Förra gången talibanerna tog makten stod de för en oerhört brutal regim, men ändå ordning och reda. Nu rapporteras i stället ett skräckslaget kaos i den viktiga gränshandeln vid Spin Boldak, som extremislamisterna erövrade nyligen.
Spin Boldak är gränsstaden vid Chaman, en av bara två större passager för den viktiga gränshandeln mellan Pakistan och Afghanistan. Nästan alla varor måste skickas via tullen i antingen Chaman, eller det nordligare Torkham.
När talibanerna för några veckor sedan erövrade Spin Boldak satte de stopp för många människors levebröd på båda sidor gränsen. Ett tag rådde total osäkerhet, ingen visste bestämt vem som hade makten i gränsområdet, vilket gjorde att handeln i princip upphörde.
Tre gånger
Denna vecka har området förlikat sig med att talibanerna nu har greppet, så handeln har kommit i gång igen, rapporterar nyhetsbyrån AFP. Men allt är inte som förr.
– Vi lastade druvor i Kandahar, och på vägen hit har vi utpressats minst tre gånger, säger lastbilsföraren Hidayatullah Khan vid Chaman.
– Ibland kräver de 3 000 rupier (cirka 160 kronor), ibland 2 000, på något ställe 1 000, säger han till AFP.
Och det är utöver de skatter och tullar som ska betalas – nu till både de vanliga myndigheterna och till talibanernas parallella styre.
Vem som helst med vapen
Imran Kakar, högt uppsatt vid regionens afghansk-pakistanska handelskammare, tar en tygleverans från Pakistans hamnstad Karachi till den afghanska storstaden Kandahar som exempel. I Spin Boldak tog talibanerna 150 000 rupier (8 000 kronor) i tull. När fordonet nådde Kandahar, där Kabul-regeringen fortfarande styr, väntade andra tullkonstaplar.
– Vi var tvungna att betala ännu högre skatt, eftersom de inte godkänner att betalningar gjorts till talibanerna, säger Kakar.
Mutorna längs vägen kan behöva göras till alla möjliga, vem som helst med vapen kan kräva ”te-pengar” för passage. Denna laglöshet är samtidigt just det som talibanerna säger sig inte stå för.
När rörelsen först växte fram i mitten av 1990-talet byggde den på en gammaldags och extrem tolkning av islam, vilket innebar stränga inskränkningar av rättigheter och friheter för bland andra kvinnor och flickor. Men den byggde också på lag och ordning. Det yttrade sig i att de slog ner hårt på droghandeln med opium och heroin. Men också att exempelvis tjuvar fick händer avhuggna.
Utan rädsla
Oerhört brutalt, men det gav resultat. Längs den andra stora handelsrutten Afghanistan-Pakistan, mellan huvudstäderna Kabul och Islamabad i norr, kunde alltifrån frukthandlare till ryggsäcksturister ta sig fram i relativ säkerhet. Vid tullstationen Torkham vittnade resande och utländska medier om lättnaden i att kunna färdas utan rädsla för att bli rånad och utpressad.
Nu sker åter gränshandeln med livet som insats.
– Det pågår ju krig, det vet vi, men vad har vi för val, säger Abdul Razzaq, som kör kycklingar till Kandahar, till AFP.
– Trafiken är vårt sätt att få mat på bordet.
Fakta: Farlig gräns
Gränsen mellan Afghanistan och Pakistan är ökänd som en av världens farligaste. Den ringlar sig fram över ungefär 250 mil – mer än Sveriges landgränser mot Norge (163 mil) och Finland (55 mil) tillsammans.
Gränsdragningen kallas Durandlinjen, efter den brittiske diplomaten Henry Mortimer Durand. Det var han och den afghanske emiren Abdur Rahman Khan som på 1890-talet delade upp området mellan sig. Men gränsavtalet är ganska diffust, och fortfarande föremål för gräl och tolkningar.
I hopp om mer säkerhet började Pakistan 2017 bygga ett stängsel längs gränsen, ett projekt som rapporteras ha blivit klart nyligen. Den tidigare ganska porösa gränsen är därmed mer svårforcerad. Det finns bara 16 officiella passager, varav flera är små och ofta stängda. Nästan all handel sker vid de två stora övergångarna Chaman och Torkham.
