En man sitter i en lägenhet på Olivberget i Jerusalem och röker. Han ser trött ut. En ensam glödlampa dinglar från taket. Det är Jerusalemdagen 2014. Några veckor innan det förra kriget i Gaza. Ute på gatorna firar israeler enandet av Jerusalem efter ockupationen vid sexdagarskriget 1967. Det är flaggor och picknick överallt. Grupper av bosättare beundrar utsikten över landområden som ska bli deras. Ofta anländer busslaster med israeler, eller ditresta Israelvänner, som gärna fotograferar sig framför den stora bosättningen Ma’ale Adumim uppe på Olivberget med den böljande Jordandalen nedanför.

Fyrverkerier lyser upp den mörka himlen. Men det är inte en glädjens dag för alla. I decennier har palestinska familjer utsatts för vräkning och tvångsförflyttningar.

I backen upp mot sjukhuset Augusta Victoria har ytterligare en bosättning kommit på plats. Först kom vakttornet, strålkastarna, hundarna, vakterna och sen gick det fort.

På en bakgata strax intill sitter några palestinska tonårskillar i en bil. Varje kväll passerar jag de uttråkade tonåringarna. De sitter i sin bil och röker och väntar – på vadå? Droger, bråk, eller är det bara ett sätt att komma hemifrån, bort från familjens kontrollerande ögon?

Livsfarligt att vara tonåring

Det måste vara livsfarligt att vara tonårskille här. Livsfarligt att vara tonårsmamma.

Bosättningen Ma’ale Adumim är som en hel stad. Bussar, skolor, fontäner. Här bor cirka 40 000. Vid entrén står ett urgammalt olivträd med en bred stam och krokiga grenarna.

– Titta på det, ser du hur gammalt det är? Jag blir galen när jag ser hur de flyttat hit våra gamla olivträd, säger en palestinier som visar platsen.
Nu upprepas historien än en gång. Vräkningarna ska genomföras och det väcker mycket känslor hos palestinier.

Vräkningarna

I maj 2021 i Sheikh Jarrah, ett gammalt bostadskvarter nära Gamla stan i Jerusalem, riskerar ytterligare åtta familjer att vräkas för att lämna plats till bosättare. Musikläraren och demonstranten Miriam Afifi liknar det vid Nakba, den stora fördrivningen som skedde när Israel bildades 1948, och säger att det nu är Jerusalem som ska tömmas på palestinier.

Enligt en undersökning från FN:s kontor för humanitära frågor (OCHA)  hotas 218 palestinska hushåll i Östra Jerusalem, inklusive familjer i Sheikh Jarrah, av vräkning. En majoritet av dessa ärenden drivs av israeliska bosättarorganisationer.

2008 och 2009 låg bosättarorganisationen Nahalat Shimon International bakom att tre palestinska familjer med sammanlagt cirka 67 personer, vräktes från området.

Organisationen har också lämnat en plan till stadskontoret i Jerusalem som innebär att de nuvarande husen ska rivas för att ge plats åt bosättningar för 200 personer. Det skriver flera människorättsorganisationer som Al Haq, Law in the Service of man, Al Mezan Centre for human rights,  Palestinian Centre for human rights, med mera, i ett uttalande till Förenta nationernas råd för mänskliga rättigheter.

Tvångsförflyttningar

”Det har gjorts många försök att skildra tvångsförflyttningar i Jerusalem, och specifikt i Sheikh Jarrah, som isolerade, enskilda ärenden, som tvister om fastigheter som tar åratal i domstolar. Men för palestinier är Sheikh Jarrah helt enkelt ett mikrokosmos av livet i Jerusalem”, skriver Lucy Garbett i The Guardian, som själv bor i området. Hon menar att det symboliserar en pågående utrensning av palestiniernas land och hem.

Hennes hus ligger i backen upp från Sheik Jarrah precis intill ett av de hus som redan tagits över. Hit vallfärdar nu ortodoxa judar och ibland är det stenkastning på kvällarna. Det är inte de israeliska stenkastarna som polisen griper då, berättar en boende i området för Syre.

”Israels apartheidregim”

Att israeliska och även svenska medier beskriver det som nu pågår i Sheikh Jarrah som en marktvist är något som den israeliska människorättsorganisationen B’Tselem vänder sig emot.

