vi inte har råd att låta något av det vänta till ett odefinierat senare.

För alla dessa områden där människor kämpar för en förändring är områden som kostar liv. Att behålla bredden och låta rörelserna finnas parallellt betyder inte att dessa automatiskt kommer att gynna varandra. Där behöver vi just intersektionaliteten, för att bevaka att inte den enda kampen sker på bekostnad av en annan. Det kan låta svårt men det är fullt görbart. Ingen kan göra allt men alla kan göra något, som det så fint heter.

Inget av detta är enkla frågor att lösa men alla är akuta att få bukt med. Jag vill mena att det kommer gå mycket bättre och ge ett bredare genomslag om vi jobbar tillsammans, även om det inte nödvändigtvis är med exakt samma fokus, då vi har våra olika hjärtefrågor. Alla kamperna behövs, samtidigt. Ingen av dem kan vänta till ”sen”. Så vare sig någon vill jobba med fokus på att stärka utsatta kvinnor i textilindustrin i Bangladesh, eller med att motarbeta nazister på hemmaplan eller lobba för att det inte ska få säljas annat än ekologiskt fairtradekaffe i svenska butiker, så är det rörelser som behövs.

Är du en aktivistisk soffpotatis? Ta 2021 till att bli året där du hittar vad du vill förändra till det bättre. Litet som stort spelar ingen roll, för all kamp mot en bättre miljö och ett inkluderande samhälle behövs.