EU går till strid mot Astra Zeneca för att de verkar ha låtit Storbritannien få sina doser före, kanske för de betalat mer, vilket resulterat i att vi i början kommer få betydligt färre doser än beräknat.

Det är svårt att inte uppröras av ordningen, eller bristen på ordning. Där några går före i kön med hjälp av pengar. Där det är skillnad på folk och folk, efter hur de tjänar och hur de betalar. Fortsätter det så här finns det risk att vi kanske inte har vaccinerat hela den vuxna befolkningen till sommaren. BBC rapporterar att EU:s hälsokommissionär Stella Kyriakides nu kräver att vaccintillverkarna inom EU meddelar när de tänker leverera vaccin till länder utanför, och att man kommer ta varje nödvändigt steg för att skydda EU-medborgarna.

Om ni inte redan var upprörda, lägg då märke till att en stor del av kostnaden för att ta fram vaccin är betalad av EU och dess medlemsländer. Fast förvisso, en stor del av vaccinen är ju testade på befolkningen i Sydafrika. Hur många vaccindoser har de fått? Inga, hittills. Först i mitten av nästa månad räknar man med att komma igång med vaccineringarna. Och då gör man det utifrån att Sydafrika står för en tredjedel av alla dokumenterade covid-19-fall i Afrika, men också är det rikaste landet där. Deras förhoppning inför det här halvåret? Att kunna vaccinera 20 procent av befolkningen.

För de där orättvisorna som EU bråkar om, och som alla stora mediehus har fullt sjå att rapportera om, de är verkliga varje dag för den som lever i fattigare länder. Deras verklighet är att västvärlden antingat nästan alla av de hittills levererade doserna. Washington Post rapporterade i tisdags att det sammanlagda antalet levererade doser i världen är lite under 80 miljoner. Antalet doser som gått till ett låginkomstland är 55. Jo, 55 stycken alltså.

Det finns stora problem för omvärlden att hantera. Två av vaccinen behöver lagras väldigt kallt, och av dem behöver det ena vaccinet förvaras i -70 grader. Det ställer stora krav på infrastrukturen i ett land att kunna hantera det här och regeringen i Sydafrika förklarar att det är ett av skälen till att man tvingats vänta till nu, tills det kommer ett vaccin som är lättare att hantera.

Samtidigt, det vaccin man väntat på är bland annat det EU och Storbritannien nu bråkar om. Någonstans framstår våra problem som futtiga, vi har redan leveranser från både Moderna och från Pfizer, men just de 40 miljonerna doser från Astra Zeneca hade vi kunnat avvara tills resten av världen låg i fas med oss.

I somras skrev Stefan Löfven tillsammans med flera andra ledare över världen i en omtalad debattartikel i Washington Post: ”Vi kan inte tillåta att tillgången till vaccin ökar skillnaderna inom eller mellan länder — oavsett om de är låg-, medel- eller höginkomstländer”. Det är en ansats som är fin, och med Covax (som leds bland annat av WHO) är det sannerligen inte lika illa som det hade kunnat vara. Men det är ändå precis vad som händer.

Risken är att vi blir klara med att vaccinera hela vår vuxna befolkning innan de flesta låginkomstländer ens börjat vaccinera merparten av sina riskgrupper. Det rimliga hade varit att vi delade med oss, och om det är administrativt svårt, att vi efter riskgrupperna var vaccinerade såg till att riskgrupperna i resten av världen också blev det. Något som bland andra WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus vädjade om i veckan.

I fredags publicerade Läkare utan gränser en artikel, där de tar upp allt det här. Och bland annat rapporterar om vad som kan hända i de länder vi inte får rubrikerna från, till exempel att i Niger dödade malaria dubbelt så många som vanligt i fjol, för att covidrestriktionerna hindrade mycket av det förebyggande arbetet. Hur många doser vaccin Niger fått hittills i år? Noll. Hur många förväntas de få?

Covax räknar med att kunna skydda  vårdarbetare och andra personer som kommer i kontakt med patienter, och några högriskindivider under första kvartalet i år. Men det bygger förvisso på att Astra Zeneca levererar de doser de lovat. Man undrar hur regeringen, och Stella Kyriakides, ser på det.