När ens egna argument tar slut får man vrida till motståndarens argument så att det låter som att denne säger något helt annat än vad hen egentligen menar. Det är i alla fall den principen som Karin Pihl, ledarskribent på Göteborgs-Posten, använder sig av när hon försöker tvåla till Jan Guillou i GP den 23 december under rubriken ”Egovänstern tror att alla bara bryr sig om sig själva”.

Pihl anser att Guillou försöker förminska problemet med gängkriminaliteten genom att skriva att det är relativt få som drabbas av våldet. Hon menar vidare att han uppvisar en egoistisk människosyn eftersom han inte verkar bry sig om de människor som faktiskt blir drabbade. Hon fortsätter sedan att skriva att med det resonemanget så kan vi sluta bry oss om fattigpensionärerna eftersom de bara utgör en minoritet av invånarna i samhället, eller strunta i att vaccinera oss eftersom det bara är en minoritet som blir svårt sjuka.

Jag läser Jan Guillous kolumn och försöker förstå. Men hur jag än läser kan jag inte se att han avfärdar våldet eller säger att vi ska sluta bry oss om det. Vad han däremot säger är att vi måste våga se proportionerna och väga olika risker mot varandra. Han lyfter att både högern och Socialdemokraterna numera är överens om att polisen ska ha rätt att telefon- och datoravlyssna människor utan någon konkret misstanke om brott och varnar för vilka konsekvenser detta kan få, inte minst om vi i framtiden får en sverigedemokratisk regim. Vidare konstaterar han att den allmänna våldsbrottsligheten sjunker sedan fem år tillbaka, trots att det ofta låter precis tvärtom i debatten samt att det är 200 gånger högre risk att dö till följd av en fallolycka i hemmet än på grund av gängrelaterad brottslighet.

På slutet skriver han också så här om en debatt i Agenda: “I det populistiska mörker som sänkte sig över Agenda fanns dock en liten ljuspunkt. Såväl forskare som politiker var överens om att skolan och socialen måste förstärkas för att dämpa nyrekryteringen till förortsgängen.” Så hade han väl knappast skrivit om han inte tyckte att brottsligheten var ett problem?

Karin Pihl kanske tycker att avlyssning är en bättre metod för att stoppa kriminalitet än att stärka skolan och socialen, men i så fall är det ju det hon borde rikta in sig på. Att istället angripa motståndaren för att vara osolidarisk och inte bry sig om andra människor är faktiskt en ganska låg argumentationsteknik.

Vapenvåld har alltid varit något som skrämmer människor, det är inget konstigt med det, men vad som är bekymmersamt är att varken media eller politiker brukar vara sena med att utnyttja den rädslan. Det är just därför det behövs motröster som kan peka på fakta och visa att rädslan i många fall är överdriven. Det är ju nämligen inte bara våldet som är ett problem, att leva i konstant rädsla, för något som är ett mindre hot än vad medier och politiker vill få oss att tro, är också väldigt tärande. Självklart är det väldigt tragiskt för de enskilda personer som drabbas och självklart ska vi göra vad vi kan för att så få som möjligt ska drabbas, men bästa sättet att göra det på är knappast att alla människor ska gå runt och må konstant dåligt och vara rädda.