Moderaten Jessica Polfjärd, sverigedemokraten Peter Lundgren och socialdemokraten Erik Bergkvist – alla har de noll möten med lobbyister registrerade inom ramen för uppdrag som skuggrapportörer, visar tidningen Altingets granskning. Alla menar de att förklaringen är enkel: De har inte träffat några lobbyister.

Att vara skuggrapportör innebär att man för sin partigrupps talan i en viss fråga. Jessica Polfjärd (M) har även varit en av rapportörerna som företrätt hela parlamentet när det gäller framtagandet av en skogsstrategi, en känslig fråga präglad av dragkamp mellan miljö– och industriintressen.

Som rapportör eller skuggrapportör tilldrar man sig i regel ett särskilt intresse. Därför omfattas de tillsammans med utskottsordföranden av de högre krav på öppenhet som infördes 2019. För EU-parlamentariker med dessa uppdrag är det obligatoriskt att redovisa kontakter med lobbyister som är med i EU:s öppenhetsregister. Kontakter med lobbyister som inte ingår i registret är inte otillåtet, men bör undvikas enligt reglerna.

"Det finns kryphål"

Margarida Silva, vid organisationen CEO som arbetar för större öppenhet, misstror förklaringen om att inga möten ägt rum.

– Det finns kryphål och möjligheter för omtolkningar i reglerna. För rapportörer, skuggrapportörer och utskottsordförande finns det alltid sätt att argumentera för att att specifikt möte inte var ett möte som föll inom ramen för deras uppdrag eller utskott, vilket gör att de inte blir tvungna att redovisa dem. Jag tror att detta behöver bli granskat fall-för-fall, säger hon till Altinget.

Max Andersson, tidigare EU-parlamentariker för Miljöpartiet, som var pådrivande för reglerna om öppna lobbykontakter, vittnar om att man som ledamot utsätts intensiva påtryckningar.

– Som parlamentariker hör lobbyister av sig konstant. Telefonen ringer konstant, säger han till Altinget.

Läs mer:

Makt till salu – så påverkar lobbyisterna politiken