Närmare 14 miljarder kronor har Sverige gett till biståndsinsatser i Afghanistan mellan 2001 och 2020. Resultatet av insatserna är svaga, visar en ny rapport. Orsaken uppges främst vara en bristande förståelse för det afghanska samhället.
Situationen i Afghanistan har än en gång drivits till sin spets i och med talibanernas övertagande och USA:s tillbakadragande av sina styrkor.
Sverige har i många år bidragit till biståndsinsatser i landet, ett arbete som nu har utvärderats av Expertgruppen för biståndsanalys (EBA). Den vill se ett ”strategiskt omtag” av Sveriges engagemang.
För kommittén är inte nöjd med resultaten, som bedöms som svaga när det gäller att förändra beteenden eller bygga kapacitet. Arbetet har utgått från att det räcker att utrusta människor med kunskaper och kompetens för att driva organisatorisk förändring, enligt rapporten som utvärderar utvecklingssamarbetet med Afghanistan mellan 2002 och 2020.
”Insatserna har då bortsett från vilka förutsättningar som krävs för att använda nya färdigheter, liksom från den logik och de incitament som styr befintliga praktiker och arbetssätt”, står det i rapporten.
Motstridiga mål
I sin utvärdering har EBA kommit fram till att Sverige bör utveckla sin förståelse av ”grundläggande kontextuella frågor”. Denna förståelse ska sedan styra hur det svenska biståndet utformas i framtiden.
Bland annat handlar det enligt rapportförfattaren Adam Pain om att ändra synen på statens roll. Förändringar som drivs på utifrån löser inte problemen, utan måste enligt analysen kompletteras med ett arbete som bygger mer på lokalt ansvar, som är mer anpassat till verkligheten i det fragmenterade och klanstyrda Afghanistan.
Målen med insatserna i Afghanistan har varit motstridiga och har i många fall varit inriktade på att hantera komplexa sociala problem som externa aktörer har små förutsättningar att förstå eller påverka, enligt rapporten.
Rapportförfattaren anser att biståndet har styrts av ”fördefinierade lösningar” på problem som givarna själva har slagit fast vilka de är.
Skolor och utbildning
I rapporten lyfts några organisationer, bland annat Svenska Afghanistankommittén, fram som goda exempel där det finns kunskap om hur det går att arbeta i det lokala sammanhanget. Ett sådant tillvägagångssätt anser kommittén att Sveriges biståndsmyndighet Sida bör uppmuntras till att utveckla.
Regeringens styrning av biståndet görs genom så kallade strategier, som i rapporten dock kallas ”mer ambitiösa och fantasirika än strategiska”.
Strategierna för grundläggande infrastruktur som skolor och utbildning anses dock ha fungerat lite bättre än många andra.
Fakta: Det blågula biståndet till Afghanistan
Det svenska biståndet till Afghanistan har totalt uppgått till närmare 14 miljarder kronor mellan 2001 och 2020.
Afghanistan är därmed Sveriges enskilt största landprogram. Sverige har dock stått för en liten del av det sammanlagda internationella biståndet till landet.
