President Andry Rajoelina tog till stora ord under miljötoppmötet One planet summit i Kenya den 14 mars 2019. Genom att man återbeskogar 40 000 hektar mark varje år ska ön gå från att kallas den röda ön till den gröna.

När projektet invigdes planterades runt 500 hektar inom loppet av ett par timmar och allt från skolklasser till tjänstemän fick gräva gropar och sätta ner plantor. I somras skapade regeringen återigen rubriker efter att ha köpt in drönare för att kunna släppa ut frön på avlägsna platser.

Men att förvandla degraderad mark till levande skog är ingen lätt uppgift. Otaliga projekt runt om i världen har gått bet, trots ambitiösa mål och modern teknik. Så också på Madagaskar. I mitten av 1980-talet släpptes frön från det snabbväxande australiensiska trädet grevillea ut, för att lokalbefolkningen skulle använda det att elda med istället för att hugga ned den inhemska urskogen.

Men trädet var av fel kvalitet – så den inhemska skogen fortsatte att skövlas.

– Man har inte har haft någon förankring med dem som kommer att påverkas, sa Alexandre Antonelli, professor i biologisk mångfald och chef för Kew gardens i London till Sveriges radio nyligen, apropå att många trädprojekt gått i stöpet.

Samtidigt är insatserna för vad som händer om projekt misslyckas större än någonsin. Utsläppen av koldioxid ökar och planeten hettas upp samtidigt som förlusten av arter aldrig skett så snabbt som i dag. Bara på Madagaskar förlorade ön drygt en femtedel av sin krontäckning mellan 2001 och 2019, enligt Global forest watch.

Djuren bidrar till skogens överlevnad

I ett unikt forskningsprojekt ska nu Sheila Holmes från Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) tillsammans med kollegor runt om i världen, studera några av de återbeskogningsprojekt som pågår på Madagaskar.

Ansatsen är ta fram en metod som kan få de nya skogarna att leva vidare, utan vidare skötsel. Men inte med hjälp av toppmodern teknik, utan däggdjur, fladdermöss och fåglar som funnits på ön sedan urgamla tider.

–  Jag kommer i ett första steg undersöka vilka fröspridande djur som finns på några av de platser där man återbeskogar, säger Sheila Holmes.

Förhoppningen är att skogen börjar återplantera sig själv, för när ett djur äter ett frö och sedan bajsar ut det, bidrar det till skogens överlevnad. Men hon vill också ta reda på vad som kan tänkas krävas för att locka djur till ett nybeskogat område. Ofta är det små fragment kvar av djur och orörd skog i landskapet. Om de arterna kan spridas till de nya återbeskogade områdena tror Sheila Holmes att förutsättningarna för att Andry Rajoelinas vision står sig över tid ökar markant.

– När du arbetar med degraderad mark måste du förstås gräva hål och plantera träd för att undvika erosion, men så fort du har gjort det måste du tänka på vad det är för djur som finns i en naturlig skog. Vad ska få djuren att ta sig till skogen? Är skogen nära nog en naturlig skog? Allt det måste man ta in i beräkningarna. I dag arbetar projekten efter en teori för hur det ska gå till. Vi vill se om det funkar i praktiken.

Och hur går det till om det inte finns en naturlig skog i närheten?

– I teorin kan du alltid bedöva ett djur och förflytta det, det har gjorts med framgång, men det är riskabelt och en sista utväg, det är alltid bättre att få ett djur att flytta av egen vilja, då har de också lättare att etablera revir.

Viktigt att skydda det återstående djurlivet

Samtidigt har en rad lemurer som spelat en viktig roll i ekosystemet på Madagaskar redan utrotats. Om de träd som fått sina frön spridda av djuren kommer att överleva på sikt är ännu osäkert. Men det är inte den enda utmaningen som väntar. Förutom att det återstående djurlivet skyddas, är det också av vikt att det som drivit skövlingen upphör.

En av anledningarna till att Madagaskar förlorat en stor del av sin regnskog stavas fattigdom. Träd har huggits ned för att göra kol till spisar eller bereda odlingsbara mark. För att undvika det förra vill regeringen dela ut tiotusentals etanolspisar. Samtidigt tror Sheila Holmes att en hälsosam och stående skog kan visa sig ekonomiskt värdefull, inte bara för djuren och träden själva – utan även för människorna i dess omgivning.

–  Vi kommer också försöka länka fröspridarna med ett spektra av ekosystemtjänster, bland annat deras betydelse för att få skogen att överleva som kolsänka men också de tjänster som befolkningen kan få av att bruka skogen eller skörda deras frukter, säger hon.

Skogens betydelse som kolsänka kan minska om djuren försvinner

Inom ett par år, när all data är insamlad, vill forskarna ta fram en modell som kan förutsäga hur en restaurerad skog kan tänkas utvecklas i framtiden, både i fråga om ekosystemtjänster för lokalbefolkningen men också som kolsänka, beroende på vilka fröspridande djur som flyger eller tassar in där.

– I dag har vi en uppfattning av hur mycket koldioxid som vi tror att en skog kommer att kunna binda i framtiden. Men det kommer att variera beroende av vilka djur som finns där. Även om det finns träd med god förmåga att lagra koldioxid, så finns där inga fröspridande djur i skogen, kommer de att försvinna, säger Sheila Holmes.