Tunisien, Etiopien, Egypten och Rwanda – det är länder som S-regeringen fört diskussioner med för att bli tänkbara värdländer för ett mottagningscenter för tredjelandsmedborgare och statslösa som söker asyl i Danmark, enligt Jyllands-Postens uppgifter.

Invandrings- och integrationsministern Mattias Tesfaye (S) besökte Rwanda i april, men han har sagt att det inte pågår några reella förhandlingar med regeringen och att det inte finns något avtal om ett asylcenter i det centralafrikanska landet.

– Det vi blev eniga om är att fortsatt diskutera flykting- och asylpolitik, men också utvecklingsfrågor, investeringar, grön omställning, turism och många andra saker, sade Tesfaye i folketinget i början av maj.

FN är kritiskt

Då blev han utfrågad om det nya asylsystemet som regeringen presenterat i sitt lagförslag. Ett system som innebär att Danmark exporterar sina asylförpliktelser helt och hållet till ett tredje land utanför Europa.

– Det skulle vara en av de största förändringarna av dansk asyl- och flyktingpolicy sedan 1951. Det är därför FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) mycket tydligt och kraftfullt har tagit avstånd från och kritiserat denna idé, vilket även EU har gjort, säger Martin Lemberg-Pedersen, lektor vid Center för avancerade migrationsstudier på Köpenhamns universitet.

FN och EU anser att förslaget, om det blev verklighet, skulle underminera internationellt samarbete. Det har också fått massiv kritik från organisationer som Amnesty International, Röda Korset och Rädda Barnen. Mycket av kritiken handlar om att förslaget, som folketinget ska rösta om på torsdag, är för luddigt utformat.

– Man kan inte exportera sitt ansvar för att värna mänskliga rättigheter. Men lagförslaget är alldeles för oprecist för att vi ska kunna värdera utifrån ett människorättsperspektiv. Hur säkerställer man exempelvis en rättssäker asylprocess eller att flyktingar inte förföljs i det tredje landet? säger Louise Holck, direktör på Institut for menneskerettigheder, som är en statlig oberoende människorättsorganisation i Danmark.

Måste ta farlig väg till Danmark

Ett huvudargument från S-regeringen är att flyktingar inte längre skulle behöva ta hjälp av människosmugglare för att ta sig in i Europa och inte heller företa sig den livsfarliga båtfärden över Medelhavet.

Logiken haltar dock betänkligt eftersom det inte ska vara möjligt att söka asyl till Danmark direkt vid mottagningscentret. Och sedan mitten av 2000-talet går det inte heller att söka asyl vid danska ambassader eller konsulat.

– Asylsökande ska fortfarande ta sig hela vägen upp till Danmark – över Medelhavet och genom Europa. Först vid den danska gränsen får de söka asyl och då ska de skickas ner till det här tredje landet för asylprocessen, säger Martin Lemberg-Pedersen.

Om asyl beviljas ska flyktingen dessutom inte integreras i det danska samhället – utan i det aktuella värdlandet eller flyttas över till FN:s flyktingläger. Om det blir avslag är det värdlandet som ska ansvara för deportationen.

– Det är inte enbart asylbehandling som exporteras, det är även asyluppehållet. Man kan faktiskt säga att den här politiken är emot integration av flyktingar och det är väldigt radikalt. I Danmark är många av flyktingarna vi tar emot från Afghanistan och Pakistan – varför skulle det vara lättare för dem att integrera sig i Rwanda? säger Martin Lemberg-Pedersen.

Gått längre än högerpartierna

Om asylsystemet skulle tas i bruk enligt denna modell skulle det innebära att Danmark i framtiden skulle ta emot noll flyktingar som sökt asyl spontant. Endast kvotflyktingar från FN ska tas emot.

– Man kan faktiskt säga Socialdemokratiet har gått längre än och rundat högerflanken i dansk politik med det här förslaget. Det här är mer radikalt än vad högerpartierna argumenterade för runt 2014–2015, säger Martin Lemberg-Pedersen.

Tanken att flytta asylprocessen till ett tredje land utanför Europa är inget nytt påfund eller något som enbart danska politiker har torgfört. I Europa har genom åren även Storbritannien och Nederländerna väckt idén. Israel hade 2013–2017 ett avtal med Rwanda om att ta emot migranter.

– Israel skickade runt 4 000 afrikaner till Rwanda, men det avtalet kollapsade ganska dramatiskt. Många av dem reste sedan ändå upp till Europa eller andra länder. Det var inget som underminerade människosmugglingsindustrin utan man lade egentligen bara på ytterligare ett lager av exploatering, säger Martin Lemberg-Pedersen.

Och ett grundläggande problem har alltid funnits – vilket land är beredd att ta över ett så stort ansvar?

– Det är en av de stora orsakerna till att förslagen sedan 1980-talet inte har kunnat realiseras, säger Martin Lemberg-Pedersen och fortsätter:

– Det är inte särskilt attraktivt, speciellt inte med tanke på att de flesta länder som regeringen verkar överväga redan har många flyktingar i det globala systemet. Långt fler än Danmark.

Kostsamt asylsystem

S-regeringens nya asylsystem skulle även vara väldigt kostsamt för den danska staten. Förutom kostnaden för att upprätta ett asylcenter utomlands måste det exempelvis även ske en dramatisk uppskalning av Danmarks deportationssystem, poängterar Lemberg-Pedersen.

– Nu är det inte bara människor som får nej till asyl som ska utvisas utan alla som kommer in i asylsystemet, säger han.

S-regeringens lagförslag tas upp för en andra behandling av folketinget på tisdag och på torsdag väntar omröstning.