Den 24 juni kunde man läsa om en klimatrapport som läckt från FN:s klimatpanel. Information direkt från högkvarteret som sa att livet på jorden inom de närmaste årtiondena kommer förändras drastiskt med miljoner i vattenbrist till år 2050.

”Vi behöver en transformation. Genomgripande förändringar på processer och beteenden på alla nivåer: På individnivå, samhällsnivå, i näringslivet, våra institutioner och regeringar”.

Dåliga nyheter, men också fantastiska nyheter för dem som älskar tanken på att få bygga något nytt! Jag läste en artikel där det målas upp fyra olika alternativ för hur framtidens städer kommer se ut, och alla hade med klimatperspektivet. Spännande att läsa, men det fanns det noll analys av hur olika typer av framtida samhällen skulle påverkas av förtryck och makt. Den analysen kommer här, i ett genusvetenskapligt och feministiskt perspektiv.

Artikeln jag läste heter Urban futures – four scenarios och är skriven av Klaus Æ Mogensen i tidningen Scenario – the magazine of tomorrow. Enligt honom har städerna fyra alternativ i framtiden, en framtid som inte ligger så långt borta. Dessa är:

1. Spridning

Sprawl of sprawls. Här bygger man bostäder i en vidare och vidare cirkel runt innerstaden. Städerna blir större, förorter skapas, naturen hamnar längre och längre bort för dem längst in. Det här är den vanligaste i dag.

2. Klusterstäder

Cellular cities. Här planeras alla städer ner i minsta detalj. Alla ska vara lika stora, det finns ingen ”ytterkant” och ”innerkant”, alla har ungefär lika nära till både natur och stadsliv. Poängen är likvärdighet, och varje stad bestämmer över sig själv och är självförsörjande.

3. Skyskrapor

Rise of the towers. Det här alternativet innebär att man bygger på höjden. Människor får mindre yta att leva på, men kan dela på allt från bilar till olika anläggningar. Mogensen skriver att man kan använda ny teknik som gör att en liten lägenhet kan göras om till en skogsäng med hjälp av hologram. Man krymper behovet av energi och transport så mycket som möjligt, vilket gör skyskraporna till ett miljövänligt alternativ.

4. Städernas slut

End of urbanisation. Det fjärde alternativet är att städerna helt enkelt upphör att existera. Man flyttar ut på landet, behovet av att bo i städer försvinner med hjälp av internet och drönare som levererar varor. Behovet av att resa iväg minskar när man har mycket plats och vacker miljö där man bor.

Förtryckande stadsplanering

Alternativet ”städernas slut” är ett bra alternativ för dem som gärna lever utanför städer, kanske tillsammans med den egna familjen, förmodligen på självförsörjande gårdar.

Dock får detta inte bli det enda möjliga alternativet. För vissa kanske livet på landet skulle betyda frihet, men för offer för förtryck skulle det betyda isolation och fångenskap. Historiskt har människor flyttat in till städer för att hitta frihet, inte minst kvinnor. Vad händer med offer förtryck inom familjen, om alternativet att flytta till en större stad försvinner?

Det andra alternativet som måste elimineras är ”spridning”, eftersom det är vad vi har i dag. Vi bygger ut städerna mer och mer, allt eftersom folk flyttar in. Resultatet blir stor obalans och ingen kontakt med naturen. Dessutom vet vi alla hur boendesituationen blir i storstäderna; den gynnar män med resurser.

Det tredje, skyskrapor, är min personliga favorit. Jag föreställer mig att man river betongblocken man bor i nu, och istället bygger upp hela samhällen av torn med trädgårdar på höjden. Levnadsytorna kanske blir små, men det väger man upp med teknologi och delade utrymmen.

Idén faller bara när man inser hur enkelt det blir för en regering att kontrollera ett folk som är beroende av att alla bekvämligheter flyter på, av att mat levereras, av central el, och så vidare. Det finns ingen självförsörjning.

De överlägsna klusterstäderna

Det lämnar egentligen bara ett alternativ av Mogensens fyra, och det är klusterstäder. Man bygger upp städer, sprider ut dem jämnt över landet, och ser till att de har eget styre och kan klara sig själva. I varje stad finns det allt från bondgårdar till skyskrapor. Varje stad kan ha egna solceller och matförsörjning; poängen ska vara att inte behöva transportera något över halva jordklotet.

Just global ojämlikhet kan elimineras genom självförsörjande städer. Att kvinnor och fattiga i andra länder tvingas jobba billigt för att försörja oss med mat och kläder är orimligt, så nya typen av städer måste vara postkoloniala. Som FN:s klimatrapport skrev behövs det genomgripande förändringar, vilket samtidigt betyder en risk att bygga in förtryck. Det kan hända när de som bygger inte har tillräckligt mycket kunskap om förtryck. Fler genusvetare som stadsplanerare, tack!

Bygga in demokrati

Målet är att man ska bli mindre beroende, det ska vara svårare att isoleras, och demokrati byggs in i själva samhällsvävnaden. Oavsett hur de klimatvänliga städerna kommer se ut, hoppas jag att demokrati och jämställdhet kommer gå före science fiction-drömmar.