– Det är ett tydligt israeliskt försök att distrahera och förminska den medvetna processen att rensa ut Östra Jerusalem, att kasta ut palestinska familjer för att ersätta dem med judiska bosättare. Det baseras på tre lagar som gör det möjligt för endast judar att återta fastigheter som tillhörde andra judar, före 1948, medan man förhindra palestinier att återta sina fastigheter. Den här processen leds av organisationer av bosättare vilket främjas av alla israeliska myndigheter, regeringen, staden och domstolarna. Det är långt ifrån en juridisk process utan ännu en manifestation av Israels apartheidregim som ämnar förstärka judisk överhöghet, säger Amit Gilutz, talesperson för B’Tselem.

Lång historia

Palestinier har varit vana genom historien vid att landet kom under olika makthavare, men att bybornas liv pågick som vanligt. Men inför uppdelningen av landet 1948 insåg de inte vad som var på gång, skriver den israeliska historiken Ilan Pappé.

I samband med Israels bildande 1948 fördrevs cirka 750 000 palestinier från sina byar och flertalet hamnade i palestinska flyktingläger i regionen. De flesta av de välutbildade, rika och kulturellt aktiva palestinierna hade vid slutet av året lämnat landet, förlorat sina ägodelar och blivit flyktingar, skriver historikern Rashid Khalidi i boken The iron cage. Inom loppet av några månader hade den palestinska majoriteten i landet, som då utgjorde två tredjedelar, flytt. I dag lever 1,5 miljoner som statslösa flyktingar i flyktingläger i Libanon, Syrien, Jordanien, Gaza och i Östra Jerusalem.

Hamas svar på vräkningar

Den 10 maj sköt Hamas raketer över Israel, som ett svar på avspärrningar och stormning av al Aqsa-mosken. Men också som ett svar på vräkningarna.

Basem Naim, en talesperson för Hamas i Gaza, gav sin syn på kriget till den amerikanska radiostationen WLRN i Florida:

– Historien började inte med att vi sköt raketer utan med tvångsförflyttning av palestinier från deras hus i Sheikh Jarrah. Vi ser detta som en andra Nakba. Den andra orsaken var att al Aqsa stormades under den heliga ramadanmånaden.

Israel å sin sida skyllde bombningen av Gaza på att Hamas cyniskt spelar med oskyldiga liv i Gaza och framhåller sin rätt att försvara sig mot raketskjutningar. I en intervju med CBS sa premiärminister Benjamin Netanyahu:

– Vi attackerades av Hamas på vår nationaldag, Jerusalemdagen, oprovocerade attacker på Jerusalem och sedan tusentals missiler mot vår stad.

På Västbanken ligger bosättningen Givón Hahadasha, nordväst om Jerusalem. Mandelblom blåser i vinden över de radhusliknande husen. Det doftar lavendel och bougainvillea kantar trottoarerna. Husen har stora carports och grillar på terrassen, redo för den vackra solnedgången över olivlundarna, som de palestinska ägarna har mycket svårt att få tillträde till, rädda som de är för trakasserier. En av jordägarna vågar inte gå hit och plocka oliverna utan att få stöd av israeliska människorättsaktivister.

Omgiven av ståltråd

Men bosättningarna lockar med bekväma hus och snabba transporter för nyinflyttade, ofta nyblivna israeler från Ryssland eller USA. I dag bor cirka 647 800 bosättare på Västbanken varav 220 000 i Östra Jerusalem, enligt EU och Peace now.

Givón Hahadasha startade 1981 och i dag bor här cirka 300 familjer. I mitten finns ett enda palestinskt hus. Omgiven av taggtråd, vajrar, kraftiga murar och tolv kameror som övervakar fastigheten. En lång korridor omgiven av ståltråd leder från det lilla huset fram till en säkerhetsdörr, en slags sluss, som kan öppnas av den israeliska armén med en fjärrkontroll.

Inte en människa syns till

Men i fönstret står en vas med en gul blomma. Här bor Saadat Sabri Gharib med sin familj som i en bur. Huset, som gått i arv, var en gång omgivet av olivlundar. Sju gånger har den israeliska ockupationsmakten bestämt att huset ska rivas, men familjen har lyckats förhindra det. De har utsatts för påtryckningar och provokationer. Inga renoveringar får utföras på huset enligt Israel.

– De vill få oss att lämna vårt hus, men även om det förstörs kommer jag att bo här i ett tält. Jag kommer aldrig lämna min familjs hem till bosättarna, säger han till Middle east monitor.

