Tisdag morgon rapporterade Sveriges radio att Inspektionen för socialförsäkringen kunnat konstatera att så mycket som hälften av 455 slumpvis utvalda avslag har brister i utredningen, och 11 procent har så allvarliga brister att det sannolikt har påverkat Försäkringskassans avslagsbeslut.

Avslagen gäller både sjukpenning och aktivitetsstöd, och projektledaren Louise Grönqvist från Inspektionen för Socialförsäkringen menar att detta är mycket allvarligt.

”De personer som det handlar om är ju ofta i ett kunskapsunderläge i förhållande till Försäkringskassan och det här är ju ersättningar som är väldigt viktiga för enskilda människors försörjning” säger hon i inslaget på SR.

Hon menar givetvis att människor inte alltid vet på vilka grunder de får avslag eller hur de ska överklaga eller kunna tillvarata sina rättigheter gentemot myndigheten. Det är korrekt på sitt sätt, men frågan är om kunskapsbristen kring människors rättigheter verkligen ligger hos dem som söker sjukpenning eller aktivitetsstöd.

Å ena sidan kan vi först konstatera att det sannerligen torde ligga på myndighetens ansvar att se till att människor som söker stöd får just det stöd de har rätt till, och att ”enskilda människor” varken borde behöva ha den kunskapen eller tvingas använda den. Det är ju en självklarhet och om det de facto inte är så i praktiken, och om människor blir av med sina lagstadgade ersättningar på felaktiga grunder, så finns det ett helt användbart ord för att beskriva det; myndighetsmissbruk, alternativt vårdslös myndighetsutövning. 

Å andra sidan kan man också  konstatera att om vi pratar om brist på kunskap så är det väl ändå Försäkringskassan som ligger i kunskapsunderläge i förhållande till de sökande. Enskilda människor vet själva bäst av alla vad de behöver för att må bra, eller åtminstone bättre, och deras läkare i sin tur vet vad de rekommenderar av sysselsättningsgrad och rehabilitering. Läkarna vet dessutom varför de rekommenderar det de gör, utifrån sin expertis och erfarenhet som just läkare, och efter att ha träffat patienterna själva och utvärderat deras kapacitet.

Försäkringskassans handläggare ska sedan försöka ta denna kunskap och sammanfatta alltihop till ett underlag där man inte längre ser till vad den enskilda människan och dennes läkare uttryckt om nedsatt funktionalitet och rehabiliteringsmöjligheter, utan enbart ser till potentiell arbetsförmåga. Detta ska sedan skickas till någon beslutsfattare som aldrig ens kommer i närheten av den sökande, som utifrån det nu förvanskade kunskapsunderlaget ska fatta ett beslut. Det är ju rena viskleken. Fast en lek där människors liv och leverne faktiskt står på spel. 

Socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi säger till SR att det är en mycket allvarlig situation och att Försäkringskassan kommer behöva lägga stor energi på att förbättra utredningarna, och att Inspektionens rapport kommer användas i regeringens fortsatta arbete med att förändra styrningen av Försäkringskassan. Målet är, säger Ardalan Shekarabi, att återupprätta tryggheten för de sjuka. 

Frågan är dock om han och Socialdemokraterna kommer kunna återupprätta tilliten till dem själva i tid till valet 2022. Det kommer krävas en hel del snabba och väl kommunicerade insatser för att ro den förtroendekrisen i hamn. Ett första steg skulle kunna vara att ta ansvar för sitt eget kunskapsunderläge och ge människornas uttryckta behov och läkarnas bedömning av patientens förmåga större inflytande på beslutsprocessen. Det kan väl ändå inte vara för mycket begärt.