Inget av FN:s klimattoppmöten hittills har blivit en vändpunkt för klimatet. I alla fall inte enligt Anton Foley, som är engagerad i organisationen Fridays for Future. Inte ens Parisavtalet, eftersom det inte är bindande, säger han.

– Hoppet ligger hos folket och hos rörelsen som växer sig starkare och starkare för varje dag. Därför är vi på COP och demonstrerar för det här – för att ytterligare visa att folket har makten och att vi kan förändra om vi går tillsammans.

Många unga

De demonstrationer som ska genomföras i Glasgow på fredag och lördag den här veckan väntas bli enorma, och många av de mest engagerade är ungdomar och unga vuxna. Men Anton Foley varnar för att måla upp krisen som en generationsfråga. Han anser snarare att den handlar om rika industriländer mot fattiga länder.

– Vissa länder håller på med sådant som gynnar dem själva, men som drabbar andra. Det är inte fattiga vuxna i Kenya som har skapat den här krisen, men de lider mycket mer skada av det här än vad jag någonsin kommer att göra.

Anton Foley skulle helst vilja att COP26 leder till beslut om bland annat årliga målsättningar för utsläppsminskningar, bindande mål som inte går att bryta, mål satta i linje med vetenskapliga rön och med global rättvisa i åtanke.

– Det är väl om man får drömma. Men vi har inga illusioner om att det kommer att ske.

Att räkna med

Även scouten Agnes Hjortsberg, 19 år, är på plats i Glasgow. Hon tycker att det är viktigt att unga agerar på plats och visar att de är att räkna med.

– Det handlar ju om vår framtid. Om vi inte gör något nu så kommer vi inte att kunna leva i en framtid som vi känner igen.

Hon och fyra andra ungdomar från Scouterna är tillsammans med en ledare på plats som observatörsdelegater.

– Vi finns på plats för att visa politiker att vi ser vad de gör och vi hoppas även stå till förfogande för stater som inte själva har tillräckligt många representanter på plats för att förhandla.

För COP26 handlar inte bara om vilka som är där, utan också om vilka som inte är där. Många av de länder som drabbas hårdast av klimatförändringarna finns inte representerade i förhandlingarna eftersom det inte har varit lätt att skicka representanter till ett klimattoppmöte i Storbritannien.

Agnes Hjortsberg hoppas att politikerna på mötet ska göra allt i sin makt för att hantera klimatkrisen.

– Om vi hade levt i en drömvärld så hade målen de sätter upp varit bindande. Men på grund av internationell politik så blir det knappast så.

Tydlig ungdomsrörelse

Sverige har två ungdomsrepresentanter på COP26. De har i uppdrag att agera megafon för ungas röster i Sveriges officiella delegation, för att säkerställa att de ungas perspektiv finns med. Samtidigt ska de kommunicera vad som händer på mötet till ungdomsorganisationer.

Amanda Björksell, 25, är en av de två utvalda representanterna. Hon anser att ungdomsrörelsen är tydlig i sin ståndpunkt att det är viktigt att hålla sig till 1,5 graders uppvärmning och i sina krav på agerande

– Det är det stora man hoppas på. Sedan kan man vara mer eller mindre realistisk med hur mycket som faktiskt beslutas på mötet, men hoppet är en inställning för mig snarare än en målbild, och jag är ganska hoppfull.

"Otrolig styrka"

Hon anser att klimattoppmötena behövs för att samla världens länder för att fatta beslut.

– Det är en del länder som har ungdomsrepresentanter i sina delegationer, men även den stora massan som finns runt omkring och som demonstrerar och manifesterar är viktig. Delarna stärker varandra väldigt tydligt, säger hon.

Amanda Björksell beskriver klimatfrågan som vår tids stora ödesfråga. Men hon säger att det finns risk för så kallad youth-washing, att politiker försöker legitimera sina löften genom att försöka visa att de lyssnar på de unga, även om de inte riktigt tar in vad de säger.

– När det gäller klimatet läggs ibland hoppet till unga engagerade. Det är klart att det ger hopp att unga är engagerade, men det är också en börda för de unga att behöva vara bärare av det där hoppet, när det finns andra som faktiskt har reell makt att göra någonting.