Ylva Bergman

Detta har hänt – i urval

1967 Israel ockuperar Västbanken och Östra Jerusalem.
I samband med sexdagarskriget 1967 expanderade Israel sitt territorium med Östra Jerusalem och Västbanken, Gaza, Golanhöjderna och Sinai. Efter sexdagarskriget återtog Israel de judiska kvarteren i Gamla stan och bosättningar inleddes på ockuperad mark. Israel har sedan 1967 hävdat att de judar som bodde i Sheikh Jarrah före 1948 har rätt att få tillbaka sina bostäder. Palestinierna som lämnade sina hem i västra Jerusalem 1948 har däremot inte rätt att återvända och här bor numer israeler.

Sheikh Jarrah – bostadskvarter i Östra Jerusalem
Sheikh jarrah är ett bostadskvarter nära Gamla stan i östra delen av Jerusalem. Här ligger också brittiska och svenska konsulatet. I samband med Israels bildande 1948 bildades, fördrevs cirka 750 000 palestinier från Palestina. En stor del hamnade i flyktingläger i östra Jerusalem, Västbanken, Jordanien, Syrien och Gaza. I dag är de 1,5 miljoner statslösa flyktingar som får förnödenheter via FN. Området där Sheikh jarrah ligger kontrollerades efter kriget 1948 av Jordanien och 28 flyktingfamiljer som tidigare fördrivits från västra Jerusalem, och andra platser som nu blivit Israel, flyttades hit 1952 med hjälp av FN.

Människorättsorganisationer: ”Bosättare driver vräkningar”
Israel har införde en lag 1970 som tillåter judar att köpa mark och hus som sägs ha tillhört judar i östra Jerusalem innan Israels bildande 1948. Egendomar med okänt ursprung har också sålts till bosättarorganiationer som inte har kopplingar till de ursprungliga ägarna. Bosättarorganisationen Nahalat Shimon driver juridiska tvister mot de palestinier som bor i området för att få dem vräkta. Enligt palestinska människorättsorganisationer är det en medveten metod att få bort palestinier. Runt 1 000 palestinier, varav hälften barn, riskerar att vräkas.

Vägspärrar och begränsad framkomlighet
Den 12 april 2021 spärrade polis av torget vid Damaskusporten, som är en viktig samlingsplats under den muslimska fastemånaden, och upprördheten blev stor. Sammandrabbningar följer mellan unga palestinier och kravallpolis. Vägspärrar sätts upp på Västbanken som hindrar palestinier från att ta sig till Jerusalem. Israel begränsade antalet palestinier som släpps igenom och hänvisar till pandemin. Palestinier går till fots mot Jerusalem istället.

Protester mot kommande tvångsförflyttningar
En domstol i Jerusalem har tidigare beslutat att 28 familjer i Sheikh Jarrah ska lämna sina bostäder. Åtta utav familjerna ska lämna före den 1 augusti 2021. Protester mot vräkningarna ökar. Palestinska aktivister säger att de juridiska turerna kring vem som har rätt till mark och hus är symptomatisk för hur Israel diskriminerar palestinier. FN varnar för att tvångsförflyttningar är ett krigsbrott.

Militär stormar al Aqsa
Den sista fredagen i ramadan, den 7 maj, samlas tusentals för att be utanför Klippdomen, intill al Aqsa-moskén, en av islams mest heliga platser efter Mecka, och senare stormar israelisk säkerhetspolis al Aqsa och skjuter med gummikulor och tårgas mot bedjande. Reuters rapporterar att 178 palestinier och sex israeliska poliser skadas.

Hamas skjuter raketer
Vräkningar ställs temporärt in av den israeliska domstolen. Den 9 maj firar Israel samtidigt enandet av Jerusalem 1967 i samband med segern i sexdagarskriget. Hamas varnar Israel för en attack om inte säkerhetsstyrkorna dras tillbaka från Al Aqsa-moskén. Varningen ignoreras, Hamas skjuter 150 raketer mot Israel den 10 maj.

Gaza bombas
Israel svarar med att bomba Gaza den 10 maj och hävdar att de dödat flera toppnamn inom Hamas. En mediebyggnad som bland annat hyste Al Jaazera och nyhetsbyrån AP i Gaza bombas. Högerextrema lynchmobbar drar fram i Israel och på sociala medier visas hur bosättare tränger in i palestinska hem. Palestinier svarar med stenkastning, lynchningar och bränder. Flera personer skadas och dödas på bägge sidor.

Vapenvila
Israel och Hamas enades om vapenvila efter elva dagars strider den 20 maj 2021. Påtryckningar från USA ligger bakom, enligt Reuters. Totalt dödades 250 personer, varav 232 i Gaza inklusive 65 barn, rapporterar Sveriges radio.