Vi blir allt mer polariserade. I ett antal år har detta påstående lyfts fram för att förklara allt från dålig stämning på sociala medier till nu senast den våldsamma stormningen av Kapitolium i USA.

Exakt hur ökade åsiktsskillnader skulle motivera försök till terrordåd med målet att mörda politiker är oklart, men professorn i historia Lars Trägårdh var i P1 tydlig med att lägga skulden för det inträffade också på vänstern, eftersom: ”Trumpfenomenet /…/ har skapats av en vänster som vänt sig bort från en idé om medborgarskap, nationalstat, samhällskontrakt.”

Han tydliggjorde där ett av problemen med polariseringsfokuset. En polarisering sker så att säga alltid åt minst två håll, där båda parter rör sig bort från mitten. Det vi har sett i både USA och Europa under de senaste decennierna är dock att det framförallt är högern som dragit iväg mot kanten av spelplanen. Antingen genom att tidigare etablerade partier av centerhögertyp förflyttat sig eller genom att det vuxit fram nya organisationer med högerradikal eller högerextrem agenda. På så sätt har tyngdpunkten flyttats.

Förutom i specifika fall som Italien har vi dock inte sett någon motsvarande rörelse mot extremism hos vare sig vänstern eller de gröna. Inte heller har socialliberaler radikaliserats och startat grupper av militanta skolbibliotekarier, något man förvisso kanske kan beklaga.

Vad som däremot har förändrats är vissa normer, som i dag helt enkelt är mycket mer frihetliga än tidigare. Det gäller sådant som synen på homosexuella, på jämställdhet och faktiskt även rasism. Sverige har länge varit extremt frihetligt i sådana frågor, så här är förändringen mindre, men även här är människor i gemen mer för jämställdhet, mer mot rasism och mer obekymrade inför homosexualitet än vi någonsin varit tidigare.

Det är förstås sant att en sådan normförskjutning kan uppfattas som obehaglig av den som tvärtom vill vrida utvecklingen tillbaka. Det är dock tveksamt om det obehaget bör kallas polarisering, oavsett om det bara uttrycks på internet eller får någon att delta i väpnad kamp.

Nu visar också forskning att Sverige inte ens är särskilt polariserat. I mars kommer en rapport från SNS om polarisering och professorn i statsvetenskap Henric Ekengren Oscarsson berättade nyligen för Svenska Dagbladet att slutsatserna i rapporten kommer att förvåna. Ingenting tyder nämligen på att den ideologiska polariseringen i Sverige ökar. Inte heller är de politiska känslorna nödvändigtvis starkare i dag än på säg 70-talet.

Enligt Säpo är våldshotet från de högerextrema i dag större än någonsin. Det finns också en gråskala mellan våldsbejakande högerextrema och mer salongsfähigt högerradikala som kan leda till ytterligare radikalisering. Det här är verkliga, stora, problem. Jag önskar att vi lade mer tid på att försöka lösa dem än på att bråka om en inbillad allmän polarisering.