– Jag är egentligen ingen samlare. De har bara smugit sig på, säger Lotta Lutteman, som förälskat sig i muggarna.

Tove Jansson är en av Finlands mest älskade konstnärer. Och hon är minst lika uppskattad i Sverige.

Hennes skapande är unikt. Det omfattar böcker, illustrationer, målningar, karikatyrer, brukskonst och serier. Mest känd är hon för sina Mumintroll som har gjort succé världen över.

Det märks inte minst på de porslinsmuggar med Muminmotiv från Arabia som har blivit hett eftertraktade samlarobjekt. Totalt finns det ett hundratal olika och varje år släpps det nya.

Lotta Lutteman, till vardags kommunikationschef på Region Gotland, hör till dem som har samlat på sig många av dem. Hon behöver ha sina muggar omkring sig för att må bra. Hon är så beroende av dem att sex stycken fick följa med när hon och hennes man bodde i utomlands ett år.

– Jag använder dem varje dag och väljer motiv utifrån humör. Ibland behöver jag en trygg Muminmamma, ibland några knasiga Hattifnattar eller en ilsken Lilla My, säger hon.

Hon förvarar dem på en öppen hylla i köket där de tillsammans utgör ett vackert blickfång.

Det började med böckerna

Lotta Luttemans kärlek till Tove Jansson började med hennes böcker, som hon upptäckte på gymnasiet. Historierna som berör de eviga livsfrågorna om vad det är att vara människa – eller Mumintroll – är tidlösa klassiker.

– De slog verkligen an något hos mig. Jag slukade dem och tyckte att de talade till just mig och hur jag kände inför livet. Jag minns hur mina kompisar och jag satt och läste våra favoritstycken högt för varandra på tunnelbanan.

Men det var långt senare, i början av 1990-talet, som hon på ren ingivelse köpte sina första fyra muggar: en blå, en grön, en röd och en gul.

– De blev snabbt favoriter. Det är något med själva designen också. Formen är ren och enkel samtidigt som den är vacker – och den har ”rätt” tjocklek mot läpparna som gör den god att dricka ur.

Sedan dess har det blivit fler. Nästan utan att hon har märkt det har hon ägnat sig åt ett slags lågintensivt samlande. En gång om året när de nya släpps slår hon till. Om hon gillar motivet vill säga. Då kostar de runt 300 kronor, mer än så vill hon helst inte betala och absolut inte de åtskilliga tusenlappar som vissa rariteter kostar.

– Jag har inget habegär på det viset. Jag måste inte ha alla. Samtidigt är det ju något som lockar med dem – annars skulle jag inte ha så många, säger Lotta.

Färgerna, hennes sätt att kombinera dem, uttrycket i bilderna och den speciella stämningen de förmedlar är det som gör dem så svåra att motstå, tycker hon.

Hela tiden något nytt

Det är något som litteraturvetaren Boel Westin håller med om. Hon är professor emeritus vid Stockholms universitet och författare till biografin ”Tove Jansson – ord, bild, liv” (Albert Bonniers Förlag). Hon har ägnat stora delar av sitt yrkesliv åt Tove Janssons konstnärskap.

– Trots att jag har studerat henne så mycket finns det hela tiden något nytt att upptäcka, säger hon.

Tove Jansson såg på sig själv som konstnärligt “tvåspråkig”: text och bild hörde intimt ihop. Att hennes verk fortfarande har sådan dragningskraft tror Boel Westin beror på just det.

Att hon var en sådan skicklig tecknare, är en annan. Själva Mumintrollen är ofta ritade med bara ett par streck, men de lyckas ändå förmedla mycket.

– Det kan vara ett uttryck i ögonen, hur de håller svansen eller vinklar axlarna som genast avslöjar deras sinnesstämning.

Dessutom gör den livsfilosofi som förmedlas i böckerna att det känns som om vi läser om våra egna liv.

– Det finns heller inga tydliga tidsmarkörer i Muminvärlden. De har en radio, annars är det ett tidlöst universum som kan tilltala alla oavsett bakgrund och ålder, säger Boel Westin.

Tove Jansson levde ett annorlunda liv. Hon brann för sitt arbete och för kärleken. Hon hade flera passionerade förhållanden men Tuulikki Pietilä, som hon träffade redan under studietiden, blev hennes livskamrat. Från mitten av 1950-talet och fram till Tove Janssons död, levde de tillsammans.

År 1944 flyttade Tove Jansson in i sin berömda tornateljé på Ulrikasborgsgatan i Helsingfors. Där bodde hon sedan under hela sitt liv samtidigt som hon skapade sin konst.

– Jag har varit där flera gånger, träffat dem båda två och fick även bo där en gång. Det är en fantastisk byggnad. Egentligen inte så stor, men med en enorm rymd och många fönster. Inredningen var mycket personlig och bestod bland annat av stora skulpturer, en zebramatta och en himmelsäng, säger Boel Westin.

Hon tycker att Tove Janssons särpräglade mönster och figurer passar väl på vardagliga inredningsföremål som muggar, handdukar och brickor.

– Jag har flera saker själv, ibland sover jag i Muminlakan.